Om Norberg & Federley - Till jämlikhetens försvar. Igen.
Boken verkar precis som "Till världskapitalismens försvar" gå ut på att förklara att allt faktiskt blir mycket bättre. I stort sett är det är förmodligen också sant. Tillväxt och materiell standard ökar för de allra flesta.
Det är bara det att tillväxten och den materialla standarden ökar olika mycket för olika människor. Detta upplever liberaler i allmänhet inte som något problem. Men om man tar en titt på de konfliktmönster som växer fram så handlar dessa inte om vad man har och vad man inte har utan vad man anser sig rätt att få.
Den moderna informationsteknologin och den s.k. CNN-effekten, där jämförelser över de sociala rummen blivit möjlig, har stor betydelse i dessa fall. Det är lättare för folk världen över att jämföra med andra. Konfliktmönstren handlar alltså om hur människor uppfattar sin egen situation i jämförelse med andras.
Detta är väl rimligtvis vad liberaler och högerfolk brukar avfärda som "den svenska avundsjukan", när det sker på hemmaplan. Vad ska dom kalla det nu, när fenomenet uppenbarar sig på den internationella scenen? Den afrikanska avundsjukan? Äckligt.
Liberaler kommenterar Federleys inlägg med att t.ex. påpeka att:
"Nu kan säkert någon vänsterperson påstå att fabriksarbetare i Kina lider av utsugande fabriksägare, och det är sant att många har en usel arbetssituation. Men hur är den arbetssituationen jämfört med den usla bakgrund de kommer från där en kinesisk bonde levt på svältgränsen?"
Spännande. Vänstern bör alltså inte kritisera någonting som är bättre än svältgränsen. Intressant att notera är också att kineser bara bör jämföra nedåt, mot svältgränsen, och inte uppåt, mot västvärlden.
Kort sagt, det är klassklyftorna i sig som skapar konflikter och inte det absoluta måttet på den materiella standarden. Det spelar ingen roll att kinserna har det bättre än förut. Jämför de sig med västvärlden kommer dem ändå känna otillfredställelse.
Det är alltså klyftorna som är problemet, och klyftorna ökar.
Den som vill sträva efter ett samhälle med färre konflikter borde alltså sträva efter ett mer jämlikt samhälle.
Det var, enligt mig, liberalernas stora miss numero uno.
Liberalernas andra miss är att de stirrar sig blinda på att allt blir bättre sålänge tillväxten och den materiella standarden höjs. Angående i-länderna:
Tillväxt handlar, inte enbart, men nästan bara om konsumtion. Ökad tillväxt kräver ökad konsumtion. En konsumtion som jordens begränsade resurser snart inte tål längre. Angående konsumtionen menar Mats Alvesson, proffessor i företagsekonomi att
"En hel del forskning visar att en allmän ökning av det ekonomiska välståndet inte leder till någon förbättring av individers lycka eller tillfredsställelse i redan rika samhällen...Psykologisk forskning visar att individer som är starkt orienterade mot materiell välfärd uppvisar sämre psykiskt välbefinnande än andra."
En ökad tillväxt kräver ökad konsumtion. En ökad konsumtion kräver ökad efterfrågan. Mycket av denna efterfrågan skapas genom genererande av otillfredställelse. Det här ser inte liberalerna. För liberalerna verkar "allt bli bättre" när siffrorna pekar på det. Slå ihjäl mig när vi mäter lycka i siffror...
Det är sällan jag får läsa riktigt bra analyser som dessutom är lättlästa. Kul.
Intressant artikel! Ifall du kan tänka dig att posta den även på den politiska debattsajten www.politik.ifokus.se så törs jag lova att du kommer få ett seriöst och engagerat bemötande.
yastory, tack så mycket! jag försöker skriva enkelt, det finns ju faktiskt ingen anledning att konstra till det.
Staffan, det gör jag gärna. Återkommer.
Jättebra och klar analys. jag kommer att låna argumenten.
Jag ser mig som liberal och anser att ökad och mångsidig konsumtion ger ökat välbefinnande. Det som människan konsumerar är koncentrationer och strukturer.
Citat från "det naturliga steget":s hemsida: "Citat: ”… Den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef et al har identifierat nio mänskliga behov som varit desamma i alla kulturer och i alla tider.
Fysiska behov, Trygghet/beskydd, Engagemang, Avkoppling, Tillgivenhet, Förståelse, Kreativitet, Identitet/mening, Frihet…”
”… Ett hållbart samhälle är således ett samhälle som kan bibehålla sin jämvikt gentemot naturen samtidigt som människornas förmåga att tillgodose sina behov"
Jag förstår egentligen inte varför så många s.k. liberaler ensidigt begränsar sig vid konsumtion enbart för att tillgodose de fysiska behoven, när vi uppenbarligen har många andra viktiga behov som i förlängningen år lika viktiga. När var och en omger sig med mer än 20000 föremål som vi känner till och behärskar, så har naturligtvis prylfixeringen gått för långt. Vi kan ju bara använda ett fåtal saker samtidigt. Istället för att var och en äger och har en massa saker i beredskap, så vore det ju bättre att skapa en struktur där det är mycket billigt och enkelt att hyra och leasa sällansakerna istället. Om tio personer använder samma sak under den sakens livscykel, istället för att 10 saker ligger i förråd det mesta av tiden, så skulle ju miljöbelastningen bli avsevärt lägre.
Uno Hansson//
Givetvis sliter det mindre på miljön om fler använder samma saker fler ggr. Förstår dock inte varför det skulle skapas en uthyrningsmarknad för detta ändamål. Även om det är mycket billigt att hyra (vad det nu finns för garantier för detta + att exklusiva behov brukar få betala extra mycket för att få dem tillgodosedda, du vet tillgång efterfrågan) riskerar vi alltid via ett hyrsystem slå ut folk. Vissa har helt enketl inte råd eller välja att satsa pengarna fel och har inte råd med det de egentligen behövde.
För att undvika dessa händelser bör sakerna ägas kollektivt eller via koperationer. Det har delar av tredje världen och vår biståndsverksamhet fattat. It´s coming back, BIG TIME!!!
En mycke bra artikel!
