Vänstern och kapitalismen
Så, om du bojkottar Nike och köper en politiskt medveten sko, Blackspot, istället innebär det att du får en sko som framställts med rimliga krav på arbetsmiljön för de anställda. Men det innebär också att arbetarna i Asiatiska sweatshops går miste om inkomster. Inkomster som nu istället hamnar i det, i sammanhanget, välmående Portugal där Blackspotskon tillverkas.
Har funderat en hel del på hur vänstern agerar och argumenterar i den här situationen. De flesta vänsterister föredrar garanterat Blackspotskon, med ovan beskrivit resultat. Men vad tusan ska vi göra då? Det spelar ju ingen roll att vi är medvetna om vår konsumentmakt eller att vi lyckas ha en lagstiftning som gör att vi kan göra våra val mer objektivt. Antingen stödjer vi slavarbete med våra pengar eller så behåller vi pengarna i väst vilket innebär ännu mindre pengar till sweatshopsarbetarna. Tough shit.
Så, vad kan vi göra? Vi kan faktiskt inte göra något. Det slog mig alldeles nyss. Det är ju pinsamt banalt egentligen, men det är faktiskt upp till arbetarna i tredje världen att lösa. Vi kan inte sitta i väst och se på människor i tredje världen som menlösa offer. Givetvis kan vi ge vårt stöd på olika sätt. Men det är faktiskt inte vi som ska lösa det. Lika lite som i Irak eller i Afghanistan kommer frigörelse, radikal samhällsförändring utifrån eller uppifrån.
Överallt där kapitalismen dragit fram har människor blivit rikare. Men inte enbart på grund av kapitalismen i sig utan på grund av att människor tagit kampen för att få ta del av kapitalismens frukter. Det är min övertygelse om att den kapitalistiska utvecklingen kommer att fortsätta att bidra till att göra människor rikare, världen över.
Sedan är det upp till oss att var och en eller gemensamt försöka skapa produktions- och konsumtionsmönster som vi uppelever vara mer rättvisa. Kapitalismen och demokratin har gett oss bra förutsättningar.
Intressanta inlägg om: kapitalism, vänstern, ekonomi, samhälle, politik
Du har naturligtvis rätt på ett plan, Björn. Det finns det ingen anledning att förneka. Däremot finns det flera andra punkter i ditt resonemang som är problematiska och alltför förenklade (på typiskt Johan Norbergskt/Thomas Friedmanskt manér), ur mitt perspektiv.
1) Fattigdom är ett strukturellt problem. Det handlar inte om det banala att inte ha pengar till mat och tak över huvudet. Det är bara ett symptom. Som fattigdomsbekämpning fungerar sweatshops och liknande mycket dåligt, av precis samma anledning som bistånd i form av matpaket eller kravlösa pengagivor gör det. Lindring i en katastrofal situation? Javisst. Lösning på det problem som är orsaken? Nej, faktiskt inte.
2) Du drar helt rätt slutsats när du menar att "frigörelse, radikal samhällsförändring [inte kan komma] utifrån eller uppifrån" men du tar inte hänsyn till de strukturella "egenheterna" hos kapitalismen. I själva verket skapar västbaserade företags sweatshops i tredje världen ännu större beroenden. De ger arbetare betalt för att arbeta, men överskottet som verkligen skulle kunna åstadkomma strukturell förändring försvinner till väst. Den basala överlevnaden läggs i händerna på ett västbaserat företag, de överskjutande resurserna dräneras från platsen - möjligheterna att fri från inblandning utifrån eller uppifrån påverka samhället och livssituationen minskar.
3) Vad som alltså behövs för frigörelse på alla platser i världen är fungerande lokala marknadsekonomier. Det är utvecklingen av sådana som gör och har gjort människor rikare och friare världen över, inte spridningen av kapitalismen som är en ägarstruktur, en fördelare av makt och beroenden. Det vi ser av frigörelse och minskad fattigdom är ett reultat av "kampen för att få ta del av kapitalismens frukter", inte av kapitalismen själv.
Av just dessa anledningar är köpandet av Blackspot-skon en frihetsfrämjande handling, Nike-skon är i bästa fall en katastrofhjälp.
Sweatshops inte lösningen. Såklart. Men frågan är vad som borde vara prioriterat, katastrofhjälp eller strukturell förändring. Jag tror fortfarande att det åligger möjligheter för arbetare i tredje världen att använda sig av denna "hävstång" (som höjd inkomst utgör) för att öka på "trickle-down"-effekten (eller "drag-down"-effekten tror jag vi kan vara överens om att kalla den).
härifrån finns sedan möjligheter för den strukturella förändringen. first things first alltså. fast å andra sidan kanske dessa inte går att separera som jag gör...
vidare,vi är överens om att marknadsekonomier behövs här, frågan blir då hur dessa kan uppstå. vad tror du om´et? är de multnationellas närvaro hämmande för en sådan lokal marknadsekonomisk utveckling?
Jag är övertygad om att multinationella företags närvaro är hämmande för den lokala marknadsekonomiska utvecklingen. Jag skulle vilja säga att den mesta forskningen tyder på att det är så. En av huvudanledningarna till att Världsbanken och IMF har släppt på sina stenhårda frihandelskrav under de senaste åren är just att de multinationellas närvaro har mycket liten eller ingen effekt på den strukturella fattigdomen. Däremot ser man tydligt hur det skapar beroenden som är oerhört svåra att ta sig ur. Jämför återigen med de kända problemen kring kvantitativt bistånd.
Jag har inte så mycket att tillägga, jag håller med om allt som Marcus sagt hittills. Word!
Björn:
"härifrån finns sedan möjligheter för den strukturella förändringen. first things first alltså."
Jag håller inte med dig. Jag tror snarare att närvaron av multinationella företag försvårar den strukturella förändringen. De försätter arbetarna i en ännu starkare beroendeställning, även om de får några kronor extra i fickan.
Jag har inte så mycket att tillägga, jag håller med om allt som Marcus sagt hittills. Word!
Björn:
"härifrån finns sedan möjligheter för den strukturella förändringen. first things first alltså."
Jag håller inte med dig. Jag tror snarare att närvaron av multinationella företag försvårar den strukturella förändringen. De försätter arbetarna i en ännu starkare beroendeställning, även om de får några kronor extra i fickan.
Vida Latina: Jo, jag kan se hur du och Marcus menar. Måhända har ni rätt.
Problemet blir givetvis att rättfärdiga bojkotten för de som kanske lever precis på gränsen.
Har bott jättelänge i Syd. Mitt förslag:
Satsa kalossalt på familjeplanering. Upplysning och mutor i form av pension från Väst.
Patrik: utveckla gärna lite...
