Att mäta kunskap
Hardt & Negri skriver i Imperiet om måttet och det omätbara. Såklart inte i en utbildningspolitisk kontext. Men klipp in deras ord i ett sådant sammanhang så klingar de ganska vackert;
Den stora västerländska, metafysiska traditionen har alltid skytt det omätbara. Alltifrån Aristoteles teori om dygder som mått till Hegels teori om mått som nyckeln till övergången från existens till essens, har frågan om måttet varit nära sammanlänkad med frågan om den transcendentala ordningen
[...]
Den avskyn grundar sig i den ideologiska nödvändigheten av att förläna ordningen en transcendental, ontologisk grundval. Just som Gud är nödvändig för den klassiska maktens transcendens, är måttet nödvändigt för den transcendentala grunden till den moderna statens värden. Om det inte finns något mått, finns det inget kosmos, och om det inte finns något kosmos, finns det ingen stat [...] Inom dessa ramar kan man inte föreställa sig det omätbara, eller snarare får man inte föreställa sig det.
[...]
Nej, till skillnad från dem som under lång tid hävdat att värdet endast kan fastställas genom måttet och ordningen, menar vi att värde och rättvisa kan finnas i och hämta näring ur en omätbar värld [...] Värdet kommer endast kunna bestämmas genom människans egen, fortskridande uppfinningsrikedom och hennes eget skapande. (Hardt & Negri Imperiet s. 298-299)
Intressant om: skola, skolan, utbildning, politik, samhälle, filosofi, ideologi, mått, kunskap, utbildningspolitik, skolpolitik, modernitet, kosmos, ontologi, gud, makt, Imperiet, Hardt & Negri
Den stora västerländska, metafysiska traditionen har alltid skytt det omätbara. Alltifrån Aristoteles teori om dygder som mått till Hegels teori om mått som nyckeln till övergången från existens till essens, har frågan om måttet varit nära sammanlänkad med frågan om den transcendentala ordningen
[...]
Den avskyn grundar sig i den ideologiska nödvändigheten av att förläna ordningen en transcendental, ontologisk grundval. Just som Gud är nödvändig för den klassiska maktens transcendens, är måttet nödvändigt för den transcendentala grunden till den moderna statens värden. Om det inte finns något mått, finns det inget kosmos, och om det inte finns något kosmos, finns det ingen stat [...] Inom dessa ramar kan man inte föreställa sig det omätbara, eller snarare får man inte föreställa sig det.
[...]
Nej, till skillnad från dem som under lång tid hävdat att värdet endast kan fastställas genom måttet och ordningen, menar vi att värde och rättvisa kan finnas i och hämta näring ur en omätbar värld [...] Värdet kommer endast kunna bestämmas genom människans egen, fortskridande uppfinningsrikedom och hennes eget skapande. (Hardt & Negri Imperiet s. 298-299)
Intressant om: skola, skolan, utbildning, politik, samhälle, filosofi, ideologi, mått, kunskap, utbildningspolitik, skolpolitik, modernitet, kosmos, ontologi, gud, makt, Imperiet, Hardt & Negri
Politik är inte sport...
Det vore ganska naivt att tro att IOK-delegater som försöker hålla isär sport och politik verkligen tror att sport inte har något med politik att göra. För det tror de ju inte såklart. Att de av olika anledningar väldigt gärna vill hålla isär de två är en annan sak.
Vissa kräver bojkott. Eller att det borde finnas en gräns för vilka länder som skall få arrangera ett OS. En förment moralisk gräns för vilka länder som för en tillräckligt acceptabel politik för att få ett OS låter sig väl inte göras? Vem skulle utforma den? Det skulle resultera i ett fånigt räknande av brutna FN-konventioner där det till slut skall vägas vilka brott mot mänskligheten som är mer ok än andra.
Dessutom, om man anför resonemanget att Kina först måste sköta sig politiskt och sen få OS, gör man inte då en väldigt tydlig separering av sport och politik? Ett särskiljande av de olympiska spelen, sporten, från världen i övrigt. Som något som står utanför den vardagliga politiken. Är inte det ett statiskt sätt att se på världen och på utveckling? Se processen istället.
Som en jämförelse så hävdar jag än idag att det hade vart mycket bättre med en dialog med, och diplomatiska påtryckningar mot, Saddam Hussein än ekonomisk och kulturell bojkott och sedan ett blodigt krig. Villkoren för när, var och hur en bojkott skall konstrueras är snåriga. Frågan är också varför just OS skall bojkottas och inte resten av Kina resten av tiden. Men visst, grundfrågan, hur vi ska bemöta diktaturer är svår och det är trixigt att dra upp några generella principer om kring den.
För övrigt tycker jag definitivt att atleterna under olympiska spelen skall demonstrera sitt missnöje med brott mot mänskliga rättigheter. Av vem de än begås.
Kom ihåg Tommie Smith.
Agenda 2010+: Allianfritt Sverige om privatering och valfrihet, LOKE om socialism och feminism och Strötankar och sentenser om bloggarnas homosocialitet. Sven Elander och Vänstra Stranden skriver också om Olympiska spelen.
Intressant om: politik, Kina, OS, Olympiska Spelen, idrott, sport, IOK, samhälle, Irak, mänskliga rättigheter
Brev till Socialdemokraterna
Jag vänder mig till er eftersom ni är det överlägset största oppositionspartiet. Ni har lagt om er utbildningspolitik och för en kort tid vred ni "frågan ur händerna på Jan Björklund" menar Aftonbladet. Det må vara hänt. Sant är att Socialdemokraterna, precis som Vänsterpartiet, vill ha ökad lärartäthet och är emot alltför tidig utslagning (Dock var det helt ok för er med betyg från sjätte klass). Det är bra, men inte tillräckligt.
Kanske är det naivt att tro att ett parti som på många andra områden köpt den borgerliga kapitalistiska samhällssynen skulle leverera ett verkligt radikalt alternativ till alliansens utbildningspolitik. Men om ni skulle vilja så finns faktiskt möjligheten. Det som behövs är att ni tar en titt i de idéhistoriska, ideologiska, arkiven.
I skolpolitiken idag går att finna tydliga spår från en större samhällelig konflikt med djupa ideologiska rötter, en konflikt mellan modernitet och postmodernitet. Alliansens skola är en skola i modernitetens anda, den är på väg att inordnas i det kapitalistiska systemet. Det är därför allt måste börja indexeras, mätas och jämföras. Det är därför alliansens skolpolitiker betygshetsar och exalteras över resultaten internationella kunskapsmätningar.
Om ni från Socialdemokratiskt håll anammade den andra delen av denna ideologiska kraftmätning så skulle ni kunna utgöra ett verkligt alternativ till alliansens rottingskola. Jag tror att ni då kommer att finna att alternativet till alliansens skola inte per automatik behöver vara "flumskolan". Eller klarare uttryckt, ni kommer att finna att det är alliansens ideologiska fundament som gör att allt som går utanför deras sätt att organisera skolan per automatik blir "flum".
Om ni på allvar gjorde en djupare ideologisk analys av situationen tror jag verkligen att ni här hade funnit en plattform för att bedriva verklig opposition, till skillnad från idag när ni bara verkar förespråka en skola av "modernitet light". Att bedriva politik är inte att göra det bästa utifrån de givna ramarna. Politik är att försöka förändra ramarna!
Agenda2010+: Thomas Svensson om Säpos diskreta charm, Feministisk Vänstertjej om sjukskrivningar och Ilona Sz Waldau om reapris på ungdomar.
Intressant om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, politik, ideologi, alliansen, folkpartiet, samhälle, jan björklund, modernitet, postmodernitet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, brev, idéhistoria, flumskolan, rottingskolan
Kanske är det naivt att tro att ett parti som på många andra områden köpt den borgerliga kapitalistiska samhällssynen skulle leverera ett verkligt radikalt alternativ till alliansens utbildningspolitik. Men om ni skulle vilja så finns faktiskt möjligheten. Det som behövs är att ni tar en titt i de idéhistoriska, ideologiska, arkiven.
I skolpolitiken idag går att finna tydliga spår från en större samhällelig konflikt med djupa ideologiska rötter, en konflikt mellan modernitet och postmodernitet. Alliansens skola är en skola i modernitetens anda, den är på väg att inordnas i det kapitalistiska systemet. Det är därför allt måste börja indexeras, mätas och jämföras. Det är därför alliansens skolpolitiker betygshetsar och exalteras över resultaten internationella kunskapsmätningar.
Om ni från Socialdemokratiskt håll anammade den andra delen av denna ideologiska kraftmätning så skulle ni kunna utgöra ett verkligt alternativ till alliansens rottingskola. Jag tror att ni då kommer att finna att alternativet till alliansens skola inte per automatik behöver vara "flumskolan". Eller klarare uttryckt, ni kommer att finna att det är alliansens ideologiska fundament som gör att allt som går utanför deras sätt att organisera skolan per automatik blir "flum".
Om ni på allvar gjorde en djupare ideologisk analys av situationen tror jag verkligen att ni här hade funnit en plattform för att bedriva verklig opposition, till skillnad från idag när ni bara verkar förespråka en skola av "modernitet light". Att bedriva politik är inte att göra det bästa utifrån de givna ramarna. Politik är att försöka förändra ramarna!
Agenda2010+: Thomas Svensson om Säpos diskreta charm, Feministisk Vänstertjej om sjukskrivningar och Ilona Sz Waldau om reapris på ungdomar.
Intressant om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, politik, ideologi, alliansen, folkpartiet, samhälle, jan björklund, modernitet, postmodernitet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, brev, idéhistoria, flumskolan, rottingskolan
Nya länkar...
...på listan: Ett hjärta RÖTT, Svensson, Kamferdroppar och Heiti Ernits. Övriga rekommendationer finns precis som tidigare i länklistan nere till höger.
USA om Halabja: Saddam var oskyldig!
Svensson skriver bra om de kurder i Halabja som inte fått vittna mot Saddam Hussein:
"Självklart fick de inte vittna, i så fall hade man förmodligen kommit in på vilka länder det var som leverade råvarorna til giftgasen och Saddams vapen på den tiden."
Svenssons åsikt får ju inte mindre bäring om man granskar vad den amerikanska militären och underrättelstjänstens förehavanden. De är minst sagt dubiösa. Jag råkar i min ägo ha ett par kopierade sidor ur en Pentagon-rapport från 1990. I den står det att:
"Iraq was blamed for the Halabja attack, even though it was subsequently brought out that Iran too had used chemicals in this operation, and it seemed likely that it was the iranian bombardment that actually killed the kurds."
Spännande om Saddam faktiskt vore oskyldig. Jag menar, rapporten är skriven 1990. Var Saddam och USA verkligen polare då? Hursomhelst är det inte konstigt att USA gärna skyndade på problemet som Saddam Husseins rättegång utgjorde. Det fanns alldeles för mycket att förlora på att låta alla komma till tals.
En sak till: Den enda, absolut enda, källan jag någonsin sett som anger dödsiffran för Halabjamassakern till något annat än ca 5 000 är CIA. Av någon anledning menar CIA att det var "hundreds" som dog. Varför?
Intressant om: Irak, USA, politik, krig, Halabja, Iran, internationella relationer, historia, CIA, Pentagon, samhälle, Saddam Hussein, kurdistan
"Självklart fick de inte vittna, i så fall hade man förmodligen kommit in på vilka länder det var som leverade råvarorna til giftgasen och Saddams vapen på den tiden."
Svenssons åsikt får ju inte mindre bäring om man granskar vad den amerikanska militären och underrättelstjänstens förehavanden. De är minst sagt dubiösa. Jag råkar i min ägo ha ett par kopierade sidor ur en Pentagon-rapport från 1990. I den står det att:
"Iraq was blamed for the Halabja attack, even though it was subsequently brought out that Iran too had used chemicals in this operation, and it seemed likely that it was the iranian bombardment that actually killed the kurds."
Spännande om Saddam faktiskt vore oskyldig. Jag menar, rapporten är skriven 1990. Var Saddam och USA verkligen polare då? Hursomhelst är det inte konstigt att USA gärna skyndade på problemet som Saddam Husseins rättegång utgjorde. Det fanns alldeles för mycket att förlora på att låta alla komma till tals.
En sak till: Den enda, absolut enda, källan jag någonsin sett som anger dödsiffran för Halabjamassakern till något annat än ca 5 000 är CIA. Av någon anledning menar CIA att det var "hundreds" som dog. Varför?
Intressant om: Irak, USA, politik, krig, Halabja, Iran, internationella relationer, historia, CIA, Pentagon, samhälle, Saddam Hussein, kurdistan
Hjärnforskare struntar i att använda hjärnan
Martin Ingvar, professor i neurofysiologi, skriver på DN Debatt om den svenska skolans allmänna sopighet. Hans inlägg är, ja, rörigt. I egenskap av hjärnforskare kan man tycka att Ingvar borde komma med åtminstone mer än ett enda konkret exempel på hur svenska skolan struntar i hjärnans uppbyggnad. Exemplet han tar upp är att vi lär oss språk för sent.
Att kritiken är dåligt underbyggd är ingen överdrift. Känn på det här:
"Sverige har världens i särklass sämsta betygssystem. Det levererar inte".
Enligt vem? Enligt vilka kriterier? Enligt vilken undersökning? I särklass sämsta skriver professorn. Sverige ligger alltså långt efter alla andra länder i hela världen. Om vi skall uttala oss om betygssystemets duglighet i jämförelse med andra länder bör vi ju åtminstone ha jämfört det internationellt. Det kanske finns sådana undersökningar, Martin Ingvar borde upplysa oss om dem i så fall. Dock tvekar inte Ingvar att använda forskning när han via en internationell jämförelse påpekar att kunskapsnivån i Sverige är medioker. Forskning är bra att ha ibland...
Egentligen är det mer intressant att fundera över vad som inte skrivs, eller vad som tas för givet av professorn. Som vanligt i den utbildningspolitiska debatten tas ingen notis om vad kunskap faktiskt är. Kunskapsbegreppet är fast och färdigt. Måttet på kunskap är att lyckas bra i internationella jämförelser enligt Ingvar. Sverige måste således lyckas bättre för att öka sin konkurrenskraft på kunskapsområdet.
Nu är det ju inte rikigt så enkelt. Visst är kunskap en samhällelig resurs bland andra. Men kunskap är inte tomater. Tomater är en samhällelig resurs vars innehåll och användning är lättare att definiera och kalkylera. Tomat är en grönsak och de flesta använder den genom att äta den. Synen på vad kunskap är och hur den kan användas är inte självklar. Kunskap är ett begrepp. Ett begrepp vars innehåll bestämmer hur skolan utformas. Ett begrepp som kan fyllas med innehåll och mening av den som innehar problemformuleringsprivilegiet. I dessa tider är det borgerliga kritiker som Martin Ingvar som innehar det.
Agenda2010+: Kamferdroppar om tysk feminism, ilse-marie om det bortglömda människovärdet och Vänstra stranden om OS i Kina.
Dessutom skriver även Utsikt från höjden om Martin Ingvars skolpolitiska debattartikel.
Intressant om:skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, kunskapssyn, hjärnan, hjärnforskning, Martin Ingvar, ideologi, tomater, problemformuleringsprivilegiet, flumskolan, argument, betyg, bedömning, betygssystem, Sverige, DN, DN Debatt, pedagogik
Att kritiken är dåligt underbyggd är ingen överdrift. Känn på det här:
"Sverige har världens i särklass sämsta betygssystem. Det levererar inte".
Enligt vem? Enligt vilka kriterier? Enligt vilken undersökning? I särklass sämsta skriver professorn. Sverige ligger alltså långt efter alla andra länder i hela världen. Om vi skall uttala oss om betygssystemets duglighet i jämförelse med andra länder bör vi ju åtminstone ha jämfört det internationellt. Det kanske finns sådana undersökningar, Martin Ingvar borde upplysa oss om dem i så fall. Dock tvekar inte Ingvar att använda forskning när han via en internationell jämförelse påpekar att kunskapsnivån i Sverige är medioker. Forskning är bra att ha ibland...
Egentligen är det mer intressant att fundera över vad som inte skrivs, eller vad som tas för givet av professorn. Som vanligt i den utbildningspolitiska debatten tas ingen notis om vad kunskap faktiskt är. Kunskapsbegreppet är fast och färdigt. Måttet på kunskap är att lyckas bra i internationella jämförelser enligt Ingvar. Sverige måste således lyckas bättre för att öka sin konkurrenskraft på kunskapsområdet.
Nu är det ju inte rikigt så enkelt. Visst är kunskap en samhällelig resurs bland andra. Men kunskap är inte tomater. Tomater är en samhällelig resurs vars innehåll och användning är lättare att definiera och kalkylera. Tomat är en grönsak och de flesta använder den genom att äta den. Synen på vad kunskap är och hur den kan användas är inte självklar. Kunskap är ett begrepp. Ett begrepp vars innehåll bestämmer hur skolan utformas. Ett begrepp som kan fyllas med innehåll och mening av den som innehar problemformuleringsprivilegiet. I dessa tider är det borgerliga kritiker som Martin Ingvar som innehar det.
Agenda2010+: Kamferdroppar om tysk feminism, ilse-marie om det bortglömda människovärdet och Vänstra stranden om OS i Kina.
Dessutom skriver även Utsikt från höjden om Martin Ingvars skolpolitiska debattartikel.
Intressant om:skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, kunskapssyn, hjärnan, hjärnforskning, Martin Ingvar, ideologi, tomater, problemformuleringsprivilegiet, flumskolan, argument, betyg, bedömning, betygssystem, Sverige, DN, DN Debatt, pedagogik
Kameror i skolornas omklädningsrum
När man talar om kontrollsamhället, så står det uppenbarligen i farstun. Antalet övervakningskameror i Göteborgs skolor ökar kraftigt. På en skola har det t.o.m diskuterats om kameror skall installeras i omklädningsrummen (vore ju intressant att se hur skolan skall tvinga in muslimska tjejer där sen). Huruvida kamerorna hjälper eller ej verkar vara oklart. Det finns inga studier som visar på att så skulle vara fallet, men SDN Tynnered hävdar t.ex. att kostnaderna för krossade fönsterrutor minskat markant efter att kamerorna installerats.
Det är så lätt att säga att en åtgärd är bra för att "den fungerar". Mätt i det minskade antalet kronor som betalats för nya glasrutor. En mycket intressantare fråga är varför åtgärden fungerar och vad den får för långsiktiga konsekvenser, mer än ett plus i fönsterkrossbudgeten. Om nu åtgärden fungerer, vilket är oklart, så fungerar den eftersom det är lättare att åka dit om man blir fångad på film när man krossar en ruta. Färre tar risken. Så klart. Vad sänder det för budskap till eleverna? Att det är ok att göra vad som helst när inga kameror ser.
I den länkade GP-artikeln ovan tas ett intressant exempel upp: I England finns så kallade shouting telescreens. Där övervakas eleverna i realtid. Om de är på väg att göra något dumt ropas en varning ut genom högtalaren. Det låter ju sannerligen befriande att slippa fundera på vad som är rätt och fel och kunna ägna sig åt skolböckerna hela dagarna. Varför inte införa "shouting schoolbooks" när vi ändå är i farten? Den mänskliga emancipationens peak måste väl ändå vara att få slippa slösa tid och kraft på att tänka själv...
Agenda2010+: Alliansfritt Sverige och ilse-marie om fuskande moderater, Feministisk vänstertjej om Systerskap och jantelagen och Svensson om fundamentalistiska dårar.
Intressant om: skola, skolan, utbildning, Jan Björklund, Folkpartiet, övervakning, kontrollsamhället, samhälle, politik, skolpolitik, pedagogik, GP, Göteborgsposten, skolböcker, kameror, övervakningskameror, moral, emancipation
Det är så lätt att säga att en åtgärd är bra för att "den fungerar". Mätt i det minskade antalet kronor som betalats för nya glasrutor. En mycket intressantare fråga är varför åtgärden fungerar och vad den får för långsiktiga konsekvenser, mer än ett plus i fönsterkrossbudgeten. Om nu åtgärden fungerer, vilket är oklart, så fungerar den eftersom det är lättare att åka dit om man blir fångad på film när man krossar en ruta. Färre tar risken. Så klart. Vad sänder det för budskap till eleverna? Att det är ok att göra vad som helst när inga kameror ser.
I den länkade GP-artikeln ovan tas ett intressant exempel upp: I England finns så kallade shouting telescreens. Där övervakas eleverna i realtid. Om de är på väg att göra något dumt ropas en varning ut genom högtalaren. Det låter ju sannerligen befriande att slippa fundera på vad som är rätt och fel och kunna ägna sig åt skolböckerna hela dagarna. Varför inte införa "shouting schoolbooks" när vi ändå är i farten? Den mänskliga emancipationens peak måste väl ändå vara att få slippa slösa tid och kraft på att tänka själv...
Agenda2010+: Alliansfritt Sverige och ilse-marie om fuskande moderater, Feministisk vänstertjej om Systerskap och jantelagen och Svensson om fundamentalistiska dårar.
Intressant om: skola, skolan, utbildning, Jan Björklund, Folkpartiet, övervakning, kontrollsamhället, samhälle, politik, skolpolitik, pedagogik, GP, Göteborgsposten, skolböcker, kameror, övervakningskameror, moral, emancipation
Hallå samhället, kom och hämta mig!
Många bloggare har säkerligen berört ämnet tidigare, disciplinsamhällets övergång i ett kontrollsamhälle. Disciplinsamhället är grundat på den lydnad som uppstår till följd av medvetenheten om de instängningsmekanismer samhällets institutioner besitter. Skolan är en av dessa institutioner (fängelse, skola, fabrik kan vara exempel på andra).
Disciplinärsamhället är också, med Hardt & Negris ord i Imperiet, ett fabrikssamhälle där all aktivitet stegvis inlemmas och styrs utifrån den kapitalistiska produktionens måttstock. Detta är vad som sker i idag; skolan införlivas i kapitalismen.
Kontrollsamhället, i sin tur, bygger på den teknologiska möjligheten att samla, kategorisera och analysera enorma mängder information. Nu behövs inte längre disciplin på samma sätt, och därmed inte samma fysiska instängningsmekanismer. I kontrollsamhället behöver vi inte vara medvetna om att vi är övervakade och så att säga själva korrigera eller censurera beteenden vi vet är förbjudna. Kontrollen, korrigeringen, slår till först när vi kliver över en gräns (Saxat ur Marcus kommentar till det här inlägget).
Institutionerna krisar. Gränserna för institutionernas sätt att forma människan suddas ut och blir oklara. Huruvida institutionernas kris är andra sidan av myntet på disciplinsamhällets övergång i kontrollsamhället är jag inte man att avgöra, men om vi ändå parar de två så är det kanske lättare att förstå varför Jan Björklund måste köra polisbil för att samla ihop spillrorna av sitt disciplinsamhälle...
På Agenda2010+: Ett hjärta rött om Nejsägarpartiet, Thomas om Miljöpartiet och EU, Kamferdroppar om Folkpartiets nya förslag.
Intressant om: skola, skolan, politik, institutioner, kontrollsamhället, disciplinsamhället, kontrollsamhälle, disciplinsamhälle, samhälle, Imperiet, Hardt & Negri, Jan Björklund, regeringen, polisen
Disciplinärsamhället är också, med Hardt & Negris ord i Imperiet, ett fabrikssamhälle där all aktivitet stegvis inlemmas och styrs utifrån den kapitalistiska produktionens måttstock. Detta är vad som sker i idag; skolan införlivas i kapitalismen.
Kontrollsamhället, i sin tur, bygger på den teknologiska möjligheten att samla, kategorisera och analysera enorma mängder information. Nu behövs inte längre disciplin på samma sätt, och därmed inte samma fysiska instängningsmekanismer. I kontrollsamhället behöver vi inte vara medvetna om att vi är övervakade och så att säga själva korrigera eller censurera beteenden vi vet är förbjudna. Kontrollen, korrigeringen, slår till först när vi kliver över en gräns (Saxat ur Marcus kommentar till det här inlägget).
Institutionerna krisar. Gränserna för institutionernas sätt att forma människan suddas ut och blir oklara. Huruvida institutionernas kris är andra sidan av myntet på disciplinsamhällets övergång i kontrollsamhället är jag inte man att avgöra, men om vi ändå parar de två så är det kanske lättare att förstå varför Jan Björklund måste köra polisbil för att samla ihop spillrorna av sitt disciplinsamhälle...
På Agenda2010+: Ett hjärta rött om Nejsägarpartiet, Thomas om Miljöpartiet och EU, Kamferdroppar om Folkpartiets nya förslag.
Intressant om: skola, skolan, politik, institutioner, kontrollsamhället, disciplinsamhället, kontrollsamhälle, disciplinsamhälle, samhälle, Imperiet, Hardt & Negri, Jan Björklund, regeringen, polisen
Du kan inte sportsurfa
Du kan inte sportsurfa. Politiksurfa är knappast möjligt, denutbildningspolitiskadebattensurfa är uteslutet. Måhända kan du förbinda en sinnestämning med ditt surfande. Följdaktigen kan du slösurfa eller möjligtvis nöjesurfa. Det är ett obestridligt faktum att ett, och endast ett, ämnesområde av någon anledning förärats den innehållsliga status som uppenbarligen krävts för att begreppsliggöra fenomenet.
Lite lustigt är det allt...
Intressant om: internet, nätet, surfa, nöjessurfa, slösurfa, porrsurfa, humor, samhälle
Lite lustigt är det allt...
Intressant om: internet, nätet, surfa, nöjessurfa, slösurfa, porrsurfa, humor, samhälle
