Vänstern i en rävsax
Det är verkligen en legitim fråga. Är det konsekvent att klaga på att våra gränser stängs för flyktingar från icke-EU-länder men fortfarande kräva att våra gränser hålls stängda för den polske rörmockaren?
Det grundläggande problemet för löntagarna är, som jag påpekat förut, att den svenska modellen, de fackliga rättigheterna, är förankrade i nationalstaten. När nationalstaten således åsidosätts av den globala kapitalismen rusar löntagare och fack till nationalstatens försvar.
Om vi i vänstern vill förespråka öppna gränser, (eller avskaffade gränser, vilket vi förhoppningsvis vill) kanske vi få inse att inse att det finns stor risk att det på kort sikt kommer att innebära försämringar för arbetarklassen. Det är trots allt så att vi i väst överkonsumerar något hejdlöst. Faktiskt så mycket att jorden riskerar att förstöras.
Det blir banne mig inte lätt att rättfärdiga det för ensamma mamman. Men på lång sikt kanske det är nödvändigt om vi vill slippa att fastna i unkna nationalistiska tendenser. Men det är ju verkligen ingen politik som vänstern vinner några val med.
Det är en trixig rävsax vi hamnar i. Eller en utmaning...
Intressanta inlägg om: ekonomi, politik, vänstern, fackföreningar, nationalstaten
Intresant att se detta på en "vänster" sida.
Detta är ngt som liberala frihandels förespråkare har pratat om under en lång tid. Att frihandel gör det bättre för alla i det långa loppet men de som har det bäst just nu kan få det sämmre under en övergångsperiod.
Vi der tydliga exempel på detta i att EU ger bäst utveckling för de länder som är fattigast (och det beror till väldigt liten del på att de får bidrag då bidragen är väldigt små i sammanhanget) medan de rika länderna som sverige och danmark vinner mindre på gemenskapen just nu.
Poängen är att då de fattiga delarna av EU har lyfts till medelstandard så kommer de att hjälpa hela EU att lyfta sig högre.
Detta är en av anledningarna till att vi måste avskaffa EU's destruktiva jordbukspolitik (och samtidigt pressa USA att slopa sina tullar och subventioner, Detta skulle hjälpa resten av världen att höja sin standard utan att det skulle kosta oss så mycket.
/C
Caridon: Hört talas om internationalen?
caridon: det är knappast en idé som liberaler har patent på. problemet för vänstern tror jag är det som jag beskriver ovan, samt det faktum att en total frihandel är väldig svår att genomföra när länder börjar med så totalt olika förutsättningar.
Jag vet inte om jag håller med dig om att detta är en så stor rävsax för arbetarklassen. Om det exempel du beskriver är ett sätt att avskaffa nationalstaten är det även ett exempel på hur den avskaffas uppifrån och ner. Om nationalstatens avskaffande, globaliseringen, internationaliseringen, eller vad vi vill kalla den, sker uppifrån och ner kommer den endast ske på de redan besuttnas villkor. Den globala ekonomin av i dag är ett lysande bevis på detta.
Vi vill, knappast att det ska gå till så att framförallt kapitalet tjänar pengar på att spela ut arbetarklassen i olika länder mot varandra via lönedumpningar och en arbetarkraftsinvandring där flyktingar som inte besitter de kvalifikationer vi efterfrågar förvandlas till en femte klassens medborgare. Vi vill väl i stället faktiskt ena de utsatta i olika stater. För detts krävs ett avskaffande av nationalstaten, internationalisering, globalisering, eller vad vi vill kalla det, som kommer underifrån. Till detta kan de internationella sociala rörelser vi sett utvecklas de senaste decennierna vara ett frö att odla ytterligare. Att internationalisera fackrörelserna, där den ofta i väst starkare arbetsrätten exporteras i stället för att denna undergrävs är ett annat steg...
Som du uttryckt tidigare har nationalstaten, ur vissa perspektiv, kommmit att bli ngt av en beskyddare för de utsatta. Därför bör vi fråga oss om det är ett avskaffande av nationalstaten som undergräver de rättigheter som delar av jordens utsatta lyckats kämpa till sig som är det primära i dag?
@Björn. Jag ville inte påstå att Liberalerna har patent på frihandel, bara att vi har diskuterat och propagerat för det längre än några andra. (Adam smith var ju en av de första och propagera för frihandel.)
Däremot vill jag inte propagera för total frihandel direkt eftersom det troligtvis inte skulle hjälpa lika mycket som en begränsad frihandel. total frihandel fungerar (enligt mig) endast mellan länder som befinner sig innom ett visst maximalt ekonomiskt "avstånd" från varandra. Vid större "avstånd" så kommer den rikare parten och kunna utnytja sitt ekonomiska övertag för att dominera situationen. Därför behöver man ta det bit för bit.
där finns ett väldigt bra citat från west wing (som jag säkert slaktar eftersom jag inte hittar det)
"free trade is easy, fair trade is not"
/C
Hjalle skrev:
"För detts krävs ett avskaffande av nationalstaten, internationalisering, globalisering, eller vad vi vill kalla det, som kommer underifrån."
Håller med, men frågan är ju hur det konkret ska gå till. Jag tycker det är jättebra att Björn väcker frågan, men till skillnad från vad Caridon verkar tro är det faktiskt inte alltför ovanligt inom "vänstern" i bred mening att ställa sig dessa frågor. Och det är bra att fortsätta ställa dem.
Jag tycker att Hjalle uttrycker saken bra, en globalisering som enbart sker "uppifrån och ner" är inte vad vi vill ha utan en "globalisering underifrån" (ursäkta flummigheten).
Jag tror det finns en stor risk i att "vänstern" köper den verklighetsbeskrivning som målats upp av "högern" (ursäkta generaliseringarna). Att alla problem löses bara människor får konkurrera med sin arbetskraft fritt. Eftersom högern har tagit initiativet i den här diskussionen så framstår varje försvar av sociala rättigheter som synonymt med att vara "protektionist".
Jag tror personligen inte att det behöver vara en rävsax på det sätt som Björn beskriver saken. Den svenska fackföreningsrörelsen (och "vänstern")måste göra två saker samtidigt: dels försvara sociala och fackliga rättigheter, men samtidigt arbeta för att stärka sådana rättigheter på EU-nivå och aktivt försöka bygga alianser med fackföreningar och sociala rörelser ute i Europa inklusive östeuropa. Min kritik mot det svenska facket handlar alltså inte om att jag tycker att de ska ge upp sociala och fackliga rättigheter för att det hjälper de polska rörmokarna (jag tror inte att det fungerar så) utan att man försummat den andra frågan, om att bygga sociala rättigheter på EU-nivå.
Till skillnad från många andra europeiska fack och sociala rörelser så deltar LO väldigt lite i de gemensamma initiativ för att bygga en "globalisering underifrån" (=sociala rättigheter på EU-nivå) som trots allt pågår. Och det är då, när man enbart arbetar med att försvara de egna rättigheterna och värna om "den svenska modellen", och inte med att utvidga dessa till fler, som det börjar lukta unket.
Jag tror inte att någon tjänar på att den ensamma mammans sociala rättigheter försämras. Tvärtom tror jag att dumpade löner och sämre rättigheter i Sverige riskerar att leda till ännu lägre löner i lettland (när de vitryska arbetarna vill jobba för mycket lägre löner). Det kommer alltid finnas någon som är så fattiga att den kan tänka sig att jobba för en lägre ersättning och utan några rättigheter.
Detta är också något som en majoritet av de östeuropeiska facken håller med om. De är inte intresserade av en generell europeisk löneduming, eftersom det i förlängningen drabbar dem själva. Det är tyvärr ett perspektiv som inte nått ut i särskilt hög utsträckning, men läs mer i denna artikel av Jens Ergon: http://www.arbetaren.se/2006/04/nyhet4.html
Jag håller med det fullständigt, Sven! (Om man nu fick något annat intryck av det jag skrev i min kommentar...) Du svarade dessutom mycket bra på den fråga jag ställde Hjalle.
Men se där, då var det en utmaning iaf då. Hade iofs inte trott något annat. ;)
Sven: Inga fackföreningar vill ha en lönedumpning i Europa, jag är med dig. Men jag tycker att du mer talar om hur det idealt _kan vara_ än hur situationen faktiskt är.
Försvaret för nationalstaten (eller egentligen de rättigheter som däri är befästa) krockar ju uppenbarligen med visionen om öppna (eller avskaffade) gränser. Även om vi på sikt kan arbeta för att förankra de rättigheterna på annat håll. Hjalle ställer ovan frågan om det i detta läget verkligen är önskvärt att prioritera öppna/avskaffade gränser.
Bör vi inte ta med ett tidsperspektiv i diskussionen? Om jag förstår dig rätt, Sven, så anser du att båda dessa strävaden (öppna gränser och fackliga rättigheter) kan samsas, men frågan är om vi kan eller bör prioritera det ena eller andra på kort eller lång sikt.
Vad tror du? och ni andra också, givetvis...
Ja visst är det en utmaning! Det är naturligtvis mycket lättare att tala flummigt om "globalisering underifrån" än att tala konkret om vad som ska göras. Men om vi pratar om det svenska facket så tror jag det är en lång resa som måste påbörjas, från det traditionella tänkandet där nationalstaten hela tiden är den centrala punkten, till ett tänkande där fackliga och sociala rättigheter kan förankras i tex EU eller andra institutioner. Man skulle ju kunna börja med att tala mer om att försvara "fackliga rättigheter generellt" och mindre om att "värna om den svenska modellen". Och avstå från lockelsen att använda "den svenska modellen" hela tiden trots att begreppet uppenbarligen får den blåaste moderat att mjukna, för vem vill inte värna om fosterlandet?
HA! Passar på att ge reklam för min egen blogg... För ett tag sedan skrev jag ett tämligen manifest inlägg som jag kallade "Internationalisera Fackföringarna", tycker att jag ger mina svar på många av frågorna där... Har jag i alla fall för mig...
Jag har svårt att se hur dem polske rörmokaren är "uppifrån och ner" globalisering, snarare är det väl ett utmärkt exempel på gräsrots globalisering. Ett typiskt exempel på uppifrån och ner globalisering vore väl ICC eller FN, eller för all del även internationaliserade fackföreningar. Bara i fantasinsvärld kan en svensk industriarbetare och en indisk dito se globaliseringen ur ett gemensamt perspektiv, däremot kan en indisk och svensk fackpamp mycket väl göra det.
francophobe: trevligare ton den här gången! välkommen tillbaka!
FN är väl absolut globalisering uppifrån (spana in diskussionen i mitt senaste inlägg) det håller jag med om, däremot vill jag tro att FN är en viktig global aktör i försvaret av de rättigheter som uppnåtts hittills.
Vidare tror jag absolut att en svensk och indisk arbetare kan hitta gemensamma nämnare. därmed inte sagt att de ser allt på samma sätt.
internationaliserade fackföreningar behöver ju inte vara något som kommer uppifrån även om det givetvis kan vara det, förhoppningvis är det något som springer ur en vilja hos gräsrötter som inser att det kan finnas gemensamma intressen bland arbetare i olika länder.
Men om man inte inser att det finns gemensamma intressen, eller snarare inser att det inte finns några gemensamma intressen? (på arbetsmarknadsområdet naturligtvis, visst har vi alla intresse av att leva i fred och med en god miljö, men det är knappast en specifik fråga för facket) Det finns någon bisarr tro, och ibland undrar jag om folk verkligen tror på detta, att arbetare i fattigare länder frivilligt vill avsäga sig att från använda lönen som konkurrensmedel. Som den närmast bisarra Waxholmskonflikten där man ju från svensk sida hävdar att man även företräder litauer som inte verkar vara speciellt intresserade av det.
När västerlänningar bestämmer nivåer för vad en levnadslön är eller på vilken nivå den sociala servicen ska ligga på för att det ska vara acceptabelt så tar man inte bara på sig ett arbete som bör utföras av den inhemska regeringen, utan man upprättar också effektivt ett handelshinder, som ibland mest kan vara av mental natur.
Facket är och förblir inget annat än ett sätt för priviligerade arbetare att skydda sig mot de mindre priviligerade, precis som skrå och kastsamhället en gång var. Fast nu dras gränsen upp mellan länder istället.
Nedifrån perspektivet för en kastlös arrenderande risbonde på den indiska landsbygden kommer alltid vara att komma in till staden och få jobb i något exportföretag, medans nedifrån perspektivet för en europeisk textilarbetare kommer att vara att behålla sitt jobb. Däremot finns det ju bland det politiska etablissemanget i Indien ett intresse av att bevara kontroll och maktstrukturer som väl kan falla samman med europeiska fackföreningar, det såg man tydligt under det gamla License Raj. För att ta ett exempel när Västbengalens fackförening krävde att vara den som anställde när utländska företag kom till Calcutta och att man då gav jobben i förstahand till kommunistpartiets medlemmar.
Tyvärr öfrdin del så tror jag att FN i framtiden snarare kommer att göra dig besviken eftersom de rättigheter som FN hittils har uppnått har uppnåtts av ett FN som var kraftigt färgat av hur världen såg ut 1950, den nye generalsekreterarens uttalande om dödstraff får man nog se i ljuset av det och det var säkerligen bara början. Då kommer även bristerna med en "global" demokrati som vissa drömmer om också att visa sig.
Francophobe: En arbetare i tredje världen kanske inte idag har något intresse av att avsäga sig lönen som konkurrensmedel. Vad händer den dagen arbetaren i det som idag är tredje världen bli utkonkurrerade pga för höga löneanspråk? Jag tror det finns gemensamma intressen, men det är en svår fråga givetvis. Att leva i fred och i en god miljö är givetvis en fackfråga när det kommer till arbetsplatsen, det är där facket skall agera.
Du skriver: "Facket är och förblir inget annat än ett sätt för priviligerade arbetare att skydda sig mot de mindre priviligerade"
Sant, titta på amerikanska fackföreningar t.ex. som är (eller har åtminstone varit) oerhört protektionistiska. Tänk vilket va spännande med internationaliserade fackföreningar då!
