Avskaffa skolan
Angående betygsättningen och dess postmoderna utformning i en modern värld. En av de centrala punkterna varpå postmodernismen kritiseras är just bristen på fasta punkter. I en värld som bara består av, sinsemellan olika, fragmentariska berättelser, ”collage” och språkspel finns det ingen grund att stå på. Ingen måttstock. Där uppstår ju uppenbarligen vissa problem för ett betygssystem med intentionen att mäta kunskapen…
Går det inte istället att fokusera mer på läroprocessen än den lätt mätbara kunskapen? Problemet är bara att ett sådant fokus av rent pedagogiska skäl inte kan vara systematiskt eller ”rättvist” i den moderna bemärkelsen. Därför kan ett sådant fokus inte passas in fullt ut i den moderna skolan.
Så vi löper linan ut, avskaffar betygen till förmån för ett lärande som utgår ifrån sammanjämkningen av olika språkspel för ökandet av våra förståelsehorisonter. Det är ju faktiskt lika bra om det ändå inte finns någon fast grund varpå vi kan bedöma eller gradera kunskap.
Det verkar på något sätt som om den moderna institutionen skola, skapad i sin nuvarande form under industrialismens 1800-tal, inte klarar av en omsvängning i full ”postmodern” (ursäkta mitt missbrukande av begreppet) inriktning. För vad är skolan i ett modernt samhälle om inte ett betygsättande instrument för differentiering? Kan institutionen skola så som vi känner den vara något annat inom moderniteten? Den, i lärar- och skolsammanhang, otänkbara tanken att avskaffa skolan blir allt svårare att fäkta bort. Notera dock att skolans avskaffande inte är samma sak som lärandets avskaffande. Men det förstod du ju såklart.
Bloggat: Vida Latina
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, samhälle, pedagogik, lärare, elever, betyg, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, modernitet, postmodernitet, institutioner
Går det inte istället att fokusera mer på läroprocessen än den lätt mätbara kunskapen? Problemet är bara att ett sådant fokus av rent pedagogiska skäl inte kan vara systematiskt eller ”rättvist” i den moderna bemärkelsen. Därför kan ett sådant fokus inte passas in fullt ut i den moderna skolan.
Så vi löper linan ut, avskaffar betygen till förmån för ett lärande som utgår ifrån sammanjämkningen av olika språkspel för ökandet av våra förståelsehorisonter. Det är ju faktiskt lika bra om det ändå inte finns någon fast grund varpå vi kan bedöma eller gradera kunskap.
Det verkar på något sätt som om den moderna institutionen skola, skapad i sin nuvarande form under industrialismens 1800-tal, inte klarar av en omsvängning i full ”postmodern” (ursäkta mitt missbrukande av begreppet) inriktning. För vad är skolan i ett modernt samhälle om inte ett betygsättande instrument för differentiering? Kan institutionen skola så som vi känner den vara något annat inom moderniteten? Den, i lärar- och skolsammanhang, otänkbara tanken att avskaffa skolan blir allt svårare att fäkta bort. Notera dock att skolans avskaffande inte är samma sak som lärandets avskaffande. Men det förstod du ju såklart.
Bloggat: Vida Latina
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, samhälle, pedagogik, lärare, elever, betyg, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, modernitet, postmodernitet, institutioner
Ett postmodernt betygssystem i en modern värld
Skolans nya betygsystem skall innehålla fler betygssteg. Det blir rättvisare så menar Jan Björklund. Rättvisa betyder här ett skarpare instrument för differentiering av eleverna. Frågan om rättvisa i betygssättningen grundar sig på en uppfattning om att kunskapen skall kunna beräknas, för att kunna jämföras. Detta räknande, indexerande och jämförande är en fundamental del i moderniteten.
En diskussion om betygens omfattning och existens kan tas i förhållande till modernitet och postmodernitet. Om vi säger att moderniteten är det beräknande samhällsparadigmet så tror jag att de flesta kan skriva under på att det postmoderna paradigmet är det kommunicerande. Där moderniteten talar om rationalitet som en väg till ordning och rättvisa pekar postmoderniteten på jämkningar mellan olika språkspel. Detta går igen i betygsdiskussionen.
Betygsforskaren Bengt Selghed har påpekat att det betygssystem som skapades på 60-talet var, helt efter sitt moderna syfte, utformat som ett mättekniskt system. Syftet var inte att ”objektivt” bedöma elevers kunskapsnivå utan att rangordna, mäta, dem i förhållande till varandra. Ordning och rationalitet. Var och en på rätt plats i samhället. Rättvisa.
Det betygssystem som vi har idag, i vilket Björklund vill införa fler steg, är helt annorlunda uppbyggt. Det är inte mättekniskt uppbyggt, utan språkligt. Det har helt enkelt en mer postmodern prägel. Det uppstår dock problem när denna postmoderna skapelse möter det moderna samhället. Problemet blir att kraven i de språkligt formulerade betygskraven måste tolkas för att kunna mätas. Detta innebär risk för uppenbara orättvisor, eftersom betygen används som urvalsunderlag till fortsatta studier.
Selghed gör analysen att fler betygssteg ger större svårigheter att rent språkligt definiera skillnaderna, kriterierna för betygen, mellan olika kunskapsnivåer. Alternativet som återstår är att söka sig mot den lätt mätbara kunskapen. Tillbaks till 60-talets ruta ett.
Antingen är Björklunds betygsförslag ett försvar av moderniteten i en alltmer postmodern värld, eller så är existerande betygssystem en postmodern bebis i en alltjämnt modern värld. Eller kanske både och. Samtidigt.
Källa: ”Fler betygssteg är ingen lösning” Bengt Selghed i Tidskriften KRUT nr 4/2007
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, betyg, betygssystem, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, Jan Björklund, folkpartiet, regeringen, alliansen, samhälle, Bengt Selghed, KRUT, modernitet, postmodernitet
En diskussion om betygens omfattning och existens kan tas i förhållande till modernitet och postmodernitet. Om vi säger att moderniteten är det beräknande samhällsparadigmet så tror jag att de flesta kan skriva under på att det postmoderna paradigmet är det kommunicerande. Där moderniteten talar om rationalitet som en väg till ordning och rättvisa pekar postmoderniteten på jämkningar mellan olika språkspel. Detta går igen i betygsdiskussionen.
Betygsforskaren Bengt Selghed har påpekat att det betygssystem som skapades på 60-talet var, helt efter sitt moderna syfte, utformat som ett mättekniskt system. Syftet var inte att ”objektivt” bedöma elevers kunskapsnivå utan att rangordna, mäta, dem i förhållande till varandra. Ordning och rationalitet. Var och en på rätt plats i samhället. Rättvisa.
Det betygssystem som vi har idag, i vilket Björklund vill införa fler steg, är helt annorlunda uppbyggt. Det är inte mättekniskt uppbyggt, utan språkligt. Det har helt enkelt en mer postmodern prägel. Det uppstår dock problem när denna postmoderna skapelse möter det moderna samhället. Problemet blir att kraven i de språkligt formulerade betygskraven måste tolkas för att kunna mätas. Detta innebär risk för uppenbara orättvisor, eftersom betygen används som urvalsunderlag till fortsatta studier.
Selghed gör analysen att fler betygssteg ger större svårigheter att rent språkligt definiera skillnaderna, kriterierna för betygen, mellan olika kunskapsnivåer. Alternativet som återstår är att söka sig mot den lätt mätbara kunskapen. Tillbaks till 60-talets ruta ett.
Antingen är Björklunds betygsförslag ett försvar av moderniteten i en alltmer postmodern värld, eller så är existerande betygssystem en postmodern bebis i en alltjämnt modern värld. Eller kanske både och. Samtidigt.
Källa: ”Fler betygssteg är ingen lösning” Bengt Selghed i Tidskriften KRUT nr 4/2007
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, betyg, betygssystem, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, Jan Björklund, folkpartiet, regeringen, alliansen, samhälle, Bengt Selghed, KRUT, modernitet, postmodernitet
Antingen eller?
Förra inlägget följdes av en lång debatt om postmodernismen, men anknöt också undantagsvis till vad jag faktiskt skrev i mitt inlägg. Jörgen kritiserar det faktum att jag förespråkar en mer postmodernt inriktad kunskapssyn i skolan. Eftersom jag även i fortsättningen kommer att använda begreppen ”postmodern” och ”modern” kunskapssyn så vill jag ytterligare förtydliga:
Dikotomin postmodern kunskap vs. modern kunskap är ett påhitt av mig. För att kunna hantera begreppen på ett förståeligt sätt. I verkligheten finns självklart inte den skiljelinjen så markant. Det ena utesluter inte det andra. Dessa båda begrepp sitter tight ihop med varandra, att de flyter in och ut i varandra kanske är en lämpligare illustration. De är t.o.m. en förutsättning för varandras existens. I läroplanen uttrycks detta som att kunskapen vilar på fyra F: Fakta, Förståelse, Förtrogenhet, Färdighet.
Att tro att man kan byta inriktning på skolan, från ”modern” kunskap mot ”postmodern” kunskap, är alltså befängt. Frågan gäller snarare vad skolan vill lägga betoning på. vill lägga fokus på, vad som skall premieras i denna konstellation av olika F. Utan tvekan borde jag ha betonat detta tydligare.
Bloggat: Svensson, Alliansfritt Sverige
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, epistemologi, färdighet, fakta, förtrogenhet, förståelse
Dikotomin postmodern kunskap vs. modern kunskap är ett påhitt av mig. För att kunna hantera begreppen på ett förståeligt sätt. I verkligheten finns självklart inte den skiljelinjen så markant. Det ena utesluter inte det andra. Dessa båda begrepp sitter tight ihop med varandra, att de flyter in och ut i varandra kanske är en lämpligare illustration. De är t.o.m. en förutsättning för varandras existens. I läroplanen uttrycks detta som att kunskapen vilar på fyra F: Fakta, Förståelse, Förtrogenhet, Färdighet.
Att tro att man kan byta inriktning på skolan, från ”modern” kunskap mot ”postmodern” kunskap, är alltså befängt. Frågan gäller snarare vad skolan vill lägga betoning på. vill lägga fokus på, vad som skall premieras i denna konstellation av olika F. Utan tvekan borde jag ha betonat detta tydligare.
Bloggat: Svensson, Alliansfritt Sverige
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, epistemologi, färdighet, fakta, förtrogenhet, förståelse
