Björn

Det kan konstateras att det är svårt att avgöra om klyftorna i världen minskar eller ökar. Beroende på hur man mäter verkar det gå att belägga både att klyftorna minskar och att de ökar, men också att de är tämligen stabila.

I kommentarerna till förra inlägget på temat påpekade någon att de fattiga länder som globaliserar sin ekonomi kryper närmare de rika länderna. Hur det än förhåller sig med jämlikheten mellan länderna så verkar klyftorna onekligen öka inom länderna. USA slår fattigdomsrekord och arbetarklassen i de rika länderna får en mindre del av BNP än någonsin.

Frågan är om denna arbetarklassens minskande andel av BNP är resultatet av en global omfördelning från en rik, överkonsumerande och, relativt, välmående arbetarklass i västvärlden till fattiga människor i sydöst? Vem är det som arbetarklassen i väst förlorar pengar till? Det är ingen retorisk fråga, det hade varit väldigt intressant att se siffror på det.

Men det intressantaste kan kanske ändå vara detta: trots att vi generellt blir rikare i världen så visar en fattigdomsrapport från Världsbanken 2002 att de flesta anser att deras fattigdom förvärrats. För visst är det väl så, vad statistiken än säger, att det viktiga är hur människor på lokal nivå  faktiskt upplever sin situation?

Intressanta inlägg om:Andra bloggar om: ekonomi, politik, globalisering, fattigdom, klyftor, jämlikhet, samhälle

Ja, så var det ju det där med Wiehe och Kuba också. Mikael Wiehe korkar väl till det. Inte minst med tanke på att han ska framföra sin bäste polares låt. En snubbe som faktiskt tagit avstånd från Kuba och skrivit en bok om diktaturen.

Men det är ju det där med att räkna plus och minus. Det måste gå att räkna plus och minus med t.ex Kuba utan att bli attackerad och anklagad för att relativisera. I den nästan sjukligt dikotoma politiska debatten där du bara kan ha rätt eller fel och bara välja antingen eller så känns det nästan omöjligt. Relativisera är ju f.ö. ett jävla ord. Att jämföra. Hur skall du någonsin kunna komma fram till vad som är plus och vad som är minus utan att jämföra med någonting annat?

Det går att vara emot både Saddam Hussein och Irak-kriget samtidigt. Säg det till en moderat. Han/Hon kommer garanterat att relativisera amerikanska brott mot Saddams. Det går att vara emot både Castro och Guantanamo samtidigt.  Det gäller bara att få bort den korkade tanken att det bara går att ha rätt eller fel. Det borde rimligtvis gå att ha lite rätt och lite fel. Samtidigt.

Att sjunga Sång till friheten på ett Kubarrangemang är väl dock ett exempel på att det går att göra helt fel...också.

Intressanta inlägg om: Kuba, Castro, politik, samhälle, Irak, Saddam Hussein, Mikael Wiehe

John Grisham är en ganska medioker författare som dock kan locka till halvspännande läsning som roar för stunden. För mig har han bidragit till insikten om hur urbota korkat jurysystemet är. Det är ju faktiskt helt otroligt lättrubbat. Men detta system utdömer ändå dödsdomar till höger och vänster.

Nåja, det var en bisak, vad jag inte kan undanhålla er är ett utdrag ur Grishams första dokumentära skildring i vilken han ger sig i kast med det uppenbara rättshaveriet som föregick Ron Williamsons dödsdom. Hursomhelst, Robert Breechen sitter på Death Row och skall avrättas 11 Augusti 1995, jag citerar:

"Robert Breechen, en 40-årig, vit man, kunde knappt ta sig till dödskammaren. Dagen innan svalde han en en handfull smärtstillande piller som han på något sätt hade lyckats få insmugglade eller hamstrat. Hans självmord var avsett som ett sista försök att be myndigheterna fara åt helvete, men delstaten fick sista ordet. Breechen hittades medvetslös av vakterna och fördes skyndsamt till sjukavdelningen, där han blev magpumpad och hans tillstånd stabiliserades tillräckligtför att han skulle kunna återbördas till enhet H och bli dödad i vederbörlig ordning."

God bless America...

Intressanta bloggar om: John Grisham, dödstraff, jurysystemet, Ron Williamson

Antalet länder som betcknas som fria har ökat i antal, under åtminstone de senaste fyra decennierna. Vilket innebär att fler människor får rätt att göra sin röst hörd, möjlighet att rösta i demokratiska, fria val etc.

Det är också så att arbetarklass och underklass får allt större kakbitar att äta. Vi blir rikare och får det bättre. Generellt. Men det är också så att dessa kakbitar, om än större i absolut storlek, procentuellt sett minskar om vi ser till hur mycket hela kakan har växt. Med andra ord, klasskillnaderna ökar.

Idag finns, tack vare den teknologiska utvecklingen, historiskt sett överlägnsa möjligheter till jämförelse över de sociala rummens gränser. Människorna på globaliseringens baksida ser vad dem på framsidan har och vad de själva inte har. Och de lär inte vara nöjda. I den rika delen av världen har arbetarnas del av BNP sjunkit till rekordlåga nivåer (enligt The Economist) samtidigt som vinsterna ökar.

Vad händer när fler och fler människor får möjligheten att leva i fria länder, med fria val, samtidigt som de inte upplever sig få ta tillräckligt stor del av de rikedomar som produceras i dagens globaliserade ekonomi? Jo, de kommer att börja vända sig mot globaliseringen, de kommer att rösta på partier som vill öka handelshindren och minska möjligheterna för kontakter och samarbete på global nivå. Klassklyftorna, ojämlikheten, blir ett hot mot globaliseringen.

Är det en vild gissning att ökad jämlikhet och ökad globalisering kommer att tvingas gå hand i hand i framtiden? Det låter trevligt.

(Läs mer om jämlikhet här och här)

Intressanta inlägg om: ekonomi, jämliket, globalisering, politik, samhälle, demokrati, klassklyftor

Äntligen ett bra skolpolitiskt initativ. Trodde inte det var möjligt. Kul att ha fel. Regeringen har fattat beslut om att satsa 40 miljoner kronor för att motverka mobbning. Det som är särskilt glädjande är att det skall satsas på "att hitta och sprida förebyggande åtgärder mot mobbning. Metoderna ska vara dokumenterat fungerande eller forskningsbaserade", enligt Utbildningsdepartementets pressrelease häromdagen.

För en sådan beskrivning borde väl rimligtvis diskvalificera satsningar på skolsäkerhet alá Securitas, som åtminstone jag misstänkt skulle bli fallet med stridspitten Björklund in charge. Eller?

Det råder ju inga tvivel om att mobbningen måste förebyggas. Viljan att tag i det i skolan är bristande och kunskapen om mobbning  är faktiskt pinsam i många fall. Både hos barn och vuxna! Min erfarenhet är att många elever inte ens fullt ut förstår att mobbning kan vara mer än bara fysisk misshandel.

Så, hoppas att denna satsning kan bära frukt, och att Björklund och company beaktar risken att deras förslag om tvångsförflyttning av mobbare kan undergräva vuxenmandatet i skolan. Det vore inte så lyckat, Björklund, om du nu vill öka lärarens auktoritet.

Intressanta inlägg om: skola, skolan, utbildning, mobbning, Jan Björklund, alliansen, regeringen, mobbing

Under årets början har det börjat letas efter olja utanför de två öarna. Chevron var det första bolaget att få rättigheter att borra, vilket de betalade över 120 miljoner dollar för. Dock har man inte hittat någonting av värde under den första borrningsexpeditionen.

Julian Lee, analytiker på Center for Global Energy Studies, menar att det kommer att ta tid att utreda vilken potential oljefyndigheterna har, och att processen med försäljningen av rättigheter etc har mattats av. Dock skall möjligheterna att finna olja långt ifrån avskrivas.

Det anser också Dorsati Madani, ekonom på världsbanken, som menar att det är för tidigt att ge upp efter bara en borrning. Normalt är att hitta "money-making oil" vid en av fyra borrningar.

(Läs mer om Sao Tome & Principe och oljan)

Intressanta inlägg om: Sao Tome & Principe, olja, ekonomi, afrika, utveckling, samhälle, världsbanken

Har f.ö. lagt till min e-mailadress i min info. Om någon nu skulle vilja veta eller diskutera något utöver det som skrivs på bloggen.

/Björn

Sverigedemokraternas partistyrelse säger i ett uttalande att skolor ska vara skyldiga att anordna traditionella kyrkliga skolavslutningar. Partiet rekommenderar sina kommunfullmäktigegrupper att lägga förslag i kommunerna med krav på att detta införs i skolplanerna. Motiven är de vanliga tjafset om nationen och traditionen. De tillägger dock att ingen elev skall bli tvingad att vara med på dessa avslutningar, men alternativet skall finnas för dem som så önskar.

Det är bra att Sverigedemokraterna inser att de inte skall tvinga på människor kulturella och religiösa preferenser, men jag tycker inte att alternativet med kyrkliga avslutningar borde finnas alls. Skolan borde vara helt fri från religiösa övertoner. Vilket givetvis inte innefattar en förhoppningsvis relevant och någorlunda objektiv religionsundervisning.

Idag existerar mängder med konfessionella friskolor. Eftersom jag är för religionsfrihet anser jag att de borde förbjudas. Det går inte att vara för religionsfrihet samtidigt som man är för konfessionella friskolor. Inte desto mindre är friskolornas argument för sin verksamhet såklart baserat på just åberopandet av religionsfrihet, vilket gör det hela lätt förvirrat.

Förvirringen beror på vad man menar med religionsfrihet. De konfessionella friskoleförespråkarna försvarar föräldrarnas rätt att fritt välja religion för sitt barn. Jag vill istället försvara varje barns rätt till att välja religion så fritt från yttre påverkan som möjligt.

Intressanta inlägg om: Sverigedemokraterna, politik, skola, religion, religionsfrihet, friskolor, konfessionella friskolor, samhälle

Om det inte framgick i förra inlägget så är även jag av uppfattningen att Jan Björklunds gymnasiedirektiv kommer att cementera klyftor i samhället. Precis som Kajsa frågar i kommentarerna till inlägget undrar också jag hur många som vet vad de vill ägna sig åt som vuxna när de fortfarande går ens i gymnasiet.

Visst, någonstans måste ju en väg väljas för vad man vill inrikta sitt liv på, men med Alliansens direktiv anser jag att vi stänger dörrar för tidigt.

Är man inte är mer känslig för normerande strukturer som barn och ungdom? Har vi inte som vuxna större möjlighet att identifiera sådana strukturer och agera mer medvetet? Utan att vara störtsäker vill jag gärna hävda att det är så. I så fall så kommer ju faktiskt de sociokulturella mönster som påverkar indivder till specifika val av karriär att låsas fast än mer.

Men det är klart, alla har ju ett fritt val. Det är invändningen. Det finns inget som tvingar någon från arbetarklassen att välja en yrkesutbildning. Det är givetvis så liberala folkpartiet ser på det. Det är svårt att argumentera mot någon som inte ser att det finns strukturer i samhället som påverkar, men inte tvingar, människan. De kan helt enkelt inte se den här problematiken.

Dessutom: Pratet om att "uppvärdera yrkesutbildningarna" följs ju inte upp av relevanta åtgärder. Vad betyder egentligen att "uppvärdera yrkesutbildningarna"? Att de ska uppvärderas jämfört med vad? Med de mer teoretiska utbildningarna? Om Björklund menar allvar med att uppvärdera dessa så borde gymnasiedirektivet i konsekvensens namn åtföljas av löneutjämnande åtgärder mellan teoretiska och praktiska yrkeskategorier. Det lär inte hända...    

Intressanta bloggar om: skola, utbildning, Jan Björklund, alliansen, gymnasiedirektivet, samhälle

I gårdagens pressmeddelande från utbildningsdepartementet klargörs de nya gymnasiedirektiven. Den här kritiken har ni läst flera gånger, men jag tänker fortsätta komma med den om det så bara lockar en halv ny läsare hit. För det här är så förbannat viktigt.

Gymnasiet skall styckas upp i tre delar. Gymnasieexamen med högskolebehörighet, yrkesexamen och lärlingsexamen. Bra, halvbra och dålig kan vi kanske säga. Det här görs eftersom ”alla vill inte bli akademiker och samhället fungerar inte om alla är akademiker”. Resonemanget är alltså att om vissa elever inte är intresserade av, eller inte klarar av, vissa ämnen så ger vi upp och stryker de ämnena från schemat. Det kommer garanterat att minska antalet icke godkända och förbättra statistiken, frågan är vad som sker med den svenska kunskapsbasen i praktiken.

Vad sker när det ställs krav på kunskaper i smalare, mer specialiserad form?  Det kommer säkert ge oss djupare kunskaper på smala områden, bättre rymdforskning, biokemi eller något annat. Det vore väl i och för sig trevligt och bra på alla de sätt.

Men med en mer nischad, smalare kunskapsbas, kommer vi att få svårare att se problem eller fenomen ur andra perspektiv. Det kommer troligtvis att ge människor sämre förutsättningar att kunna tänka i andra banor. Som yttersta konsekvens gör detta att vi till slut får svårare att se oss själva i andra människor och jag kan inte låta bli att undra vad tusan vi skall göra på planeten Mars när vi inte förstår våra egna grannar ordentligt.

Jan Björklund vill ”uppvärdera yrkesutbildningarna” genom att elever skall få bättre möjligheter att utbilda sig till specifika yrken. Det liknar mer och mer den amerikanska synen på utbildning. Det medför inte bara ovan beskrivna problem utan är förmodligen också direkt skadligt för den framtida svenska ekonomin.

Let´s face it Björklund, vi lever i en globaliserad värld där förändringar kommer snabbare än förut. Strukturrationaliseringar i ekonomin är numera beroende av vad som sker i hela världen. För att kunna möta dessa snabbt skiftande förutsättningar ställs stora krav på en flexibel arbetskraft som snabbt klarar av att ställa om för produktion av olika, nya, sorters varor och tjänster. För detta krävs snarare generalistutbildningar än specialiserade diton.

Intressanta bloggar om: Jan Björklund, alliansen, skolpolitik, utbildning, skola, gymnasiet, gymnasiedirektiven, globalisering, arbetskraft, akademiker, kunskap

Förra inlägget gav upphov till viss diskussion. Tobias Struck menar, vad jag förstår, att man spelar under täcket med nazister och fascister när man påpekar att tvång kan ha positiva effekter, sett ur ett utilitarisktiskt perspektiv. Det går alltså inte att rättfärdiga tvång med bedömningen av dess konsekvenser. Istället menar Tobias att tvång bara rättfärdigas med att det skyddar individens frid och frihet.

För mig framstår det som ungefär samma sak. Konsekvensen av Tobias tvång blir individens frid och frihet. Konsekvensen rättfärdigar tvånget. Där också. Eller?

Marcus tillför intressanta funderingar och menar att det utilitaristiska perspektivet inte är bra då det är för lätt att använda fel och alldeles för svårt att tillbakavisa när det används fel. Det är en vettig invändning, och om det är något vi borde lära oss från 1900-talets samhällsbyggande så är det att rättfärdigandet av handlingar utifrån det utilitaristiska perspektivet många gånger lett till en jäkla massa elände.

Min poäng angående tvångssamhället bör inte ses som att jag försvarar det utilitaristiska perspektivet som en vettig utgångspunkt utan snarare som att det är svårt att undkomma det.

Intressanta inlägg om: samhälle, tvång, utilitarism, filosofi, politik, tvångssamhälle

Gårdagens öl och diskussioner resulterade för min del i följande:

Tvång borde rimligtvis vara när någon tvingas utföra något mot sin egen vilja.

Tvånget är i den meningen någonting som per definition är negativt. Men dess konsekvenser kan beroende på kontext, och vilken omfattning som avses, vara positiva. Därför är det viktigt att göra en skarp distinktion mellan tvånget som sådant och dess konsekvenser.

Det finns tvång vars konsekvenser är bra sett ur ett utilitarisktiskt perspektiv. Ett samhälle bör rimligtvis innehållla mer eller mindre tvång för att göra anspråk på att kunna kallas för ett samhälle. Det är troligtvis fruktlöst att försöka opponera sig mot ett sådant faktum, fruktbart är istället att hela tiden medvetandegöra sig om var tvånget finns för att kunna hantera det och kunna bedöma om tvångets konsekvenser är tvånget självt värdigt.

Uppdatering: Tobias Struck kommenterar mitt inlägg på sin blogg och sammankopplar mina tankar ovan med kommunism och nationalsocialism. Jag har inte funderat klart på detta, men om fler än Tobias anser att tanken att ett samhälle förutsätter mer eller mindre tvång gör att jag gör gemensam sak med nazister så är jag givetvis beredd att tänka om. Men förklara gärna hur.

Intressanta bloggar om: samhälle, filosofi, tvång, konskvenser, utilitarism, öl