Björklund hänvisar till forskning. När det passar hans syften...
Minns ni gymnasiedirektiven som Alliansen skall genomföra? Gymnasiet skall delas in I tre delar: gymnasieexamen med högskolebehörighet, yrkesexamen och lärlingsexamen.
Separering av eleverna in i sina "rätta" fållor kommenteras i den senaste PISA-rapporten. Som bekant kritiserar jag gärna rapporten av diverse anledningar. Alliansen och Jan Björklund gör det dock inte. De använder gärna PISA som ett slagträ i den utbildningspolitiska debatten för att visa att svenska elever tappar i kunskapmätningarna jämfört med andra länder. I PISA-rapporten slås fast att
The earlier students were stratified into separate institutions or programmes, the stronger was the impact which school´s average socio-economic background had on performance. A long term trend in OECD countries has been to reduce the amount of separation and tracking in secondary education. The most recent major example of this is Poland, whose reading results before and after this education reform are reported in PISA. Here, an improvement in results among lower ability students immediately after the reform was not at the expense of higher ability students, whose results also rose in the subsequent period. (PISA s. 39)
Samtidigt som Björklund hävdar PISA-rapportens giltighet så gör han alltså tvärtemot vad rapporten föreslår. Att Alliansen inte vill ha ett jämlikt samhälle är kanske uppenbart sen länge, men det är alltid spännande att peka på konkreta exempel. Politik och vetenskap får gärna gå hand i hand, men uppenbarligen bara när vetenskapens resultat stämmer överens med den övergripande ideologin.
Intressanta inlägg om: skola, politik, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, samhälle, Jan Björklund, Alliansen, PISA, ideologi, forskning, vetenskap, Polen, kunskap, gymnasiedirektiven, folkpartiet
Separering av eleverna in i sina "rätta" fållor kommenteras i den senaste PISA-rapporten. Som bekant kritiserar jag gärna rapporten av diverse anledningar. Alliansen och Jan Björklund gör det dock inte. De använder gärna PISA som ett slagträ i den utbildningspolitiska debatten för att visa att svenska elever tappar i kunskapmätningarna jämfört med andra länder. I PISA-rapporten slås fast att
The earlier students were stratified into separate institutions or programmes, the stronger was the impact which school´s average socio-economic background had on performance. A long term trend in OECD countries has been to reduce the amount of separation and tracking in secondary education. The most recent major example of this is Poland, whose reading results before and after this education reform are reported in PISA. Here, an improvement in results among lower ability students immediately after the reform was not at the expense of higher ability students, whose results also rose in the subsequent period. (PISA s. 39)
Samtidigt som Björklund hävdar PISA-rapportens giltighet så gör han alltså tvärtemot vad rapporten föreslår. Att Alliansen inte vill ha ett jämlikt samhälle är kanske uppenbart sen länge, men det är alltid spännande att peka på konkreta exempel. Politik och vetenskap får gärna gå hand i hand, men uppenbarligen bara när vetenskapens resultat stämmer överens med den övergripande ideologin.
Intressanta inlägg om: skola, politik, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, samhälle, Jan Björklund, Alliansen, PISA, ideologi, forskning, vetenskap, Polen, kunskap, gymnasiedirektiven, folkpartiet
Regeringen vill sänka läraryrkets status
Onsdagens debatt i TV mellan skolminister Jan Björklund och Vänsterpartisten Rossana Dinamarca öppnar för en del tankar och kommentarer. Själv upplever jag Björklund som en hyfsat god retoriker. Han pratar så att folk förstår. Dessutom har han, till skillnad från många andra politiker, den goda vanan att faktiskt svara på frågan som ställs.
Att jag mestadels anser att han är ute och seglar är en annan femma. Jag håller med om att det är viktigt med en rättvis betygsättning, vilket debatten handlade om i onsdags, och att det säkert går att kritisera skolor (inte minst friskolor!) för bristande konsekvens i betygsättningen.
Som medicin mot detta vill de borgerliga införa mer av skolinspektioner och nationella utvärderingar. Vi går helt klart mot en utveckling där det införs mer och mer "lärarsäkrad" undervisning. Dvs. undervisning som skall vara rättvis och garantera alla samma undervisning och bedömning. Resultatet torde bli en otrolig devalvering av lärarens status. Vad är det för mening att utbilda lärare om man har ett "idiotsäkert" utbildningssystem som är rättvist oavsett vem som hanterar det i klassrummet?
På Agenda2010+ uppdateras det friskt: Thomas Svensson om en Blåögd ledarskribent, Feministisk Vänstertjej om mäns kollektiva ansvar och ilse-marie om Mona, feminism och klassamhället.
Intressanta inlägg om: skola, skolan, utbildning, alliansen, Jan Björklund, kunskap, lärare, lärarstatus, yrkesstatus, lärarutbildning, politik, samhälle, Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet, betyg, betygsättning, utvärdering, undervisning, utbildningssystem
Att jag mestadels anser att han är ute och seglar är en annan femma. Jag håller med om att det är viktigt med en rättvis betygsättning, vilket debatten handlade om i onsdags, och att det säkert går att kritisera skolor (inte minst friskolor!) för bristande konsekvens i betygsättningen.
Som medicin mot detta vill de borgerliga införa mer av skolinspektioner och nationella utvärderingar. Vi går helt klart mot en utveckling där det införs mer och mer "lärarsäkrad" undervisning. Dvs. undervisning som skall vara rättvis och garantera alla samma undervisning och bedömning. Resultatet torde bli en otrolig devalvering av lärarens status. Vad är det för mening att utbilda lärare om man har ett "idiotsäkert" utbildningssystem som är rättvist oavsett vem som hanterar det i klassrummet?
På Agenda2010+ uppdateras det friskt: Thomas Svensson om en Blåögd ledarskribent, Feministisk Vänstertjej om mäns kollektiva ansvar och ilse-marie om Mona, feminism och klassamhället.
Intressanta inlägg om: skola, skolan, utbildning, alliansen, Jan Björklund, kunskap, lärare, lärarstatus, yrkesstatus, lärarutbildning, politik, samhälle, Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet, betyg, betygsättning, utvärdering, undervisning, utbildningssystem
Magnus Andersson har varit på Kuba
Magnus Andersson har varit på Kuba och kritiserar med rätta diktaturen:
"Helt klart är att dessa människor inte tillförde detta lands BNP tillväxt särskilt mycket, men de är tillsagda att göra just detta av Han som bestämmer. Skulden ska aldrig läggas på dem, utan det system de är fångade i."
Den sista meningen visar på insikt och det vore intressant att få veta i vilken utsträckning det gäller i andra samhällen och samhällssystem.
Intressanta inlägg om: Magnus Andersson, Kuba, diktatur
"Helt klart är att dessa människor inte tillförde detta lands BNP tillväxt särskilt mycket, men de är tillsagda att göra just detta av Han som bestämmer. Skulden ska aldrig läggas på dem, utan det system de är fångade i."
Den sista meningen visar på insikt och det vore intressant att få veta i vilken utsträckning det gäller i andra samhällen och samhällssystem.
Intressanta inlägg om: Magnus Andersson, Kuba, diktatur
Ny bloggutmaning
En utmaning skickas runt i bloggvärlden. Jimmy på Strötankar och sentenser utmanade mig att avslöja sju sanningar om mig. Reglerna ser ut som följer:
* Länka till den som utmanat dig
* Berätta sju sanningar om dig själv
* Utmana sju personer
* Lämna ett meddelande till dem du utmanar
Ok, here we go...
1. Jag spelar Football Manager. Passionerat.
2. Jag anser att mode och inredning är dödstråkigt.
3. Jag är beroende av choklad.
4. Just nu läser jag min tredje bok om Cosa Nostra.
5. Jag tycker att tåg är det bästa sättet att resa.
6. Som ung ville jag bli professionell fotbollsspelare. Det vill jag fortfarande.
7. Jag gör en excellent äppelkaka.
Jag utmanar Hjalle, Vida Latina och Sidekick!
Intressanta inlägg om: blogg, bloggar, bloggutmaning, bloggutmaningar, sju sanningar, sanning
* Länka till den som utmanat dig
* Berätta sju sanningar om dig själv
* Utmana sju personer
* Lämna ett meddelande till dem du utmanar
Ok, here we go...
1. Jag spelar Football Manager. Passionerat.
2. Jag anser att mode och inredning är dödstråkigt.
3. Jag är beroende av choklad.
4. Just nu läser jag min tredje bok om Cosa Nostra.
5. Jag tycker att tåg är det bästa sättet att resa.
6. Som ung ville jag bli professionell fotbollsspelare. Det vill jag fortfarande.
7. Jag gör en excellent äppelkaka.
Jag utmanar Hjalle, Vida Latina och Sidekick!
Intressanta inlägg om: blogg, bloggar, bloggutmaning, bloggutmaningar, sju sanningar, sanning
Jan Björklund och hans hårda ribba...
...är tydligen i farten igen. Det är sannerligen en intressant metafor det där. Lätt att göra sig lustig över. "Det är lättare att lära sig att hoppa höjd om det finns en ribba". Dels för att den avslöjar en syn på kunskap som en slags neutral substans som man kan ha mer eller mindre av, men också för att själva själva metaforen är fel.
Man börjar inte träna höjdhopp med ribba, med de allra yngsta används med fördel ett rep, eftersom de oftast är rädda för att slå sig på ribban (!). Själv minns jag när vi hoppade höjdhopp på gympan under mellanstadiet. Ribban var gjord av massivt järn. Kul för mig som allt som oftast klarade. Mindre roligt för de andra nioåringar som rev och fick en ribba av järn i ryggen när dom landade. Men ok, vi kanske ska acceptera synsättet att kidsen blir mer motiverade att hoppa över bäcken om det simmar en hungrig krokodil i den. Det gynnar elevernas lärande om dom har chansen att bli sågade redan i unga år...
Ingrid Carlgren och Ference Marton, professorer i pedagogik, kommer med en intressant inflikning angående ribbor i skolan, jag citerar:
En annan sida av saken är att om skolan lyckades så till vida att alla hoppa över 140 cm - skulle det då betraktas som en prestation eller som något självklart? Det finns med andra ord en inbyggd devalvering i utbildningssystemet...(Carlgren, Marton - Lärare av i morgon s. 206)
Misslyckandet är normen. Det kommer alltid finnas de som inte klarar av 140 cm. Det ingår så att säga i systemet samtidigt som det är ett misslyckande och därför måste bekämpas. Paradoxalt.
Intressanta bloggar om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, skolpolitik, Jan Björklund, folkpartiet, alliansen, pedagogik, Ingrid Carlgren, Ference Marton, epistemologi, kunskap, kunskapssyn
Man börjar inte träna höjdhopp med ribba, med de allra yngsta används med fördel ett rep, eftersom de oftast är rädda för att slå sig på ribban (!). Själv minns jag när vi hoppade höjdhopp på gympan under mellanstadiet. Ribban var gjord av massivt järn. Kul för mig som allt som oftast klarade. Mindre roligt för de andra nioåringar som rev och fick en ribba av järn i ryggen när dom landade. Men ok, vi kanske ska acceptera synsättet att kidsen blir mer motiverade att hoppa över bäcken om det simmar en hungrig krokodil i den. Det gynnar elevernas lärande om dom har chansen att bli sågade redan i unga år...
Ingrid Carlgren och Ference Marton, professorer i pedagogik, kommer med en intressant inflikning angående ribbor i skolan, jag citerar:
En annan sida av saken är att om skolan lyckades så till vida att alla hoppa över 140 cm - skulle det då betraktas som en prestation eller som något självklart? Det finns med andra ord en inbyggd devalvering i utbildningssystemet...(Carlgren, Marton - Lärare av i morgon s. 206)
Misslyckandet är normen. Det kommer alltid finnas de som inte klarar av 140 cm. Det ingår så att säga i systemet samtidigt som det är ett misslyckande och därför måste bekämpas. Paradoxalt.
Intressanta bloggar om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, skolpolitik, Jan Björklund, folkpartiet, alliansen, pedagogik, Ingrid Carlgren, Ference Marton, epistemologi, kunskap, kunskapssyn
Problemet med skolans marknadsanpassning
Ett problem som uppstår när skolan skall marknadsanpassas är strömlinjeformningen som sker, och som faktiskt krävs för att skolor på ett någorlunda vettigt sätt skall kunna jämföras (det går dock att vara starkt kritiskt till om det ens går att jämföra skolor "någorlunda vettigt").
Som påpekats innan är risken att testuppgifterna som ligger till grund för jämförelserna blir totalt befriade från lokala eller kontroversiella inslag. Vilket i sin tur gör att uppgifterna blir helt ryckta ur allt samhälleligt sammanhang. Detta är inte minst problematiskt när jämförelser skall göras mellan skolor från vitt skilda sociala och kulturella kontexter.
Att se kunskapen som en neutral substans som kan överföras från lärare till elev istället för att se kunskapandet utifrån sin samhälleliga kontext vore att göra nästa generation vuxna en stor otjänst. Dock verkar vi vara på väg down that road...
Att se kunskapandet i sin samhälleliga kontext kan, vad jag förstår, i praktiken innebära en mer autentisk skola. En skola där kunskap inte produceras för sin egen skull, eller för att "eleverna skall lära för sin egen skull" vilket alltid framstår som fullständigt meningslöst för många elever. Rent konkret kan detta innebära att elever hjälper till att producera lokaltidningen, får uppdrag av parkförvaltningen, (sam)arbetar med bambapersonalen i perioder etc.*
Å andra sidan, denna "autencitet i skolarbetet" öppnar också upp för nästa tanke. Dra det hela ett steg längre, eller se det från andra hållet; om skolan skulle blir mer och mer autentisk så borde det rimligen gå att ifrågasätta hela institutionen skola i sig. Varför ha en skola särskild från övriga samhället alls? Finns det någon poäng med det?
* Att låta skolelever arbeta i bamba eller med parkförvaltning är inte okontroversiellt. Lite överdrivet att ropa "barnarbete" kanske, men den dagen skolevernas gratisinsats täcker en tjänst på 50% som kunde gå till en arbetslös så uppstår ett delikat dilemma.
På Agenda2010+ finns mycket bra att läsa: Thomas efterlyser tillväxthämmande medel, Mr Brown om politiken som ekosystem och Sven om den korkade skoldebatten
Andra bloggar om: skola, skolan, utbildning, pedagogik, autencitet, agenda2010+, politik, samhälle, lärare, elever, epistemologi, marknad, marknadsanpassning
Som påpekats innan är risken att testuppgifterna som ligger till grund för jämförelserna blir totalt befriade från lokala eller kontroversiella inslag. Vilket i sin tur gör att uppgifterna blir helt ryckta ur allt samhälleligt sammanhang. Detta är inte minst problematiskt när jämförelser skall göras mellan skolor från vitt skilda sociala och kulturella kontexter.
Att se kunskapen som en neutral substans som kan överföras från lärare till elev istället för att se kunskapandet utifrån sin samhälleliga kontext vore att göra nästa generation vuxna en stor otjänst. Dock verkar vi vara på väg down that road...
Att se kunskapandet i sin samhälleliga kontext kan, vad jag förstår, i praktiken innebära en mer autentisk skola. En skola där kunskap inte produceras för sin egen skull, eller för att "eleverna skall lära för sin egen skull" vilket alltid framstår som fullständigt meningslöst för många elever. Rent konkret kan detta innebära att elever hjälper till att producera lokaltidningen, får uppdrag av parkförvaltningen, (sam)arbetar med bambapersonalen i perioder etc.*
Å andra sidan, denna "autencitet i skolarbetet" öppnar också upp för nästa tanke. Dra det hela ett steg längre, eller se det från andra hållet; om skolan skulle blir mer och mer autentisk så borde det rimligen gå att ifrågasätta hela institutionen skola i sig. Varför ha en skola särskild från övriga samhället alls? Finns det någon poäng med det?
* Att låta skolelever arbeta i bamba eller med parkförvaltning är inte okontroversiellt. Lite överdrivet att ropa "barnarbete" kanske, men den dagen skolevernas gratisinsats täcker en tjänst på 50% som kunde gå till en arbetslös så uppstår ett delikat dilemma.
På Agenda2010+ finns mycket bra att läsa: Thomas efterlyser tillväxthämmande medel, Mr Brown om politiken som ekosystem och Sven om den korkade skoldebatten
Andra bloggar om: skola, skolan, utbildning, pedagogik, autencitet, agenda2010+, politik, samhälle, lärare, elever, epistemologi, marknad, marknadsanpassning
