Skolan är i kris
Disciplinsamhället brukar förläggas till 1700- och 1800-talen. Då uppstod också flera av de institutioner som varit centrala i förståelsen av samhället åtminstone under 1900-talet; fabriken, sjukhuset, fängelset, armén eller skolan. (Skolan är som vanligt i fokus här). Genom att passera genom dessa institutioner disciplineras individen.
Denna uppdelning av samhället i olika, från varandra separerade, institutioner där invidivder passerar från en institution till en annan under sin livstid kan kanske sägas motsvara en strävan att skapa ett samhälle med en rationell, kontrollerbar, ordning.
Här går det att se samhället som ett system. Grundläggande kan sägas att ett system består av två saker: komponenter samt samband mellan dessa komponenter. Därefter dras en systemgräns. Det som finns utanför denna gräns (resten av världen alltså) men ändå påverkar systemet kallas för systemets omgivning. En institution som skolan kan då ses som ett av flera separata system, med resten av världen som omgivning.
Dock menar en del att dessa institutioner är passé och sedan länge försatta i en krisliknande situation. Arméns, fabrikens och skolans status och utformning är inte längre lika självklara som de en gång framstått. Den betydelse som dessa institutioner, dessa separata system, tillskrivits är stadd i upplösning helt enkelt.
Vad som är orsak och verkan här ska kanske låtas vara osagt, men denna institutionernas kris och upplösning har att göra med att individer idag tillåts röra sig friare i förhållande till institutionerna, de separata systemen. Vad vi ser är alltså en uppblandning av de separata system som vid första anblick kan verka fullständigt främmande för, och inkompatibla med, varandra. Vilket de kanske också de facto varit (eller åtminstone kom att bli under den uppdelning av dem som disciplinsamhället krävt.)
På detta sätt skulle vi, i systemtermer, kunna tala om en holistisk utveckling på bekostnad en atomistisk ordning av samhället. Systemets komponenter sträcker sina tentakler utanför systemgränserna som i sin tur luckras upp. Det är intressant att här se hur skolan påverkas av och reagerar inför denna utveckling.
Det finns en del indikationer på att skolan som separat system, skolsystemet, stänger sig ytterligare. Av rädsla för något nytt och obekant eller för att försvara sin relativa autonomi som separat system. Införandet av lärarlegitimation är en sådan indikation. Det innebär att skolsystemet tar sig rätten att bedöma sina egna utövare utan inblandning från komponenter i andra system (omgivningen). Att bara behöriga lärare skall få sätta betyg är en annan. Skolan vill bevara sin självständighet, sin relativa autonomi, som separat system. Frågan är om det är möjligt (eller ens önskvärt) i framtiden?
Bloggat: Christermagister, Strötankar och sentenser, Kulturbloggen
Intressant: skola, skolan, utbildning, system, systemteori, omgivning, utveckling, samhälle, disciplinsamhälle, kontrollsamhälle, 1700-talet, 1800-talet, 1900-talet, skolpolitik, utbildningspolitik, komponenter, systemgränser, holism, atomism, lärare, lärarlegitimation, elever, skolsystemet, institutioner, instiutionernas kris, kultur, politik
Denna uppdelning av samhället i olika, från varandra separerade, institutioner där invidivder passerar från en institution till en annan under sin livstid kan kanske sägas motsvara en strävan att skapa ett samhälle med en rationell, kontrollerbar, ordning.
Här går det att se samhället som ett system. Grundläggande kan sägas att ett system består av två saker: komponenter samt samband mellan dessa komponenter. Därefter dras en systemgräns. Det som finns utanför denna gräns (resten av världen alltså) men ändå påverkar systemet kallas för systemets omgivning. En institution som skolan kan då ses som ett av flera separata system, med resten av världen som omgivning.
Dock menar en del att dessa institutioner är passé och sedan länge försatta i en krisliknande situation. Arméns, fabrikens och skolans status och utformning är inte längre lika självklara som de en gång framstått. Den betydelse som dessa institutioner, dessa separata system, tillskrivits är stadd i upplösning helt enkelt.
Vad som är orsak och verkan här ska kanske låtas vara osagt, men denna institutionernas kris och upplösning har att göra med att individer idag tillåts röra sig friare i förhållande till institutionerna, de separata systemen. Vad vi ser är alltså en uppblandning av de separata system som vid första anblick kan verka fullständigt främmande för, och inkompatibla med, varandra. Vilket de kanske också de facto varit (eller åtminstone kom att bli under den uppdelning av dem som disciplinsamhället krävt.)
På detta sätt skulle vi, i systemtermer, kunna tala om en holistisk utveckling på bekostnad en atomistisk ordning av samhället. Systemets komponenter sträcker sina tentakler utanför systemgränserna som i sin tur luckras upp. Det är intressant att här se hur skolan påverkas av och reagerar inför denna utveckling.
Det finns en del indikationer på att skolan som separat system, skolsystemet, stänger sig ytterligare. Av rädsla för något nytt och obekant eller för att försvara sin relativa autonomi som separat system. Införandet av lärarlegitimation är en sådan indikation. Det innebär att skolsystemet tar sig rätten att bedöma sina egna utövare utan inblandning från komponenter i andra system (omgivningen). Att bara behöriga lärare skall få sätta betyg är en annan. Skolan vill bevara sin självständighet, sin relativa autonomi, som separat system. Frågan är om det är möjligt (eller ens önskvärt) i framtiden?
Bloggat: Christermagister, Strötankar och sentenser, Kulturbloggen
Intressant: skola, skolan, utbildning, system, systemteori, omgivning, utveckling, samhälle, disciplinsamhälle, kontrollsamhälle, 1700-talet, 1800-talet, 1900-talet, skolpolitik, utbildningspolitik, komponenter, systemgränser, holism, atomism, lärare, lärarlegitimation, elever, skolsystemet, institutioner, instiutionernas kris, kultur, politik
Vad vi kan lära av indianerna
Det kan låta ödesmättat och överdrivet, att som jag, tala om ett stort skifte i synen på kunskap. Det blir inte mindre storvulet om man skulle hävda att vi står inför, eller är på väg igenom, ett paradigmskifte beträffande uppfattningen om vad kunskap är, och vad som skall läras ut i skolan. Men vi kan leka med tanken i alla fall.
Vi kan tala om paradigm utifrån Thomas Kuhns användning av begreppet. Paradigm är då ett bestämt system, eller en uppsättning idéer och praktiker, som ligger till grund för en viss syn på världen. Enligt Kuhn uppstår nya paradigm när de gamla paradigmen börjar ifrågasättas. De olika paradigmen är då så olika varandra i sin förståelse av världen att de är inkommensurabla. De kan inte jämföras, de kan inte kommunicera med varandra.
Som ett konkret exempel kan tas när jordens placering i solsystemet började ifrågasättas, att byta ut solen mot jorden i universums mitt kräver ett fundamentalt annorlunda sätt att se på världen. Världen skiftar gestalt framför våra sinnen och kan inte jämföras med en tidigare gestaltning av världen. Världen (helheten) är fortfarande densamma, men vi arrangerar delarna på ett annat sätt, vilket får helheten (världen) att framstå på ett nytt, annorlunda, sätt. Med ett sådant synsätt kan alltså världen framställas på olika sätt.
Det kan finnas fog för att påstå att det existerar två sådana paradigm beträffande kunskap. Med en mycket grov förenkling kan vi beskriva ett modernt, västerländskt paradigm med rötter i upplysningen och den vetenskapliga revolutionen. Ett modernitetens kunskapsparadigm där fokus legat på vetenskapliga resultat, framåtskridande och tron på, den enda, sanningen med stort S. Detta tillsammans med den socioekonomiska strukturen och behovet av att disciplinera människor i denna struktur har ”tvingat” fram en syn på kunskap som varit starkt inriktad på inlärning av regler, formler eller fakta/information.
Detta paradigm har dominerat synen på kunskap i västvärlden fram till åtminstone andra hälften av 1900-talet, då det utmanades av ett mer postmodernt paradigm, där kompetenser som källkritik, förståelse och analysförmåga är mer centrala än i det moderna paradigmet. Detta paradigm bär inom sig fröet till en annan syn på vad som skall läras ut i skolan, vad kunskap är. Men att det moderna paradigmet har varit det dominerande under industrialismen ända in i vår tid betyder inte att det postmoderna varit dött, eller ofött. Snarare har det bara dominerats av det moderna.
De två paradigmen kontrasterar varandra och ofta kanske konflikten ligger latent, men ibland kan också en tydlig konflikt mellan dem skönjas. Som ett exempel kan nämnas den lag som stiftades i Florida för bara några år sedan. Lagen går i korthet ut på att "American history shall be viewed as factual, not as constructed" samt att dessa historiska fakta skall vara "knowable, teachable, and testable." Bland det obligatoriska faktainnehållet som skall läras ut kan nämnas "the sacrifices that veterans have made in serving our country and protecting democratic values worldwide." Här syns tydligt hur man skyddar en viss kunskapssyn (den moderna) mot en annan (den postmoderna) och hur denna moderna kunskapssyn samtidigt skyddar det system vari det verkar.
Ett annat tydligt exempel på när de två paradigmen hamnat i öppen konflikt kan återigen hämtas från Amerika, vid tiden när Européerna koloniserade Amerika och mötte indianerna. Européerna fann de outsägligt svårt att acceptera indianernas förmåga att jämka samman olika verkligheter, att två till synes motstridiga påståenden kan vara sanna på olika sätt. ”Kolonisatörernas redogörelser från 1600-talet och framåt, kokar av vanmäktig vrede över indianernas vägran att acceptera att eftersom de europeiska trossatserna var riktiga måste deras egna trossatser vara felaktiga” (James Wilson - Jorden skall gråta s. 32).
Paradigmen framstår här som fullständigt inkommensurabla. Oförmögna att genomföra meningsfull kommunikation. Viktigt att notera är också hur kunskapssynen, och därmed utformningen av skolan, hänger intimt samman med resten av samhället. Ett kunskapsmässigt paradigmskifte ger sig inte till känna med mindre än att hela samhället förändras i samma riktning.
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kultur, amerika, USA, Florida, elever, lärare, industrialism, modernitet, postmodernitet, kolonisation, samhällsystem, kapitalism, struktur, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, Jorden skall gråta, paradigm, paradigmskifte, Thomas Kuhn, indianer, historia, den vetenskapliga revolutionen, vetenskap, filosofi
Bloggat: Syrran, Slutstadium, Sharazad, Svensson, Alliansfritt Sverige
Vi kan tala om paradigm utifrån Thomas Kuhns användning av begreppet. Paradigm är då ett bestämt system, eller en uppsättning idéer och praktiker, som ligger till grund för en viss syn på världen. Enligt Kuhn uppstår nya paradigm när de gamla paradigmen börjar ifrågasättas. De olika paradigmen är då så olika varandra i sin förståelse av världen att de är inkommensurabla. De kan inte jämföras, de kan inte kommunicera med varandra.
Som ett konkret exempel kan tas när jordens placering i solsystemet började ifrågasättas, att byta ut solen mot jorden i universums mitt kräver ett fundamentalt annorlunda sätt att se på världen. Världen skiftar gestalt framför våra sinnen och kan inte jämföras med en tidigare gestaltning av världen. Världen (helheten) är fortfarande densamma, men vi arrangerar delarna på ett annat sätt, vilket får helheten (världen) att framstå på ett nytt, annorlunda, sätt. Med ett sådant synsätt kan alltså världen framställas på olika sätt.
Det kan finnas fog för att påstå att det existerar två sådana paradigm beträffande kunskap. Med en mycket grov förenkling kan vi beskriva ett modernt, västerländskt paradigm med rötter i upplysningen och den vetenskapliga revolutionen. Ett modernitetens kunskapsparadigm där fokus legat på vetenskapliga resultat, framåtskridande och tron på, den enda, sanningen med stort S. Detta tillsammans med den socioekonomiska strukturen och behovet av att disciplinera människor i denna struktur har ”tvingat” fram en syn på kunskap som varit starkt inriktad på inlärning av regler, formler eller fakta/information.
Detta paradigm har dominerat synen på kunskap i västvärlden fram till åtminstone andra hälften av 1900-talet, då det utmanades av ett mer postmodernt paradigm, där kompetenser som källkritik, förståelse och analysförmåga är mer centrala än i det moderna paradigmet. Detta paradigm bär inom sig fröet till en annan syn på vad som skall läras ut i skolan, vad kunskap är. Men att det moderna paradigmet har varit det dominerande under industrialismen ända in i vår tid betyder inte att det postmoderna varit dött, eller ofött. Snarare har det bara dominerats av det moderna.
De två paradigmen kontrasterar varandra och ofta kanske konflikten ligger latent, men ibland kan också en tydlig konflikt mellan dem skönjas. Som ett exempel kan nämnas den lag som stiftades i Florida för bara några år sedan. Lagen går i korthet ut på att "American history shall be viewed as factual, not as constructed" samt att dessa historiska fakta skall vara "knowable, teachable, and testable." Bland det obligatoriska faktainnehållet som skall läras ut kan nämnas "the sacrifices that veterans have made in serving our country and protecting democratic values worldwide." Här syns tydligt hur man skyddar en viss kunskapssyn (den moderna) mot en annan (den postmoderna) och hur denna moderna kunskapssyn samtidigt skyddar det system vari det verkar.
Ett annat tydligt exempel på när de två paradigmen hamnat i öppen konflikt kan återigen hämtas från Amerika, vid tiden när Européerna koloniserade Amerika och mötte indianerna. Européerna fann de outsägligt svårt att acceptera indianernas förmåga att jämka samman olika verkligheter, att två till synes motstridiga påståenden kan vara sanna på olika sätt. ”Kolonisatörernas redogörelser från 1600-talet och framåt, kokar av vanmäktig vrede över indianernas vägran att acceptera att eftersom de europeiska trossatserna var riktiga måste deras egna trossatser vara felaktiga” (James Wilson - Jorden skall gråta s. 32).
Paradigmen framstår här som fullständigt inkommensurabla. Oförmögna att genomföra meningsfull kommunikation. Viktigt att notera är också hur kunskapssynen, och därmed utformningen av skolan, hänger intimt samman med resten av samhället. Ett kunskapsmässigt paradigmskifte ger sig inte till känna med mindre än att hela samhället förändras i samma riktning.
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kultur, amerika, USA, Florida, elever, lärare, industrialism, modernitet, postmodernitet, kolonisation, samhällsystem, kapitalism, struktur, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, Jorden skall gråta, paradigm, paradigmskifte, Thomas Kuhn, indianer, historia, den vetenskapliga revolutionen, vetenskap, filosofi
Bloggat: Syrran, Slutstadium, Sharazad, Svensson, Alliansfritt Sverige
Polarpriset har kommit hem
Trevligt att Pink Floyd får lite välförtjänt uppmärksamhet. Det är faktiskt så som man brukar säga; sådan musik görs inte längre.
"2008 års Polarpris tilldelas den brittiska rockgruppen Pink Floyd för deras särställning och betydelse för att sammanföra konst och musik i utvecklingen av populärmusiken. Med en ofta melankolisk ljudbild som haft tydliga experimentella inslag, har Pink Floyd lyckats fånga och forma reflektioner och attityder för en hel generation. Album som Piper at the Gates of Dawn, Dark Side of the Moon, och det monumentala the Wall, har inspirerat och lett vägen i en genre som blivit känd som progressiv rock."
Seså, spring iväg nu och sätt er in i Pink Floyds underbara värld!
"2008 års Polarpris tilldelas den brittiska rockgruppen Pink Floyd för deras särställning och betydelse för att sammanföra konst och musik i utvecklingen av populärmusiken. Med en ofta melankolisk ljudbild som haft tydliga experimentella inslag, har Pink Floyd lyckats fånga och forma reflektioner och attityder för en hel generation. Album som Piper at the Gates of Dawn, Dark Side of the Moon, och det monumentala the Wall, har inspirerat och lett vägen i en genre som blivit känd som progressiv rock."
Seså, spring iväg nu och sätt er in i Pink Floyds underbara värld!
Vem har bestämt att det ska finnas praktisk OCH teoretisk kunskap?
Redan i antikens Grekland såddes fröet till uppdelningen av praktisk och teoretisk kunskap. I t.ex. Sparta och Athen fanns två huvudfack för utbildning och undervisning: gymnastik och musik. Gymnastiken avsågs att allmänt utveckla kroppen medan musik innefattade vad vi idag kanske kallar humanistisk bildning, samt senare även naturvetenskaperna.
Även om Platon såg både gymnastik (praktik) och musik (teori) som grundläggande byggstenar för att åstadkomma en harmonisk människa så var de två ifrån varandra separerade fenomen. Själva ordet skola kommer från grekiskans skhole som betyder frihet från kroppsarbete, eller mer allmänt underhållning i form av andliga sysselsättningar.
Denna klassicistiska syn på utbildning och kunskap annammades av västvärlden under 1800-talet och industrialismens framväxt. I en epok där uppfattningen om gud som överordnad makt hade rämnat, eller åtminstone börjat krackelera, krävdes andra mekanismer för kontroll av befolkningen. Den allmänna utbildningen var en sådan mekanism.
Industrialismen är historien om de med egendom och de utan. Arbetarna arbetade praktiskt, ägarna kunde ägna sig åt mer andliga, teoretiska, aktiviteter. Den klassicistiska uppdelningen av praktisk och teoretisk kunskap och utbildning passade då industrisamhället som hand i handske.
Här kommer också begreppet instrumentell tillbaka (från förra inlägget). Den praktiska kunskapen, arbetet, hade ett syfte. Den syftade till något, vare det en ihopsnickrad stol, en plöjd åker eller ett hackat gruvschakt. Kunskapen var ett instrument för något. Den teoretiska kunskapen å sin sida var inte instrumentell i den meningen att den hade något syfte utanför sig själv. Den tillskrevs istället ett egenvärde. Här syns alltså en skillnad mellan det fria kunskapssökandet och kunskap som medel för något annat.
Uppdelningen är ett direkt resultat av särskiljandet av kropp och själ, där kunskapen värderas mer ju mindre den har med kroppen att göra. Idag syns spåren i form av begreppen ”(liberal) education” och ”training”. Ungefär ”fri utbildning” och ”arbetsträning” på svenska. Denna uppdelning passade utmärkt i industrialismens Europa och USA, där människorna således kunde delas in i en lärd och en olärd klass.
En sådan syn på utbildning och kunskap passar väl för alla som vill bibehålla ett klassamhälle. Det kanske är värt att tänka på när Jan Björklund och folkpartiet genomför sin gymnasiereform där separeringen av praktiska och teoretiska program skall bli tydligare?
Bloggat: Syrran, Strötankar och sentenser, Kamferdroppar, Sharazad
Intressant om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, samhälle, politik, kultur, regeringen, folkpartiet, Jan Björklund, gymnasiereformen, gymnasiedirektiven, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, atomism, holism, kapitalism, industrialism, 1800-talet, modernitet, klassicism, Platon, USA, Europa, Grekland, antiken Grekland, teori, praktik, filosofi, musik, gymnastik, humanism
Även om Platon såg både gymnastik (praktik) och musik (teori) som grundläggande byggstenar för att åstadkomma en harmonisk människa så var de två ifrån varandra separerade fenomen. Själva ordet skola kommer från grekiskans skhole som betyder frihet från kroppsarbete, eller mer allmänt underhållning i form av andliga sysselsättningar.
Denna klassicistiska syn på utbildning och kunskap annammades av västvärlden under 1800-talet och industrialismens framväxt. I en epok där uppfattningen om gud som överordnad makt hade rämnat, eller åtminstone börjat krackelera, krävdes andra mekanismer för kontroll av befolkningen. Den allmänna utbildningen var en sådan mekanism.
Industrialismen är historien om de med egendom och de utan. Arbetarna arbetade praktiskt, ägarna kunde ägna sig åt mer andliga, teoretiska, aktiviteter. Den klassicistiska uppdelningen av praktisk och teoretisk kunskap och utbildning passade då industrisamhället som hand i handske.
Här kommer också begreppet instrumentell tillbaka (från förra inlägget). Den praktiska kunskapen, arbetet, hade ett syfte. Den syftade till något, vare det en ihopsnickrad stol, en plöjd åker eller ett hackat gruvschakt. Kunskapen var ett instrument för något. Den teoretiska kunskapen å sin sida var inte instrumentell i den meningen att den hade något syfte utanför sig själv. Den tillskrevs istället ett egenvärde. Här syns alltså en skillnad mellan det fria kunskapssökandet och kunskap som medel för något annat.
Uppdelningen är ett direkt resultat av särskiljandet av kropp och själ, där kunskapen värderas mer ju mindre den har med kroppen att göra. Idag syns spåren i form av begreppen ”(liberal) education” och ”training”. Ungefär ”fri utbildning” och ”arbetsträning” på svenska. Denna uppdelning passade utmärkt i industrialismens Europa och USA, där människorna således kunde delas in i en lärd och en olärd klass.
En sådan syn på utbildning och kunskap passar väl för alla som vill bibehålla ett klassamhälle. Det kanske är värt att tänka på när Jan Björklund och folkpartiet genomför sin gymnasiereform där separeringen av praktiska och teoretiska program skall bli tydligare?
Bloggat: Syrran, Strötankar och sentenser, Kamferdroppar, Sharazad
Intressant om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, samhälle, politik, kultur, regeringen, folkpartiet, Jan Björklund, gymnasiereformen, gymnasiedirektiven, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, atomism, holism, kapitalism, industrialism, 1800-talet, modernitet, klassicism, Platon, USA, Europa, Grekland, antiken Grekland, teori, praktik, filosofi, musik, gymnastik, humanism
Skillnaden mellan kunskap och information. En begreppsförklaring.
Synen på kunskap förändras med tiden. Åtminstone fram till 1970-talet lades stor vikt vid att komma ihåg fakta. Vi kan kalla det ytkunskap, eller instrumentell kunskap (Man lär sig något, t.ex. regler, formler eller fakta, men kan inte förstå eller förklara hur och varför). Idag behövs inte sådan faktakunskap alls på samma sätt. Varje faktauppgift är ofta bara ett musklick bort.
Idag kan kunskapsbegreppet skrivas om. Begreppet kan idag, istället för faktakunskap, innehålla kompetenser som källkritik, förståelse och analysförmåga t.ex. Detta kan vi kalla relationell kunskap (Man lär något och förstår sammanhanget samt varför, hur och när man ska tillämpa vad man lärt sig).
All kunskap är instrumentell. Eller snarare, all kunskap instrumentaliseras. Åtminstone i betydelsen att kunskapen syftar till något. Kunskapen är ett instrument för att lösa problem och att vägleda praktiskt handlande. Därför är det givetvis något förvirrande att göra en distinktion mellan begreppen relationell och instrumentell kunskap.
Förvirringen uppstår i den falska separeringen av teoretisk och praktisk kunskap. Den instrumentella kunskapen, till skillnad mot den relationella, appellerar oftare till enbart den praktiska kunskapen (kroppsarbete, tillverkning av varor etc.) medan den relationella kunskapen kan omfatta både praktisk och teoretisk kunskap.
Vi behöver således kanske inte göra en distinktion mellan begreppen information och kunskap. De inryms så att säga i varandra. Men det finns en tidsmässig aspekt. Det som förr kallades för kunskap kallar vi idag information. Begreppen har bara förändrats i takt med tiden. Information är egentligen kunskap som genom historien lagrats i samhället, i kulturen. Detta lager av samlad kunskap utgör vår informationsbas.
Begreppen information och kunskap är så tätt sammanlänkade att det kanske vore förment att göra en distinktion mellan dem. Om man ändå avtvingas en distinktion så vore den som sådan: Skillnaden mellan information och kunskap är att kunskap är förmågan att kunna tillämpa informationen på korrekt sätt. Detta handlande sker då alltid i ett samspel, en dialog, med andra människors handlande över tid och rum.
Intressant om: skola, skolan, utbildning, kunskap, kunskapssyn, epistmologi, filosofi, samhälle, politik, information, kunskapssämhället, informationssamhället, arbete, studier, skolpolitik, utbildningspolitik, praktisk kunskap, teoretisk kunskap, relationell kunskap, instrumentell kunskap, kultur
Bloggat: Jimpan, Heiti, Vida Latina, och Slutstadium
Idag kan kunskapsbegreppet skrivas om. Begreppet kan idag, istället för faktakunskap, innehålla kompetenser som källkritik, förståelse och analysförmåga t.ex. Detta kan vi kalla relationell kunskap (Man lär något och förstår sammanhanget samt varför, hur och när man ska tillämpa vad man lärt sig).
All kunskap är instrumentell. Eller snarare, all kunskap instrumentaliseras. Åtminstone i betydelsen att kunskapen syftar till något. Kunskapen är ett instrument för att lösa problem och att vägleda praktiskt handlande. Därför är det givetvis något förvirrande att göra en distinktion mellan begreppen relationell och instrumentell kunskap.
Förvirringen uppstår i den falska separeringen av teoretisk och praktisk kunskap. Den instrumentella kunskapen, till skillnad mot den relationella, appellerar oftare till enbart den praktiska kunskapen (kroppsarbete, tillverkning av varor etc.) medan den relationella kunskapen kan omfatta både praktisk och teoretisk kunskap.
Vi behöver således kanske inte göra en distinktion mellan begreppen information och kunskap. De inryms så att säga i varandra. Men det finns en tidsmässig aspekt. Det som förr kallades för kunskap kallar vi idag information. Begreppen har bara förändrats i takt med tiden. Information är egentligen kunskap som genom historien lagrats i samhället, i kulturen. Detta lager av samlad kunskap utgör vår informationsbas.
Begreppen information och kunskap är så tätt sammanlänkade att det kanske vore förment att göra en distinktion mellan dem. Om man ändå avtvingas en distinktion så vore den som sådan: Skillnaden mellan information och kunskap är att kunskap är förmågan att kunna tillämpa informationen på korrekt sätt. Detta handlande sker då alltid i ett samspel, en dialog, med andra människors handlande över tid och rum.
Intressant om: skola, skolan, utbildning, kunskap, kunskapssyn, epistmologi, filosofi, samhälle, politik, information, kunskapssämhället, informationssamhället, arbete, studier, skolpolitik, utbildningspolitik, praktisk kunskap, teoretisk kunskap, relationell kunskap, instrumentell kunskap, kultur
Bloggat: Jimpan, Heiti, Vida Latina, och Slutstadium
Ska vi skrota betygen i skolan?
Många lärare ger för höga betyg visar en undersökning som GP gjort. Detta beror ofta på att läraren bedömer personlighet istället för kunskap. En trevlig, ambitiös person har större möjlighet att höja sig ett snäpp än vad en bråkig dito har. Betygssystemet hanteras av människor. Därför finns det såklart en stor “risk” för att mänskliga känslor kommer att spela roll i hur betygen sätts.
Det finns två alternativa vägar för att undvika att situationen uppstår. Det första alternativet, som också är det som är mest troligt att vi kommer få se, är åtgärder som syftar till att få bort den mänskliga faktorn i betygssättningen. Det innebär införande av metoder som är ”lärarsäkrade”. Dvs. prov och tester som enkelt mätbara. ”Pelle har haft 250 rätt av 300 under våren”. Bara att titta i betygsmatrisen för att se vilket betyg som ska sättas. Måhända rättvist i ett otroligt snävt perspektiv. Men bra?
Som en lärare i GP´s undersökning uttryckte det: ”Betygsättning är ingen exakt vetenskap”. Nej, betygsättning är ju inte det. Betygsättningen klarar inte modernitetens och kapitalismens krav på vetenskaplig objektivitet och rationalism så som den ser ut idag. Få människor gör det…
En inriktning mot detta första alternativ ger, förutom devalveringen av lärarens status (vem behöver lärarens kompetens när all kunskapsbedömning försäkras från risken att beblandas med den mänskliga faktorn), också ett starkt incitament för skolan att inrikta sig mot en viss epistemologi, en viss sorts kunskap. Kunskap som är lätt mätbar. Faktakunskap. Ekonomiskt tillfredställande? Ja, kanske. Om man kan visa att Sverige lyckas bra i internationella kunskapsmätningar och därmed är ett land värt att investera i. Men moraliskt eller etiskt försvarbart och önskvärt? Det är ju upp till var och en att välja.
Det andra alternativet, det väldigt mycket mer radikala alternativet, är ju att skrota betygen som de ser ut idag. Det är dock svårt att inta en sådan ståndpunkt på allvar utan att bli anklagad för att vara Pippi Långstrump-anarkist. De flesta brukar hamna i en position där de försöker hitta alternativ till dagens betygssystem. Men kanske är den frågan felaktigt ställd. Tidskriften KRUT ägnade 2007 ett temanummer åt betygens vara eller icke vara och menade då att:
Den som letar efter alternativ till betyg har godkänt grundantagandet att det behövs någon form av bedömning av kunskapen och också att kunskapen i sig är mätbar. Det förutsätter också att det är ena parten som har rätt att göra denna bedömning och att det finns ett behov av att sortera eleverna. Vad ska man annars ha betygen till?
Det handlar inte om eventuella alternativ till betyg utan i grunden om vilken skola vi vill ha och vilken funktion den ska fylla i samhället. Det är dags att ta ett steg tillbaka. Vad är det för skola vi vill ha? Vilken typ av kunskap skall den ge och varför?
Intressant: skolan, skola, utbildning, samhälle, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, kultur, betyg, kunskap, kunskapssyn, KRUT, Pippi Långstrump, betygssättning, modernitet, vetenskap, objektivitet, vetenskaplig objektivitet, betygssystem, lärare, elever, pedagogik, epistemologi, kunskapsmätning
Det finns två alternativa vägar för att undvika att situationen uppstår. Det första alternativet, som också är det som är mest troligt att vi kommer få se, är åtgärder som syftar till att få bort den mänskliga faktorn i betygssättningen. Det innebär införande av metoder som är ”lärarsäkrade”. Dvs. prov och tester som enkelt mätbara. ”Pelle har haft 250 rätt av 300 under våren”. Bara att titta i betygsmatrisen för att se vilket betyg som ska sättas. Måhända rättvist i ett otroligt snävt perspektiv. Men bra?
Som en lärare i GP´s undersökning uttryckte det: ”Betygsättning är ingen exakt vetenskap”. Nej, betygsättning är ju inte det. Betygsättningen klarar inte modernitetens och kapitalismens krav på vetenskaplig objektivitet och rationalism så som den ser ut idag. Få människor gör det…
En inriktning mot detta första alternativ ger, förutom devalveringen av lärarens status (vem behöver lärarens kompetens när all kunskapsbedömning försäkras från risken att beblandas med den mänskliga faktorn), också ett starkt incitament för skolan att inrikta sig mot en viss epistemologi, en viss sorts kunskap. Kunskap som är lätt mätbar. Faktakunskap. Ekonomiskt tillfredställande? Ja, kanske. Om man kan visa att Sverige lyckas bra i internationella kunskapsmätningar och därmed är ett land värt att investera i. Men moraliskt eller etiskt försvarbart och önskvärt? Det är ju upp till var och en att välja.
Det andra alternativet, det väldigt mycket mer radikala alternativet, är ju att skrota betygen som de ser ut idag. Det är dock svårt att inta en sådan ståndpunkt på allvar utan att bli anklagad för att vara Pippi Långstrump-anarkist. De flesta brukar hamna i en position där de försöker hitta alternativ till dagens betygssystem. Men kanske är den frågan felaktigt ställd. Tidskriften KRUT ägnade 2007 ett temanummer åt betygens vara eller icke vara och menade då att:
Den som letar efter alternativ till betyg har godkänt grundantagandet att det behövs någon form av bedömning av kunskapen och också att kunskapen i sig är mätbar. Det förutsätter också att det är ena parten som har rätt att göra denna bedömning och att det finns ett behov av att sortera eleverna. Vad ska man annars ha betygen till?
Det handlar inte om eventuella alternativ till betyg utan i grunden om vilken skola vi vill ha och vilken funktion den ska fylla i samhället. Det är dags att ta ett steg tillbaka. Vad är det för skola vi vill ha? Vilken typ av kunskap skall den ge och varför?
Intressant: skolan, skola, utbildning, samhälle, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, kultur, betyg, kunskap, kunskapssyn, KRUT, Pippi Långstrump, betygssättning, modernitet, vetenskap, objektivitet, vetenskaplig objektivitet, betygssystem, lärare, elever, pedagogik, epistemologi, kunskapsmätning
Om den skolpolitiska debatten
"Den vanligtvis ganska vulgära skolpolitiska debatten brukar främst handla om begreppen flumskola vs. kunskapsskola. Det är högern, med Folkpartiet i spetsen som sitter med problemformuleringsprivilegiet på hand. Socialdemokraterna har i mångt och mycket gett upp kampen och har i det närmaste erkänt sig till den borgerliga kritiken av skolan. Vänsterpartiet försöker stå emot och talar om behovet av ökad lärartäthet, kritiserar den allt tidigare utslagningen och säger nej till uppförandebetygen.
Ungefär där står vi idag. För att förstå hur och varför vi står där vi gör kan man blicka bakåt för att om möjligt hitta spår av de idéhistoriska rötter varefter den utbildningspolitiska debattens trådar sträcker sig."
Om detta skriver jag på debattsidan i det senaste numret av Pedagogiska Magasinet. Tidskriften finns på nätet, artikeln går under rubriken Det är dags att lyfta en annan bild av kunskap. Läs gärna, och kom tillbaka hit för diskussion!
Intressant om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, modernitet, postmodernitet, politik, samhälle, kultur, elever, lärare, pedagogik, idéhistoria, folkpartiet, vänsterpartiet, socialdemokraterna, skoldebatt, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, betyg, forskning, skolledare, rektorer, forskare, skolforskare, rationaltitet, kunskapssamhället, informationssamhället, vetenskap, objektivitet, industrialismen
Ungefär där står vi idag. För att förstå hur och varför vi står där vi gör kan man blicka bakåt för att om möjligt hitta spår av de idéhistoriska rötter varefter den utbildningspolitiska debattens trådar sträcker sig."
Om detta skriver jag på debattsidan i det senaste numret av Pedagogiska Magasinet. Tidskriften finns på nätet, artikeln går under rubriken Det är dags att lyfta en annan bild av kunskap. Läs gärna, och kom tillbaka hit för diskussion!
Intressant om: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, modernitet, postmodernitet, politik, samhälle, kultur, elever, lärare, pedagogik, idéhistoria, folkpartiet, vänsterpartiet, socialdemokraterna, skoldebatt, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, betyg, forskning, skolledare, rektorer, forskare, skolforskare, rationaltitet, kunskapssamhället, informationssamhället, vetenskap, objektivitet, industrialismen
Att tänka på när man jämför kunskap
Sverige faller som bekant på PISA-rankingen. Vårt utbildningssystem är, i ett globalt perspektiv, medelmåttigt (och på väg neråt). Det är åtminstone bilden som trummas ut i borgerlig media. För att göra ett understatement. Årets understatement. Det är inte riktigt så enkelt. Jag ska förse er med några mycket enkla, konkreta, påpekanden som ni kan delge personer som anför den svenska skolans uselhet:
Intressant om: skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, kunskap, betyg, lärare, elever, pedagogik, PISA, Finland, Sverige, Danmark, utbildningssystem, politik, samhälle, Taiwan, internationellt, språk
- Sverige jämförs ofta med grannlandet Finland som ligger i topp på PISA-undersökningarna. Vad du aldrig får läsa hos den svenska skolans kritiker är det faktum att Finland inte ens är i närheten av att ta emot så mycket invandrare som Sverige gör. Är det konstigt att Finland lyckas bättre i läsförståelse?
- Även om vi inte räknar med den mycket större andelen invandrare i svenska skolan så är det fullt rimligt att Finland lyckas bättre i t.ex. läsförståelse, finska är ett språk där allt uttalas som det stavas. Svenskan är svårare. För att inte jämföra med danskan, danska barn är alltjämt senare än sina nordiska grannar i sin språkutveckling.
- Attityden till utbildning är inte densamma överallt. I en skola i Taiwan marscherade eleverna in till ett prov (ett TIMMS-prov, en internationell jämförelse) till tonerna av nationalsången medan deras föräldrar stod utanför i spänd förväntan. I Sverige är liknande prov knappast mer än en sömnig förmiddagsövning.
Intressant om: skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, kunskap, betyg, lärare, elever, pedagogik, PISA, Finland, Sverige, Danmark, utbildningssystem, politik, samhälle, Taiwan, internationellt, språk
