Robert Laul har nyhetstorka
Gammal klassiker detta. Men ändå. Detta är typexemplet för Aftonbladet Sport när det inte finns tillräckligt med sportnyheter att skriva om.
I verkligheten så är det alltså så här, kort och gott : Sveriges förbundskapten Lars Lagerbäck säger att han inte tror på Djurgårdens spelsystem, men att "det inte finns något facit" för hur man skall spela.
I Aftonbladetheten är det dock så här: Rubriken lyder "Lagerbäck sågar Djurgården". I ingressen framgår att "Djurgården laborerar med två olika spelsystem...Den idén totalsågas av Lagerbäck".
Alltså, om du av flera möjliga metoder att utföra något väljer det ena framför det andra så "totalsågar" du det andra. Logiken är eh, inte helt glasklar.
Detta gör Aftonbladet flera gånger i veckan när man inte har något vettigt att sysselsätta sina journalister med. Leta upp två personer, få dom att säga något som rör den andre och få denne att svara. Vips, så har vi en "attack", eller ett "krig". Eller varför inte någon som "rasar"? Folk rasar hela jävla tiden i Aftonbladet Sport.
För egen del måste jag säga att jag inte pallar läsa Aftonbladet Sport längre. Om jag blir svårt trängd och/eller drabbas av panik skulle jag möjligtvis ögna igenom resultatdelen, som ju är det enda som inte är mer eller mindre påhittat.
Jag tycker det är dags att starta en bojkott av Aftonbladet Sport. Åtminstone så kan man sluta betala för bajset, läs på nätet!
Antingen är du med mig eller emot mig!
I verkligheten så är det alltså så här, kort och gott : Sveriges förbundskapten Lars Lagerbäck säger att han inte tror på Djurgårdens spelsystem, men att "det inte finns något facit" för hur man skall spela.
I Aftonbladetheten är det dock så här: Rubriken lyder "Lagerbäck sågar Djurgården". I ingressen framgår att "Djurgården laborerar med två olika spelsystem...Den idén totalsågas av Lagerbäck".
Alltså, om du av flera möjliga metoder att utföra något väljer det ena framför det andra så "totalsågar" du det andra. Logiken är eh, inte helt glasklar.
Detta gör Aftonbladet flera gånger i veckan när man inte har något vettigt att sysselsätta sina journalister med. Leta upp två personer, få dom att säga något som rör den andre och få denne att svara. Vips, så har vi en "attack", eller ett "krig". Eller varför inte någon som "rasar"? Folk rasar hela jävla tiden i Aftonbladet Sport.
För egen del måste jag säga att jag inte pallar läsa Aftonbladet Sport längre. Om jag blir svårt trängd och/eller drabbas av panik skulle jag möjligtvis ögna igenom resultatdelen, som ju är det enda som inte är mer eller mindre påhittat.
Jag tycker det är dags att starta en bojkott av Aftonbladet Sport. Åtminstone så kan man sluta betala för bajset, läs på nätet!
Antingen är du med mig eller emot mig!
Anti-nazistiskt Kungälv får kritik
Ytterbyskolan i Kungälv har problem med rasister och nynazister. För att komma tillrätta med detta har man infört regler som gör gällande att man skall kunna bli underkänd i samhällskunskap om man uttrycker nazistiska eller rasistiska åsikter.
Otroligt nog får skolan kritik av bl.a. Skolverket som menar att elever kan ha insikt i och kunskap om demokratins principer oavsett sina politiska åsikter. Hur fan kan Skolverket säga så? Alla vet ju att det finns en slags demokrati som alltid har sett likadan ut. Den kommer aldrig ändras, för det har den ju aldrig gjort förut. Paradigmskifte? No way, har aldrig skett - Heil Ytterbyskolan....
Visionär som jag är tycker jag givetvis att Ytterbyskolans reform är fantastiskt bra och att den skall utvecklas. Ovanstående referensramar måste ju också kunna implementeras i övriga betygskalan.
Uttryckta moderata, kristdemokratiska samt folkpartistiska åsikter borde leda till att eleven ifråga inte kan få högre än ett mycket svagt G (men förmodligen IG). Center- och Miljöpartistiska åsikter kan max rendera ett starkt G. Uttrycker man sympatier med S så kan man möjligtvis kämpa sig upp till ett svagt VG. Högre betyg än så nås bara via uttryckt förståelse för till vänster om Sossarna liggande politiska fraktioner.
Over n out!
Psst...Ytterbyskolan - tror ni att ni får mindre problem genom att underkänna och stänga ut problemeleverna ytterligare? Skärp er för helvete!
Otroligt nog får skolan kritik av bl.a. Skolverket som menar att elever kan ha insikt i och kunskap om demokratins principer oavsett sina politiska åsikter. Hur fan kan Skolverket säga så? Alla vet ju att det finns en slags demokrati som alltid har sett likadan ut. Den kommer aldrig ändras, för det har den ju aldrig gjort förut. Paradigmskifte? No way, har aldrig skett - Heil Ytterbyskolan....
Visionär som jag är tycker jag givetvis att Ytterbyskolans reform är fantastiskt bra och att den skall utvecklas. Ovanstående referensramar måste ju också kunna implementeras i övriga betygskalan.
Uttryckta moderata, kristdemokratiska samt folkpartistiska åsikter borde leda till att eleven ifråga inte kan få högre än ett mycket svagt G (men förmodligen IG). Center- och Miljöpartistiska åsikter kan max rendera ett starkt G. Uttrycker man sympatier med S så kan man möjligtvis kämpa sig upp till ett svagt VG. Högre betyg än så nås bara via uttryckt förståelse för till vänster om Sossarna liggande politiska fraktioner.
Over n out!
Psst...Ytterbyskolan - tror ni att ni får mindre problem genom att underkänna och stänga ut problemeleverna ytterligare? Skärp er för helvete!
Indoktrinerade ekonomer
Har alltid misstänkt att de som studerar ekonomi enbart studerar kapitalismen och dess recept för maximal tillväxt. Och, ja, det verkar faktiskt förhålla sig så.
I en studie av ekonomistuderande (Lars Ove Dahlgren 1989) så ställdes frågan om vilket problemområde som uppfattas som det mest centrala inom den ekonomiska sektorn. Två dominerande perspektiv framträdde i studien;
• Effektivitetsperspektivet
• Fördelningsperspektivet
Studien visar att en förändring äger rum hos eleverna under utbildningen. Antalet studerande som ser effektivitetsproblematiken som det centrala är dubbelt så stort vid utbildningens slut som vid dess början. Detta är alltså vad som sker vid svenska universitet och högskolor, det bajsas ut massa ekonomer med trångsynt effektivitetstänkande som ska sitta som rådgivare till politikerna. Grattis kapitalismen.
Det intressanta är att om man försöker slå ett slag för att fokus i utbildningarna borde vridas om mot fördelningsaspekten så hamnar man, enligt gängse diskurs, utanför ekonomiområdet och träder in på det politiska dito. När man ägnar sig åt ekonomiskt effektivitetstänkande (tillväxt) så är det vetenskap, när man ägnar sig åt fördelningsperspektivet så är det helt plötsligt politik.
Alltså, det går inte att ägna sig åt fördelningsaspekten inom ramen för ekonomiska vetenskap.
I en studie av ekonomistuderande (Lars Ove Dahlgren 1989) så ställdes frågan om vilket problemområde som uppfattas som det mest centrala inom den ekonomiska sektorn. Två dominerande perspektiv framträdde i studien;
• Effektivitetsperspektivet
• Fördelningsperspektivet
Studien visar att en förändring äger rum hos eleverna under utbildningen. Antalet studerande som ser effektivitetsproblematiken som det centrala är dubbelt så stort vid utbildningens slut som vid dess början. Detta är alltså vad som sker vid svenska universitet och högskolor, det bajsas ut massa ekonomer med trångsynt effektivitetstänkande som ska sitta som rådgivare till politikerna. Grattis kapitalismen.
Det intressanta är att om man försöker slå ett slag för att fokus i utbildningarna borde vridas om mot fördelningsaspekten så hamnar man, enligt gängse diskurs, utanför ekonomiområdet och träder in på det politiska dito. När man ägnar sig åt ekonomiskt effektivitetstänkande (tillväxt) så är det vetenskap, när man ägnar sig åt fördelningsperspektivet så är det helt plötsligt politik.
Alltså, det går inte att ägna sig åt fördelningsaspekten inom ramen för ekonomiska vetenskap.
Herman Lindqvist - mannen, myten, menisken
Råkade läsa igenom Herman Lindqvists sammanfattning av Sveriges historia, "Historien om Sverige - från istid till framtid". Efter att ha slagit igen boken inser jag att jag, om inte chockats svårt av det jag läst, åtminstone drabbats av den fetaste aha-upplevelsen på den här sidan millenieskiftet.
Varför denna aha-upplevelse? Jo, det visar sig nämligen att min kunskap om svensk historia är helt åt helvete fel. Jag måste ha drömt. Jag har varit blind, men nu kan jag se. Herman Lindqvists förklarar genomgående i boken att Sverige de senaste tusen åren endast bestått av tre kategorier
Varför denna aha-upplevelse? Jo, det visar sig nämligen att min kunskap om svensk historia är helt åt helvete fel. Jag måste ha drömt. Jag har varit blind, men nu kan jag se. Herman Lindqvists förklarar genomgående i boken att Sverige de senaste tusen åren endast bestått av tre kategorier
- En kung
- En överklass
- En armé med pervers böjelse för kalkoninsatser till sjöss
Detta är i stort sett det enda som existerat. Men, och detta är orsaken till min sinnesförvirring, senaste dagarna när jag varit i skolan, på stan eller på jobbet så har det passerat en massa folk som svårligen kan tänkas passa in i någon av ovanstående tre kategorier. Dom har på något svårförklarat sätt varit, ja, vanliga. Vilka fan är det? Och varför är de så många?
Varför skriver Herman sida upp och sida ner om vilka kuddar som fursten av Ponte Corvos ättlingar föredrog att sova på men inte ett ord om alla dom där andra?
Allvarligt talat, kan någon tipsa mig om en bok om det svenska folkets historia, så jag slipper läsa en till om svenska hovskvallrets historia?
Varför skriver Herman sida upp och sida ner om vilka kuddar som fursten av Ponte Corvos ättlingar föredrog att sova på men inte ett ord om alla dom där andra?
Allvarligt talat, kan någon tipsa mig om en bok om det svenska folkets historia, så jag slipper läsa en till om svenska hovskvallrets historia?
Bostadsrätt vs Hyresrätt
Storstäderna av idag är drabbade av en oerhörd bostadsbrist. Med borttagandet av den kommunala bostadskön är det bara via kontakter man får tag i hyreskontrakt. Känner man ingen får man inte bo således. Om man inte har råd att köpa.
Botemedlet mot denna exkluderande bostadsmarknad är fler kommunala hyresrätter, sägs det. Jag håller med. Men bara på kort sikt. På lång sikt borde vi bygga fler bostadsrätter. Omskapandet av många hyresrätter till bostadsrätter skapar problem på kort sikt men på lång sikt är det givetvis positivt. Ökningen av bostadsrätter kommer att sänka priset på lägenheterna och öka möjligheten för fler att kunna köpa sig ett boende, vilket kommer att minska den exkluderande faktor som priset idag utgör.
Här finns en politiska tanke, en vision. Målet, anser jag, borde vara att alla äger sina egna bostäder. Tillsammans med andra. En privat hyresrätt är förmodligen det minst demokratiska boendesättet. En statligt, eller kommunalt, ägs hyresrätt är givetvis mer demokratisk. Men det räcker inte.
Staten skall inte äga våra bostäder, vi skall äga och bestämma över dom själva. Bostadsrättsföreningen är det mest demokratiska boendet vi har och jag anser att det vore ett mycket eftersträvansvärt mål att skapa möjligheter för fler att få ta del av ett sådant boende.
Bygg kommunala hyresrätter på kort sikt, satsa på bostadsrätter på lång sikt!
Botemedlet mot denna exkluderande bostadsmarknad är fler kommunala hyresrätter, sägs det. Jag håller med. Men bara på kort sikt. På lång sikt borde vi bygga fler bostadsrätter. Omskapandet av många hyresrätter till bostadsrätter skapar problem på kort sikt men på lång sikt är det givetvis positivt. Ökningen av bostadsrätter kommer att sänka priset på lägenheterna och öka möjligheten för fler att kunna köpa sig ett boende, vilket kommer att minska den exkluderande faktor som priset idag utgör.
Här finns en politiska tanke, en vision. Målet, anser jag, borde vara att alla äger sina egna bostäder. Tillsammans med andra. En privat hyresrätt är förmodligen det minst demokratiska boendesättet. En statligt, eller kommunalt, ägs hyresrätt är givetvis mer demokratisk. Men det räcker inte.
Staten skall inte äga våra bostäder, vi skall äga och bestämma över dom själva. Bostadsrättsföreningen är det mest demokratiska boendet vi har och jag anser att det vore ett mycket eftersträvansvärt mål att skapa möjligheter för fler att få ta del av ett sådant boende.
Bygg kommunala hyresrätter på kort sikt, satsa på bostadsrätter på lång sikt!
Fega araber...
Läser att ett antal fångar på Guantanamobasen inte kan eller vill återvända hem eftersom de är rädda för att bli förföljda och dödade i sina hemländer. Har redan diskuterat med ett antal krigsivrare som tycks ta detta som något slags försvar för USA´s agerande. Precis som om det faktum att dom skulle få det värre om dom skickades hem (om dom nu skulle få det) skulle rättfärdiga USA´s fascistiska handlande.
Two wrong does makes a right. Uppenbarligen...
Poängen är väl den att om man skall använda diktaturer i mellanöstern som någon slags moralisk måttstock mot vilken ens handlingar skall jämföras så kan man rättfärdiga i stort sett vad som helst, för det är ju i alla fall bättre än under Saddam Hussein.
Nåja, det går ju givetvis att hävda att USA följer Genevekonventionen eftersom personer som strider utan identifierbar uniform inte har några rättigheter ala krigsfångar. Det oerhört bekväma för amerikansk del är ju att man inte på något sätt behöver bevisa att dessa rättslösa fångar verkligen, per definition ovan ÄR rättslösa.
Som någon slags underton i det här ligger antagandet att araberna som slåss utan uniform är fega. Man använder civila som mänskliga sköldar etc. Det hade givetvis varit mycket ärligare att ha en uniform på sig och gå ut på gatan och möta de överlägsna amerikanerna, det tillstår jag. Men fan va korkat...
Frågan om feghet är ju spännande. Är det mindre fegt att spöa skiten ur ett land när man är fullständigt överlägsen? Hade amerikanska soldater stridit "regelrätt" i uniform om de visste att de var helt underlägsna? Retoriska frågor? Ja.
Two wrong does makes a right. Uppenbarligen...
Poängen är väl den att om man skall använda diktaturer i mellanöstern som någon slags moralisk måttstock mot vilken ens handlingar skall jämföras så kan man rättfärdiga i stort sett vad som helst, för det är ju i alla fall bättre än under Saddam Hussein.
Nåja, det går ju givetvis att hävda att USA följer Genevekonventionen eftersom personer som strider utan identifierbar uniform inte har några rättigheter ala krigsfångar. Det oerhört bekväma för amerikansk del är ju att man inte på något sätt behöver bevisa att dessa rättslösa fångar verkligen, per definition ovan ÄR rättslösa.
Som någon slags underton i det här ligger antagandet att araberna som slåss utan uniform är fega. Man använder civila som mänskliga sköldar etc. Det hade givetvis varit mycket ärligare att ha en uniform på sig och gå ut på gatan och möta de överlägsna amerikanerna, det tillstår jag. Men fan va korkat...
Frågan om feghet är ju spännande. Är det mindre fegt att spöa skiten ur ett land när man är fullständigt överlägsen? Hade amerikanska soldater stridit "regelrätt" i uniform om de visste att de var helt underlägsna? Retoriska frågor? Ja.
Saddam Hussein oskyldig!
Rättegången mot Saddam Hussein pågår för fullt. Givetvis börjar domstolen med brott utförda innan USA (och andra västländer) blev det centrala stödet för diktaturens brott mot sitt folk. Det vore synnerligen intressant om domstolen kunde ta upp det som kommit att bli signifikativt för Saddams ondska; Halabjamassakern
I Mars 1988 spreds nyheten om Halabjamassakern över världen. På Saddam Husseins order gasades 5000 kurder i byn Halabja ihjäl under det att Irak och Iran kämpade om herraväldet över byn. Detta utfördes som straff för att den kurdiska befolkningen sympatiserat med Iran under kriget. Vittnen talar om irakiska flygplan som bombarderade staden under ett helt dygn.
Den här versionen bekräftas av USA (Samt resten av världen. Alltifrån Chomsky till Per T. Ohlson) som de senaste åren, på årsdagen av massakern, fördömt Saddam Husseins illdåd.
Under 80-talet var det dock annat ljud i skällan. Stephen C. Pelletiere, f.d. CIA-anställd som chef för "Irak-avdelningen" fick 1988 i uppdrag att granska massakern. Sagt och gjort, 1990 hävdar man i ett Pentagondokument att det var iranierna, och inte irakierna, som var skyldiga till massakern på de civilia kurderna i Halabja.
Nej, poängen med det här inlägget är inte att glorifiera Hussein, han är en skurk i vilket fall som helst. Poängen är att reda ut om och i så fall varför USA blandar politik och vetenskap.
Varför har USA gjort en helomvändning i den här frågan?
Det luktar hyckleri lång, lång väg.
I Mars 1988 spreds nyheten om Halabjamassakern över världen. På Saddam Husseins order gasades 5000 kurder i byn Halabja ihjäl under det att Irak och Iran kämpade om herraväldet över byn. Detta utfördes som straff för att den kurdiska befolkningen sympatiserat med Iran under kriget. Vittnen talar om irakiska flygplan som bombarderade staden under ett helt dygn.
Den här versionen bekräftas av USA (Samt resten av världen. Alltifrån Chomsky till Per T. Ohlson) som de senaste åren, på årsdagen av massakern, fördömt Saddam Husseins illdåd.
Under 80-talet var det dock annat ljud i skällan. Stephen C. Pelletiere, f.d. CIA-anställd som chef för "Irak-avdelningen" fick 1988 i uppdrag att granska massakern. Sagt och gjort, 1990 hävdar man i ett Pentagondokument att det var iranierna, och inte irakierna, som var skyldiga till massakern på de civilia kurderna i Halabja.
Nej, poängen med det här inlägget är inte att glorifiera Hussein, han är en skurk i vilket fall som helst. Poängen är att reda ut om och i så fall varför USA blandar politik och vetenskap.
Varför har USA gjort en helomvändning i den här frågan?
Det luktar hyckleri lång, lång väg.
Internationalisera fackföreningarna!
Har det barockt stora nöjet att introducera bloggens första (och sannolikt bästa) gästskribent. Ingen mindre än min en vecka äldre, lite snyggare, lite mer välluktande, lite gleshårigare,... ja, kort och gott min något bättre kollega, Hjalmar Holgersson. Hjalmar är känd som mannen som genom sina blotta existens fick Naomi Klein att kalla tillbaka hälften av sina upplagor av No Logo i ett brutalt anfall av radikalt mindervärdeskomplex.
Helt allvarligt, globaliseringen kräver att arbetarna organiserar sig över gränserna. Hjalmar förklarar varför:
Helt allvarligt, globaliseringen kräver att arbetarna organiserar sig över gränserna. Hjalmar förklarar varför:
Att vi i dag lever i ett samhälle som designas av en global kapitalism verkar de flesta vara överens om. Exploatering och marginalisering av människor är otvivelaktiga konsekvenser till detta system och det verkar som om detta är något som vi ser som ett faktum som vi ska leva med. Vi tycks vara tillfreds med att stå handfallna och acceptera att detta är effekter som hör till globaliseringen. Men globaliseringen är i sig ingen process med fastslagen agenda som inte går att ändra på. Likväl som tidigare tiders människor lyckats förbättra sin vardag och se till att ta del av de fördelar som utvecklingen skapar kan döttrarna och sönerna av vår tid förbättra sin vardag genom att påverka regelstrukturer och påverkansmöjligheter. Vi KAN påverka vilken form globaliseringen ska ta!
Det finns dock vissa saker som är inneboende i den globaliserade kapitalismen som i dag är faktum och som vi får rätta oss efter. Genom kapitalrörelsen som blivit ett resultat av den globaliserade kapitalismen har ett samhälle uppstått där kapitalet, genom att allt mer minska sin regionsbundenhet, inte behöver ta ansvar för konsekvenserna av sitt handlande. Detta är något som nationalstaten och fackföreningar i nuvarande tappning inte lyckats hindra i någon större utsträckning. Det har uppstått en efterblivenhet i de institutioner som en gång bidrog till att ett fördelningstänkande fick någon som helst genomslagskraft i politiken. Fackföreningarna har mer eller mindre blivit otidsenliga försäkringsbolag då de är utformade efter gårdagens maktstrukturer.
Den neoliberalistiska politik som det globala kapitalet bygger upp sin styrka på har internationella organisationer som i dag arbetar världen över. Det är allt från att IMF kräver handlingsplaner från fattiga länder som innebär att deras välfärdsplaner inte går att realisera till att tankesmedjor och andra ideologiska grupperingar får uttala sig om allt mellan himmel och jord. De nya rörelser som tagit upp den ideologiska kampen med ovan nämnda grupper har lyckats skapa sig stöd världen över och lyckats göra marginaliserade röster hörda men det är långt ifrån tillräckligt, dessa grupper behöver hjälp från andra håll.
En förändring av de strukturer som världens ekonomiska elit i dag tjänar på kommer inte komma ”uppifrån” precis som tidigare utjämningsprocesser måste den moderna komma ”underifrån”.
Eftersom det är globala regler som behövs omstruktureras behövs det en global motvikt och det är här fackföreningsrörelsen kan gå mot en ny vår. Precis som facket en gång ”nationaliserades” och skapade jämställda regler inom nationalstaten som gjorde att inte arbetarrätten blev undergrävd då olika grupperingar spelades ut mot varandra kan vi i dag ”internationalisera” det. Genom att skapa en facklig organisation som arbetar över hela världen kan vi skapa ett globalt arbetsklimat som inte gör att globala företag kan spela ut olika regioner mot varandra genom att förflytta sin verksamhet till regioner där arbetarrätten förbises och profiten kan växa på dennes bekostnad. Skapar vi dessutom en internationell facklig organisation som är erkänd i västvärlden kommer ett ökat utbyte medlemmarna emellan att uppstå. Vid ett utbyte av detta slag skapas möjligheter till att övergrepp mot arbetstagare och brott mot internationella regler kommer oss (västvärlden) tillkänna via de naturliga kontaktkanaler som skapas inom en organisation och överträdelser av nämnda slag kommer upp till ytan. På det sättet skapar vi även ett globalt kulturellt utbyte på gräsrotsnivå.
Eftersom det är globala regler som behövs omstruktureras behövs det en global motvikt och det är här fackföreningsrörelsen kan gå mot en ny vår. Precis som facket en gång ”nationaliserades” och skapade jämställda regler inom nationalstaten som gjorde att inte arbetarrätten blev undergrävd då olika grupperingar spelades ut mot varandra kan vi i dag ”internationalisera” det. Genom att skapa en facklig organisation som arbetar över hela världen kan vi skapa ett globalt arbetsklimat som inte gör att globala företag kan spela ut olika regioner mot varandra genom att förflytta sin verksamhet till regioner där arbetarrätten förbises och profiten kan växa på dennes bekostnad. Skapar vi dessutom en internationell facklig organisation som är erkänd i västvärlden kommer ett ökat utbyte medlemmarna emellan att uppstå. Vid ett utbyte av detta slag skapas möjligheter till att övergrepp mot arbetstagare och brott mot internationella regler kommer oss (västvärlden) tillkänna via de naturliga kontaktkanaler som skapas inom en organisation och överträdelser av nämnda slag kommer upp till ytan. På det sättet skapar vi även ett globalt kulturellt utbyte på gräsrotsnivå.
(Hjalmar nås på hjalle90@hotmail.com)
