Varför gör vi något alls?
Varför gör vi något alls förutom att tillgodose våra rent biologiska behov?
Detta är en fundering som tagit mycket tid hos mig. Jag skall inte ge mig i kast med att försöka ge en vetenskapligt korrekt förklaring till det här. Det är väl tveksamt om det ens går, frågan kanske är väl filosofisk för det.
Dock tror jag det är ganska riskfritt att konstatera att det i varje historiskt ögonblick finns dominerande tanksätt, tankemönster. Diskurser allså. En inte alltför vild gissning är att det i dagens allt mer individualiserade samhälle är ganska vanligt att hävda att allt man gör, gör man för sitt eget välmåendes skull. Även de eventuellt osjälviska handlingar du utför är egentligen egoistiska, då anledningen till att du är osjälvisk är att du själv ska må bra av det.
Jag ställer mig mot ett sådant resonemang, eftersom det per definition är ett cirkelresonemang som inte kan falsifieras (och ni som läst tidigare poster på bloggen vet vad man gör med sådana). Ja, jag vet att man kan trasha nedanstående resonemang med hänvisning till att allt vi gör gör vi för vårt eget, personliga, välbefinnande. Men, som sagt, det leder bara runt i cirkeln och gör all diskussion meninglös.
Så, vad är min tanke om varför man tar sig för att göra saker?
Göran Rosenberg presenterar en tanke som är klart värd att diskutera i sin bok "Plikten, profiten och konsten att vara människa" . Han menar att det existerar två fundamentala drivkrafter hos människan, plikten och profiten där plikten står för de saker som vi gör utan tanke på egen förtjänst (omsorg om gamla och svaga t.ex.) och profiten för det vi gör för att blidka våra personliga önskningar (utbildar oss, startar företag etc).
Jag ser denna dualism som en vettig tanke, även om det står mig ganska klart att profiten som drivkraft ökar i omfång och styrka. Frågan är vad som sker när profiten tagit över helt och hållet som drivkraft, för det är trots allt min starka övertygelse att det är plikten om drivkraft (och det som skapats därav) som ligger till grund för vår möjlighet att ägna oss åt våra indviduella livsprojekt.
Varför gör du saker överhuvudtaget?
Detta är en fundering som tagit mycket tid hos mig. Jag skall inte ge mig i kast med att försöka ge en vetenskapligt korrekt förklaring till det här. Det är väl tveksamt om det ens går, frågan kanske är väl filosofisk för det.
Dock tror jag det är ganska riskfritt att konstatera att det i varje historiskt ögonblick finns dominerande tanksätt, tankemönster. Diskurser allså. En inte alltför vild gissning är att det i dagens allt mer individualiserade samhälle är ganska vanligt att hävda att allt man gör, gör man för sitt eget välmåendes skull. Även de eventuellt osjälviska handlingar du utför är egentligen egoistiska, då anledningen till att du är osjälvisk är att du själv ska må bra av det.
Jag ställer mig mot ett sådant resonemang, eftersom det per definition är ett cirkelresonemang som inte kan falsifieras (och ni som läst tidigare poster på bloggen vet vad man gör med sådana). Ja, jag vet att man kan trasha nedanstående resonemang med hänvisning till att allt vi gör gör vi för vårt eget, personliga, välbefinnande. Men, som sagt, det leder bara runt i cirkeln och gör all diskussion meninglös.
Så, vad är min tanke om varför man tar sig för att göra saker?
Göran Rosenberg presenterar en tanke som är klart värd att diskutera i sin bok "Plikten, profiten och konsten att vara människa" . Han menar att det existerar två fundamentala drivkrafter hos människan, plikten och profiten där plikten står för de saker som vi gör utan tanke på egen förtjänst (omsorg om gamla och svaga t.ex.) och profiten för det vi gör för att blidka våra personliga önskningar (utbildar oss, startar företag etc).
Jag ser denna dualism som en vettig tanke, även om det står mig ganska klart att profiten som drivkraft ökar i omfång och styrka. Frågan är vad som sker när profiten tagit över helt och hållet som drivkraft, för det är trots allt min starka övertygelse att det är plikten om drivkraft (och det som skapats därav) som ligger till grund för vår möjlighet att ägna oss åt våra indviduella livsprojekt.
Varför gör du saker överhuvudtaget?
Uppdatering: Kan inte undanhålla er John Steinbecks förklaring till varför vi gör mer än bara de nödvändigt livsuppehållande:
"Näst efter att förvärva det nödtorft som man behöver för att uppehålla livet och fortplanta sig, är det ingenting som människan önskar högre än att lämna efter sig något vittnesbörd om sig själv, kanske som ett bevis för att hon verkligen existerat. Hon kan lämna det i trä, i sten eller i andra människors liv. Detta djupa behov är levande hos alla, från pojken som skriver fula ord i en offentlig bekvämlighetsinrättning i till Buddha som ristar sin bild i släktets medvetande. Livet är så overkligt. Jag tror vi alla allvarligt tvivlar på vår existens och går omkring och försöker bevisa den"
Kollektivavtal
Bemödade mig för ett tag sen att aningen raljant uttrycka min bitterhet på sveriges politiska partier i allmänhet och sossarna i synnerhet (här). Min besvikelse går väl i stort ut på att framförallt sossarna lagt ner det mesta av sin arbetarklassimage (hur skall man någonsin kunna skapa någon slags identifikation med vanligt folk från en fet herrgård?) och drar sig mot mitten. Detta gäller även moderaterna, som också är socialiberaler nuförtiden. Det är dock givetvis väldigt bra.
Teorin var dock att partierna för samma politik, vilket får ytterligare stöd när jag läser senaste numret av Kommunalarbetaren. Tidningen jämför olika kommuners krav på kollektivavtal vid upphandling av offentlig verksamhet. Undersökningen visar att det kvittar vilka som sitter vid makten i kommunerna. Moderaterna kräver kollektivavtal lika ofta som Socialdemokraterna (52% resp 55%).
Socialdemokraterna har kravet på kollektivavtal inskrivet i sina politiska riktlnjer, men ändå ställer bara drygt hälften av kommunerna detta krav. Det är svårt att se detta som något annat än ett gigantiskt socialdemokratiskt misslyckande. Åtminstone om man vill profilera sig som arbetarpartiet framför andra.
Teorin var dock att partierna för samma politik, vilket får ytterligare stöd när jag läser senaste numret av Kommunalarbetaren. Tidningen jämför olika kommuners krav på kollektivavtal vid upphandling av offentlig verksamhet. Undersökningen visar att det kvittar vilka som sitter vid makten i kommunerna. Moderaterna kräver kollektivavtal lika ofta som Socialdemokraterna (52% resp 55%).
Socialdemokraterna har kravet på kollektivavtal inskrivet i sina politiska riktlnjer, men ändå ställer bara drygt hälften av kommunerna detta krav. Det är svårt att se detta som något annat än ett gigantiskt socialdemokratiskt misslyckande. Åtminstone om man vill profilera sig som arbetarpartiet framför andra.
Dam och herrfotboll
Såg det nya programmet "Jobba jämt" på SVT alldeles nyss. SVT´s jämställdshetprofeter förespråkade gemensam träning för killar och tjejer. Skulle man göra detta permanent, vilket är känns helt korrekt ur ett jämställdhetsperspektiv, väcks många intressanta tankar. Om man tycker att tjejernas fotboll kommit i skymundan så kan detta vara rena självmordet.
Killar ÄR mångdubbelt bättre på alla sätt i fotboll än vad tjejer är. Någon har sagt att tjejerna kompenserar sin bristande fysik med väl utvecklad bolkänsla och teknik, vilket givetivis är en myt. Den här myten har uppstått eftersom tjejernas tempo är oändligt mycket lägre än killarnas och att de därför har otroligt mycket mer tid på sig att behandla bollen.
Hur kul är det att få stryk i varenda närkamp, i varenda match? Om man skulle låta tjejer spela tillsammans med killar skulle alla tjejer tröttna på en vecka eftersom dom knappt skulle få röra bollen. Jag är inte fullt insatt i hur mycket den rent psykologiska spärren betyder i klyftan mellan killar och tjejers fysik, det är möjligt att det finns argument för att tjejer skulle nå upp till samma fysiska nivå som pojkar om man integrarar träningarna, men på hur lång sikt? Ett par generationer? Svensk damfotboll skulle vara utdöd för länge sen.
Dock har SVT förmodligen rätt, gemensam träning (och därmed gemensamma resurser) är nog det enda moraliskt försvarbara sett ur ett rent jämställdhetsperspektiv. Men man bör alltså vara medveten om att man förmodligen kommer att förstöra ett nöje för väldigt många tjejer.
Men den intressantaste frågan som den här diskussionen väcker är dock denna; om vi i jämställdhetens namn låter tjejer och killar spela och träna tillsammans med den (åtminstone på kort sikt) uppenbara följden att alla tjejer skulle konkurreras ut och lägga av och fotboll bli en helt manlig sysselsättning, skulle detta då accepteras som en fair deal?
Killar ÄR mångdubbelt bättre på alla sätt i fotboll än vad tjejer är. Någon har sagt att tjejerna kompenserar sin bristande fysik med väl utvecklad bolkänsla och teknik, vilket givetivis är en myt. Den här myten har uppstått eftersom tjejernas tempo är oändligt mycket lägre än killarnas och att de därför har otroligt mycket mer tid på sig att behandla bollen.
Hur kul är det att få stryk i varenda närkamp, i varenda match? Om man skulle låta tjejer spela tillsammans med killar skulle alla tjejer tröttna på en vecka eftersom dom knappt skulle få röra bollen. Jag är inte fullt insatt i hur mycket den rent psykologiska spärren betyder i klyftan mellan killar och tjejers fysik, det är möjligt att det finns argument för att tjejer skulle nå upp till samma fysiska nivå som pojkar om man integrarar träningarna, men på hur lång sikt? Ett par generationer? Svensk damfotboll skulle vara utdöd för länge sen.
Dock har SVT förmodligen rätt, gemensam träning (och därmed gemensamma resurser) är nog det enda moraliskt försvarbara sett ur ett rent jämställdhetsperspektiv. Men man bör alltså vara medveten om att man förmodligen kommer att förstöra ett nöje för väldigt många tjejer.
Men den intressantaste frågan som den här diskussionen väcker är dock denna; om vi i jämställdhetens namn låter tjejer och killar spela och träna tillsammans med den (åtminstone på kort sikt) uppenbara följden att alla tjejer skulle konkurreras ut och lägga av och fotboll bli en helt manlig sysselsättning, skulle detta då accepteras som en fair deal?
Dagens dikt...
...hittade jag i ett klassrum när jag jobbade häromveckan;
Teachers!
Everyday they teach
a lot of students
can a lot of stuff
help a lot of students
every friday they eat a cake
remember this then you will know how they work
Always thougt it was a little bit more to it... =)
Teachers!
Everyday they teach
a lot of students
can a lot of stuff
help a lot of students
every friday they eat a cake
remember this then you will know how they work
Always thougt it was a little bit more to it... =)
Vad vill du Rojas?
Mauricio Rojas vill i GP (21/1)att vi ska våga veta att vissa invandrargrupper tenderar till brottslighet i större utsträckning än andra.
Frågan är vad vi ska göra med den vetskapen. Positiv särbehandling av dessa invandrargrupper? Eller tvärtom, apartheidregler mot dem? Inget vidare liberalt hursomhelst. Var vill karln komma med detta egentligen? För det vore väl korkat att lämna allt det jobb han lagt ner på frågan vid ett enkelt konstaterande? Eller menar han att vi ska dra våra egna slutsatser och agera därefter...
Frågan är vad vi ska göra med den vetskapen. Positiv särbehandling av dessa invandrargrupper? Eller tvärtom, apartheidregler mot dem? Inget vidare liberalt hursomhelst. Var vill karln komma med detta egentligen? För det vore väl korkat att lämna allt det jobb han lagt ner på frågan vid ett enkelt konstaterande? Eller menar han att vi ska dra våra egna slutsatser och agera därefter...
Darwinism all around?
Kan man definiera det som överlever eller dominerar (det kan gälla allt, tigrar, fotbollslag, ideér, historiska tendenser eller vad som helst) i världen som det som helt enkelt var bästa lämpat att överleva, starkast alltså?
Om en sådan definition är möjlig kan man alltså se darwinismen (eller iaf dess grundtanke; survival of the fittest) som allomfattande princip för världens utveckling.
Frågan är; borde inte detta störa mig som trots allt vill hävda vissa bestämda (oftast klassiskt vänsterinspirerade) samhälleliga ideal?
Svaret är ; nej, egentligen inte. För om jag funderar ytterligare en stund så kanske ovanstående helt enkelt är ett cirkelresonemang, och således omöjligt att falsifiera. Vilket innebär att det rent vetenskapligt bör slängas i papperskorgen.
Men det här väcker ytterligare frågor för mig. Ska man skippa definitionen ovan helt och hållet (en definition som jag trots allt tycker är fullständigt logisk) och hur ligger det då egentligen till? Jag fattar inte. Hjälp mig ut!
Uppdatering: Anledningen till att den allomfattande darwinismen inte stör mig nämnvärt kanske inte är tveksamheten till dess existens. För den tror jag på, tills någon hjälper mig ut. Anledningen är snarare den grundläggande tron/förhoppningen om att det är positiva saker som kan visa sig vara starka. Eller snarare; insikten om att det starka segrar gör att det finns en möjlighet att kämpa och att uppnå saker. Pretty much the point of everything.
Om en sådan definition är möjlig kan man alltså se darwinismen (eller iaf dess grundtanke; survival of the fittest) som allomfattande princip för världens utveckling.
Frågan är; borde inte detta störa mig som trots allt vill hävda vissa bestämda (oftast klassiskt vänsterinspirerade) samhälleliga ideal?
Svaret är ; nej, egentligen inte. För om jag funderar ytterligare en stund så kanske ovanstående helt enkelt är ett cirkelresonemang, och således omöjligt att falsifiera. Vilket innebär att det rent vetenskapligt bör slängas i papperskorgen.
Men det här väcker ytterligare frågor för mig. Ska man skippa definitionen ovan helt och hållet (en definition som jag trots allt tycker är fullständigt logisk) och hur ligger det då egentligen till? Jag fattar inte. Hjälp mig ut!
Uppdatering: Anledningen till att den allomfattande darwinismen inte stör mig nämnvärt kanske inte är tveksamheten till dess existens. För den tror jag på, tills någon hjälper mig ut. Anledningen är snarare den grundläggande tron/förhoppningen om att det är positiva saker som kan visa sig vara starka. Eller snarare; insikten om att det starka segrar gör att det finns en möjlighet att kämpa och att uppnå saker. Pretty much the point of everything.
Saudiarabien och kvinnoförbudet...
Saudiarabien hade först tänkt att inte tillåta kvinnor på arenan där landets fotbollslandslag möter Sverige ikväll. Efter påtryckningar har detta ändrats, kvinnor är nu tillåtna. Röster har höjts i Sverige för att bojkotta matchen, men enbart de två första meningarna ovan dödar ju bojkottsargumentet.
Hade Sverige nöjt sig med en officiell protest å skippat matchen hade det givetvis inte hänt någonting. Nu spelas den och x antal kvinnor får smaka på lite frihet. Det kommer givetvis inte innebära en feministisk revolution i Saudiarabien, men någonstans måste man ju börja.
Assisterande förbundskaptenen Roland Andersson överraskar stort och visar att han är en stenhård kulturrelativist. Ja, han uttrycker sig klantigt, men egentligen har han en spännande åsikt. Jag vet dock inte om jag till hundra procent kan erkänna mig till kulturrelativismen.
Visst, dom behandlar kvinnorna som skit med svenska ögon sett. Men vad hade vi sagt i Sverige om Saudiarabien bojkottade oss för vår behandling av de äldre? Vi tar ju inte ens hand om våra egna släktningar hemma, vi betalar ett äldreboende så att vi blir av med dem. Sen får dom äta kall mat, sova i nerpissade kläder och bli besökta en halvtimme i månaden av sina barn som inte orkar med de senila stackarna.
Hade vi accepterat det som ett förnuftigt resonemang från arabernas sida och åkt för att hälsa på farfar på hemmet? Nej, det hade vi givetvis inte. Så här är faktiskt en viss kulturrelativism på sin plats.
Tillbaks till frågan om bojkott. Frågan som måste ställas är givetvis var gränsen går? Lars-Åke Lagrell påpekar att den officiella policyn är att inte spela mot länder som är under FN-sanktioner. Jag anser det lämpligt. Eller var ska gränsen gå? Kräv förbättrat socialt skyddsnät innan nästa match mot USA...
Och om man nu ändå sitter här i Sverige tycker att man ska bojkotta matchen, så borde man väl vara för en bojkott av de länder som stödjer Saudiarabien? Så det faktum att Sverige exporterar vapenmaterial till Saudierna borde ju rimligtvis göra att man förespråkar en bojkott av sig själva...?
Hade Sverige nöjt sig med en officiell protest å skippat matchen hade det givetvis inte hänt någonting. Nu spelas den och x antal kvinnor får smaka på lite frihet. Det kommer givetvis inte innebära en feministisk revolution i Saudiarabien, men någonstans måste man ju börja.
Assisterande förbundskaptenen Roland Andersson överraskar stort och visar att han är en stenhård kulturrelativist. Ja, han uttrycker sig klantigt, men egentligen har han en spännande åsikt. Jag vet dock inte om jag till hundra procent kan erkänna mig till kulturrelativismen.
Visst, dom behandlar kvinnorna som skit med svenska ögon sett. Men vad hade vi sagt i Sverige om Saudiarabien bojkottade oss för vår behandling av de äldre? Vi tar ju inte ens hand om våra egna släktningar hemma, vi betalar ett äldreboende så att vi blir av med dem. Sen får dom äta kall mat, sova i nerpissade kläder och bli besökta en halvtimme i månaden av sina barn som inte orkar med de senila stackarna.
Hade vi accepterat det som ett förnuftigt resonemang från arabernas sida och åkt för att hälsa på farfar på hemmet? Nej, det hade vi givetvis inte. Så här är faktiskt en viss kulturrelativism på sin plats.
Tillbaks till frågan om bojkott. Frågan som måste ställas är givetvis var gränsen går? Lars-Åke Lagrell påpekar att den officiella policyn är att inte spela mot länder som är under FN-sanktioner. Jag anser det lämpligt. Eller var ska gränsen gå? Kräv förbättrat socialt skyddsnät innan nästa match mot USA...
Och om man nu ändå sitter här i Sverige tycker att man ska bojkotta matchen, så borde man väl vara för en bojkott av de länder som stödjer Saudiarabien? Så det faktum att Sverige exporterar vapenmaterial till Saudierna borde ju rimligtvis göra att man förespråkar en bojkott av sig själva...?
Fackförbunden
Eminenta "Ge oss ett val" skriver om att stärka fackförbundens roll i globaliseringen. Jag gillar det här, men framförallt borde facken vidga sina vyer, precis som kapitalet, internationellt. Enda chansen för facken och arbetarna att hänga på utvecklingen är någon slags organisering över nationalstaternas gränser.
Latinamerika föregår med gott exempel; i Venezuelas huvudstad Caracas samlades, i oktober förra året, representanter för arbetarägda fabriker i olika latinamerikanska länder för att kunna diskutera "their problems, share their experiences and draw political conclusions from their struggle."
Det vore nåt för den europeiska arbetarörelsen.
Latinamerika föregår med gott exempel; i Venezuelas huvudstad Caracas samlades, i oktober förra året, representanter för arbetarägda fabriker i olika latinamerikanska länder för att kunna diskutera "their problems, share their experiences and draw political conclusions from their struggle."
Det vore nåt för den europeiska arbetarörelsen.
Akta er för Iran..
Iran bråkar med världen om urananrikning och eventuella kärnvapen. Bush menar att den civiliserade världen (!) måste skicka ett budskap till iranierna om att de inte bör skaffa kärnvapen för att idka utpressning och hot mot omvärlden.
Ja, det vore ju fasansfullt om ett land gjorde så.
Ja, det vore ju fasansfullt om ett land gjorde så.
Det grundläggande attributionsfelet
En orsak till många situationer av irritation, oförståelse och ilska är det grundläggande attributionsfelet. Du kanske inte visste det, men du begår det grundläggande attributionsfelet fler gånger än du kan tänka dig under en dag.
Felet går ut på att när vi, i vår bedömning av andra människor, överdriver betydelsen av inre faktorer samtidigt som vi underskattar betydelsen av yttre faktorer. Man tror alltså att människor gör ditt eller datt för att dom är en sådan "typ" av människa, istället för att se att dom gör som de gör för att de befinner sig i en specifik situation som påverkar dem.
T.ex; när någon blir sen till jobbet så tenderar människor i allmänhet att tänka i termer av lathet, ointresse etc, istället för trafikproblem eller svår familjesituation.
Det är tämligen roligt att påpeka dessa yttre faktorer för folk så fort de begår detta fel när de pratar om andra människor. Då det görs så ofta så kan man till slut skapa enorm irritation hos människor eftersom man är så jävla förstående för andra hela tiden. Det är riktigt kul, prova själv att vara en god och förstående människa, folk kommer inte gilla det alls!
Felet går ut på att när vi, i vår bedömning av andra människor, överdriver betydelsen av inre faktorer samtidigt som vi underskattar betydelsen av yttre faktorer. Man tror alltså att människor gör ditt eller datt för att dom är en sådan "typ" av människa, istället för att se att dom gör som de gör för att de befinner sig i en specifik situation som påverkar dem.
T.ex; när någon blir sen till jobbet så tenderar människor i allmänhet att tänka i termer av lathet, ointresse etc, istället för trafikproblem eller svår familjesituation.
Det är tämligen roligt att påpeka dessa yttre faktorer för folk så fort de begår detta fel när de pratar om andra människor. Då det görs så ofta så kan man till slut skapa enorm irritation hos människor eftersom man är så jävla förstående för andra hela tiden. Det är riktigt kul, prova själv att vara en god och förstående människa, folk kommer inte gilla det alls!
Narnia - i behov av strukturstöd?
Jag kanske minns fel, och gör jag det behöver ni inte läsa mer än två rader till. Men var det inte så att alla som Häxan förstenade i Narnia återuppväcktes när hon trilla av pinn? Det här framgick nämligen inte av filmen, och jag vet varför. Anledningen är helt enkelt att man vilja dölja en rad uppenbara situationer som skulle framstå som djupt orealistiska.
Som bekant var 45% av Narnias befolkning var förstenad1 och blir således återuppväckta vid Aslans seger. Narnia, som varit hårt drabbat av konflikten och under häxan inlemmat i hård krigsekonomi har givetvis inte en chans att absorbera alla dessa nyväckta invånare. Infrastrukturen är usel, man skulle behöva göra enorma satsningar med hjälp av skyhöga skatter.
Men, säger någon, skattebasen ökar ju med alla nyväckta. Javisst, men det hjälper föga då dessa inte har någonstans att arbeta för att skaffa sig en inkomst som kan beskattas. Detta enligt Professor Frink som i en nygjord analys hävdar att "Narnia skulle alltså få genomgå en enorm strukturrationalisering och lämna existerande produktionsmönster"2 därhän. Detta skulle i sin tur givetvis undergräva syskonens legitimitet som makthavare, något som inte alls passar in i den lyckliga saga som serveras oss tittare.
Därför väljer skaparna av filmen att undanhålla återuppväckelsen av de förstenade.
1Saxbury "Narnia, Q & A" (1989) sid. 89768
2Frink "Globalization, Economics and Beavers - A historic analysis" 2004 sid. 132
Som bekant var 45% av Narnias befolkning var förstenad1 och blir således återuppväckta vid Aslans seger. Narnia, som varit hårt drabbat av konflikten och under häxan inlemmat i hård krigsekonomi har givetvis inte en chans att absorbera alla dessa nyväckta invånare. Infrastrukturen är usel, man skulle behöva göra enorma satsningar med hjälp av skyhöga skatter.
Men, säger någon, skattebasen ökar ju med alla nyväckta. Javisst, men det hjälper föga då dessa inte har någonstans att arbeta för att skaffa sig en inkomst som kan beskattas. Detta enligt Professor Frink som i en nygjord analys hävdar att "Narnia skulle alltså få genomgå en enorm strukturrationalisering och lämna existerande produktionsmönster"2 därhän. Detta skulle i sin tur givetvis undergräva syskonens legitimitet som makthavare, något som inte alls passar in i den lyckliga saga som serveras oss tittare.
Därför väljer skaparna av filmen att undanhålla återuppväckelsen av de förstenade.
1Saxbury "Narnia, Q & A" (1989) sid. 89768
2Frink "Globalization, Economics and Beavers - A historic analysis" 2004 sid. 132
Kärnvapen & terrorbalans
Nordkorea har deklarerat att man har kärnvapen och hur landet kommer ställa sig till framtida förhandlingar är det egentligen ingen som vet. Att spridningen av kärnvapen är negativt är säkerligen något det flesta kan skriva under på. USA, som faktiskt skrivit under på just detta, vill naturligtvis se att Nordkorea gör sig av med sina kärnvapen.
Den amerikanska viljan till avrustning av världens kärnvapen kommer dock på skam när man betänker Bush-administrationens inställning till Non-Proliferation Treaty (NPT) som undertecknades 1968 av i stort sett alla länder inklusive USA. Fördraget förpliktigar kärnvapenstater att ta steg mot kärnvapennedrustning och länder utan kärnvapen att inte utveckla några sådana. Bush-administrationen avfärdar det förstnämnda förpliktigandet medan man försvarar det sistnämnda.
Den amerikanska viljan till avrustning av världens kärnvapen kommer dock på skam när man betänker Bush-administrationens inställning till Non-Proliferation Treaty (NPT) som undertecknades 1968 av i stort sett alla länder inklusive USA. Fördraget förpliktigar kärnvapenstater att ta steg mot kärnvapennedrustning och länder utan kärnvapen att inte utveckla några sådana. Bush-administrationen avfärdar det förstnämnda förpliktigandet medan man försvarar det sistnämnda.
USA ser hellre att man inte tar upp överenskommelser med andra länder om kärnvapenkontroller till diskussion. Man vägrade stödja ratificeringen av Comprehensive Test Ban Treaty (som undertecknades av Clinton). Dessutom har administrationen långtgående planer på att utveckla ett nytt kärnvapenprogram med mindre kraftiga kärnvapen, s.k. ”bunker busters” och ”mini-nukes”. Det här väcker frågor.
Först och främst, vill vi ha global nedrustning och avrustning av kärnvapen?
Om ja, krävs det då inte ett ömsesidigt deltagande från samtliga kärnvapenländer i en sådan process? Kan ett land kräva, med hot om förebyggande attack, att andra länder skall göra sig av med sina kärnvapen samtidigt som man själv behåller (och utvecklar!) sina egna?
Ger inte detta en ypperlig ursäkt för diktaturer som t.ex. Nordkorea och Iran att faktiskt behålla sina kärnvapen?
För att uttrycka det kort och koncist: USA verkar vilja avväpna alla andra länder men själva ha kvar sina kärnvapen. (Ja, jag gillar att sparka in öppna dörrar) Frågan är vad som sker den dagen USA (och deras allierade) har monopol på kärnvapnen. Skulle försvinnandet av terrorbalansen ersättas med terror? Kan man försvara terrorbalansen som det minst dåliga alternativet?
AFA vs Nazisterna
Så, nu har AFA eldat upp nazisternas moské i Skaraborg. Förmodligen inte särskilt många som lipar för det.
Men AFA och nazisterna har bjäbbat länge nog.
Mitt högst seriösa förslag är att de två kombatanterna borde göra upp en gång för alla. Skulle inte staten kunna gå in och hyra en ö t.ex på västkusten, där det finns ett antal obebodda öar. Sen kunde militären förse parterna med rättvist fördelat vapenförråd.
Sen kunde man helt enkelt blåsa igång spektaklet. Läkar- och sjukvårdsstudenter skulle kunna praktisera, blivande psykologer likaså. Man skulle kunna bedriva forskning på det mänskliga psykets område etc. Staten kan få igen sina utgifter genom att sälja TV-rättigheterna världen över och vi tittare skulle få en realityserie värd namnet.
Dessutom skulle den del av befolkningen som inte har lust att befatta sig med dessa grupper slippa ett icke oansenligt antal av dem i framtiden...
Men AFA och nazisterna har bjäbbat länge nog.
Mitt högst seriösa förslag är att de två kombatanterna borde göra upp en gång för alla. Skulle inte staten kunna gå in och hyra en ö t.ex på västkusten, där det finns ett antal obebodda öar. Sen kunde militären förse parterna med rättvist fördelat vapenförråd.
Sen kunde man helt enkelt blåsa igång spektaklet. Läkar- och sjukvårdsstudenter skulle kunna praktisera, blivande psykologer likaså. Man skulle kunna bedriva forskning på det mänskliga psykets område etc. Staten kan få igen sina utgifter genom att sälja TV-rättigheterna världen över och vi tittare skulle få en realityserie värd namnet.
Dessutom skulle den del av befolkningen som inte har lust att befatta sig med dessa grupper slippa ett icke oansenligt antal av dem i framtiden...
