Protestlista mot den nya gymnasieutredningen. Skriv på!
Den nya gymnasieutredningen föreslår att ämnet estetisk verksamhet ska strykas som kärnämne samt att antalet poäng i svenska och samhällskunskap ska halveras på de yrkesförberedande utbildningarna. Skriv på protestlistan och höj rösten mot den ökade uppdelningen av praktisk och teoretisk kunskap.
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, gymnasieutredningen, samhälle, regeringen
Intressant: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, gymnasieutredningen, samhälle, regeringen
Därför sjunker kunskapsnivån i svenska skolor
Sverige sjunker i de internationella kunskapsmätningarna, och det är flumpedagogikens fel. Istället för att bara köpa sådan korkad och ytlig Björklundretorik kan man titta djupare på hur det faktiskt ligger till. Det är sant att Sverige halkat bakåt något i kunskapsmätningarna. I så måtto har Björklund rätt. Men varför halkar vi bakåt och vilka, förutom "Sverige", är det egentligen som halkar bakåt?
Arbetarrörelsens Tankesmedja påpekar en mycket viktig detalj som Alliansens skolpolitiker gärna sopar under mattan: det är de svagaste eleverna som står för tappet. Klyftorna inom skolan ökar. Det påverkar genomsnittet. Vad vi ser är alltså inte en generell försämring utan en försämring av de sämsta.
De stora problemen med att uppnå önskvärda kunskapsnivåer uppstår framförallt i skolor i utsatta områden med hög arbetslöshet, högre ohälsotal, fler lågutbildade vuxna, fler med bristande kunskaper i svenska. Om det nu är "flummets" fel att vi har tappat i kunskapsmätningarna kan vi konstatera att flummet har en märklig tendens att bara hamna i socialt utsatta områden.
Men det är inte bara så att elever i socialt utsatta områden tenderar att hamna efter, sett med de internationella, standardiserade, testernas ögon. Det är också så att de standardiserade testerna ser till att eleverna i de socialt utsatta områdena hamnar efter. Det är viktigt att vara medveten om hur dessa kunskapsmätningar görs. För att kunna kunna jämföras måste mätningarna vara standardiserade. De måste alltså bestå av samma frågor, samma svar, samma tidsbegränsning vid provtillfället.
Dessa tester ges sedan någon slags allmän giltighet i bedömningen av elevers kunskaper och potential. Problemet är bara att utformningen av sådana tester ofta speglar en viss syn på världen. Testernas själva struktur, design och språk blir kulturellt partiska/biased vilket systematiskt diskriminerar elever av visst ursprung. Forskning i USA visar att Afro-amerikaner och Latinos regelbundet presterar sämre än vita på standardiserade tester.
Greg Palast ger ett exempel på hur standardiserade testfrågor bär med sig kulturell bias (provfrågan kursiverad):
"The year 1999 was a big one for the Williams sisters. In February, Serena won her first pro singles championship. In March, the sisters met for the first time in a tournament final. Venus won. And at doubles tennis, the Williams girls could not seem to lose that year.
The story says that in 1999, the sisters could not seem to lose at doubles tennis. This probably means when they played
A two matches in one day
B against each other
C with two balls at once
D as partners
My kids go to a New York City school in which more than half the students live below the poverty line. There is no tennis court."
Bloggat: Alliansfritt Sverige , Heiti , Christer
Intressant: skola, skolan, prov, bedömning, tester, standardiserade tester, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, Greg Palast, Arbetarrörelsens tankesmedja, kunskap, kunskapssyn, kultur, samhälle, politik, alliansen, folkpartiet, regeringen, Jan Björklund
Arbetarrörelsens Tankesmedja påpekar en mycket viktig detalj som Alliansens skolpolitiker gärna sopar under mattan: det är de svagaste eleverna som står för tappet. Klyftorna inom skolan ökar. Det påverkar genomsnittet. Vad vi ser är alltså inte en generell försämring utan en försämring av de sämsta.
De stora problemen med att uppnå önskvärda kunskapsnivåer uppstår framförallt i skolor i utsatta områden med hög arbetslöshet, högre ohälsotal, fler lågutbildade vuxna, fler med bristande kunskaper i svenska. Om det nu är "flummets" fel att vi har tappat i kunskapsmätningarna kan vi konstatera att flummet har en märklig tendens att bara hamna i socialt utsatta områden.
Men det är inte bara så att elever i socialt utsatta områden tenderar att hamna efter, sett med de internationella, standardiserade, testernas ögon. Det är också så att de standardiserade testerna ser till att eleverna i de socialt utsatta områdena hamnar efter. Det är viktigt att vara medveten om hur dessa kunskapsmätningar görs. För att kunna kunna jämföras måste mätningarna vara standardiserade. De måste alltså bestå av samma frågor, samma svar, samma tidsbegränsning vid provtillfället.
Dessa tester ges sedan någon slags allmän giltighet i bedömningen av elevers kunskaper och potential. Problemet är bara att utformningen av sådana tester ofta speglar en viss syn på världen. Testernas själva struktur, design och språk blir kulturellt partiska/biased vilket systematiskt diskriminerar elever av visst ursprung. Forskning i USA visar att Afro-amerikaner och Latinos regelbundet presterar sämre än vita på standardiserade tester.
Greg Palast ger ett exempel på hur standardiserade testfrågor bär med sig kulturell bias (provfrågan kursiverad):
"The year 1999 was a big one for the Williams sisters. In February, Serena won her first pro singles championship. In March, the sisters met for the first time in a tournament final. Venus won. And at doubles tennis, the Williams girls could not seem to lose that year.
The story says that in 1999, the sisters could not seem to lose at doubles tennis. This probably means when they played
A two matches in one day
B against each other
C with two balls at once
D as partners
My kids go to a New York City school in which more than half the students live below the poverty line. There is no tennis court."
Bloggat: Alliansfritt Sverige , Heiti , Christer
Intressant: skola, skolan, prov, bedömning, tester, standardiserade tester, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, Greg Palast, Arbetarrörelsens tankesmedja, kunskap, kunskapssyn, kultur, samhälle, politik, alliansen, folkpartiet, regeringen, Jan Björklund
Olika världar - olika epistemologier (del 2)
Om förra inläggets epistemologier kan kallas moderna så kan det sedan 1970-talet skönjas en annan slags epistemologi. En mer postmodern sådan där kunskap konstrueras i ett sociokulturellt sammanhang. Medan de olika moderna epistemologierna validerats genom referenser till språk, det metafysiska eller den vetenskapliga observationen så valideras kunskap inom den sociokulturella epistemologin genom samtalet, kommunikationen.
Detta kunskapskonstruerande samtal kan utgå från tidigare nämnda epistemologier, eller valideringsreferenser, men till skillnad mot de moderna epistemologierna så släpps det fram mycket mer referenser till subjektiva upplevelser och därmed läggs mer fokus på kunskapens kulturella, lokala och situationsbundna hemvist.
Med en sådan epistemologi så slutar kunskapen att vara. Den blir. Hela tiden. Inget samtal, ingen kommunikation står still. Gamla begrepp används på nytt, i nya samtal, i nya situationer och får nya, ständigt skiftande, innebörder. Gamla valideringsreferenser, vunna kunskaper och uppfattningar, sträcker sig ut mot nya områden i denna postmoderna epistemologi.
Om kunskapandet då ses som en rhizomatisk, kommunikativ process av ständigt blivande, finns det då ingen epistelologisk självvalidering? Finns det något vari vi kan hänga fast denna ständigt flyktande epistmologi? Nya samtal förs hela tiden, ny kommunikation, nya sammankopplingar, människa till människa, människa till bok, människa till verktyg och vice versa. Det är möjligtvis här i dessa kommunikationer och sammankopplingar som vi finner den rhizomatiska epistemologiska självvalideringen. Semetsky menar att
If anything in fact is essential, it is those very linkages, rhizomatic multiplicities, a "ceaseless activity" of relations, a process of becoming. (s. 81)
Bloggat: Christermagister, Freon, Metabolism, Heiti, Utsikt från höjden
Intressant: Deleuze, Inna Semetsky, skola, skolan, utbildning, epistemologi, filosfi, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, samhälle, rhizom, människa, kunskap, kunskpssyn, kommunikation, modernitet, postmodernitet, skolverket,
Detta kunskapskonstruerande samtal kan utgå från tidigare nämnda epistemologier, eller valideringsreferenser, men till skillnad mot de moderna epistemologierna så släpps det fram mycket mer referenser till subjektiva upplevelser och därmed läggs mer fokus på kunskapens kulturella, lokala och situationsbundna hemvist.
Med en sådan epistemologi så slutar kunskapen att vara. Den blir. Hela tiden. Inget samtal, ingen kommunikation står still. Gamla begrepp används på nytt, i nya samtal, i nya situationer och får nya, ständigt skiftande, innebörder. Gamla valideringsreferenser, vunna kunskaper och uppfattningar, sträcker sig ut mot nya områden i denna postmoderna epistemologi.
Istället för att tala om ett kunskapens träd, där kunskaper likt frukter växer i fram i ”rätt” ordning och kan plockas, kan vi, med Deleuzes ord, tala om kunskapandet som ett rhizom (bilden ovan) som sträcker sig åt alla håll utan att någonsin växa fast eller stå still. Inna Semetsky refererar till Deleuze och skriver att
Only through multiple rhizomatic connections an organism increases in complexity because the rhizome as a new image of thought serves as an example of an open system, and only an open, interactive system is capable of producing something new and interesting when it (thought) accedes to the infinite movement that frees it from truth as supposed paradigm and reconquers an immanent power of creation. (s. 80)
Om kunskapandet då ses som en rhizomatisk, kommunikativ process av ständigt blivande, finns det då ingen epistelologisk självvalidering? Finns det något vari vi kan hänga fast denna ständigt flyktande epistmologi? Nya samtal förs hela tiden, ny kommunikation, nya sammankopplingar, människa till människa, människa till bok, människa till verktyg och vice versa. Det är möjligtvis här i dessa kommunikationer och sammankopplingar som vi finner den rhizomatiska epistemologiska självvalideringen. Semetsky menar att
If anything in fact is essential, it is those very linkages, rhizomatic multiplicities, a "ceaseless activity" of relations, a process of becoming. (s. 81)
Bloggat: Christermagister, Freon, Metabolism, Heiti, Utsikt från höjden
Intressant: Deleuze, Inna Semetsky, skola, skolan, utbildning, epistemologi, filosfi, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, samhälle, rhizom, människa, kunskap, kunskpssyn, kommunikation, modernitet, postmodernitet, skolverket,
Olika världar – olika epistemologier
I olika världar, såväl tidsliga som rumsliga, existerar det olika trossystem som handlar om hur vi ser på kunskap om världen utifrån en viss kunskapssyn, eller epistemologi. Frågor som rör hur vi vet, eller kan veta, någonting eller ingenting om den här världen är epistemologiska frågor. Detta till skillnad från ontologiska frågor som rör hur världen är, vad en människa är etc.
Filosofen Gregory Bateson menar att vi tenderar att blanda ihop ontologi med epistemologi. Med detta menar han att vi inte skiljer på våra kunskaper om världen och hur världen är. Detta gör att våra kunskaper om världen bekräftar sig själva genom att vara sina egna förutsättningar. Våra kunskaper om världen blir självvaliderande. Genom historien har det funnits flera trossystem vari kunskapen validerat sig själv.
Den klassiska grekiska epistemologiska självvalideringen låg i logiken. Kunskapen var säkerställd om den var logiskt och retoriskt framförd. Vidare har det funnits en moralisk kunskapskod som validerades mot den absoluta sanningen given av Gud. Enkelt uttryckt: det man lärde sig var av Gud givet och eftersom gud finns, finns också hans sanningar.
Vi kan också tala om den reala epistemologiska självvalideringen vars validitet utgår ifrån den naturvetenskapliga observationen. Det finns också, och den växer sig starkare, en rationell ekonomisk epistemologisk självvalidering där kunskapen inte behöver valideras som kunskap utan får sitt värde utanför lärandet, som en bytesvara. Kunskapen valideras efter hur stort bytesvärde den har.
I samtliga dessa epistemologiska trossystem finns utrymme för förhandling och tolkning om kunskapens giltighet. Det har inte funnits några absoluta sanningar men det har funnits sanningar som inom sig haft förmågan att övertyga därför att de byggt på någon av dessa ovanstående uppfattningar om hur kunskap bildas. Din läxa blir att fundera över hur vår tids epistemologiska självvalidering ser ut, om den finns, och om vi i så fall kan bygga vidare mot något som kan röra sig utanför detta förhållande.
(Källa: Skolverkets interna rapport ”Läroplaner och kursplaner som styrinstrument” (2004). Finns på skolverkets publikationsdatabas)
Bloggat: Christermagister, Metabolism, Heiti, Strötankar och sentenser
Intressant: skola, skolan, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, ontologi, Gregory Bateson, Gud, samhälle, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, filosofi, validering, validitet, historia, antikens grekland
Filosofen Gregory Bateson menar att vi tenderar att blanda ihop ontologi med epistemologi. Med detta menar han att vi inte skiljer på våra kunskaper om världen och hur världen är. Detta gör att våra kunskaper om världen bekräftar sig själva genom att vara sina egna förutsättningar. Våra kunskaper om världen blir självvaliderande. Genom historien har det funnits flera trossystem vari kunskapen validerat sig själv.
Den klassiska grekiska epistemologiska självvalideringen låg i logiken. Kunskapen var säkerställd om den var logiskt och retoriskt framförd. Vidare har det funnits en moralisk kunskapskod som validerades mot den absoluta sanningen given av Gud. Enkelt uttryckt: det man lärde sig var av Gud givet och eftersom gud finns, finns också hans sanningar.
Vi kan också tala om den reala epistemologiska självvalideringen vars validitet utgår ifrån den naturvetenskapliga observationen. Det finns också, och den växer sig starkare, en rationell ekonomisk epistemologisk självvalidering där kunskapen inte behöver valideras som kunskap utan får sitt värde utanför lärandet, som en bytesvara. Kunskapen valideras efter hur stort bytesvärde den har.
I samtliga dessa epistemologiska trossystem finns utrymme för förhandling och tolkning om kunskapens giltighet. Det har inte funnits några absoluta sanningar men det har funnits sanningar som inom sig haft förmågan att övertyga därför att de byggt på någon av dessa ovanstående uppfattningar om hur kunskap bildas. Din läxa blir att fundera över hur vår tids epistemologiska självvalidering ser ut, om den finns, och om vi i så fall kan bygga vidare mot något som kan röra sig utanför detta förhållande.
(Källa: Skolverkets interna rapport ”Läroplaner och kursplaner som styrinstrument” (2004). Finns på skolverkets publikationsdatabas)
Bloggat: Christermagister, Metabolism, Heiti, Strötankar och sentenser
Intressant: skola, skolan, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, ontologi, Gregory Bateson, Gud, samhälle, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, filosofi, validering, validitet, historia, antikens grekland
Sanningen bakom de nya betygen
Det nya betygsystemet är mer rättvist. För det har fler steg. Det säger åtminstone retoriken från regeringen och reaktionerna hos eleverna. Utan att ägna sig för mycket åt "lutande planet-retorik" så kan man ju undra varför de inte drog till med betyg från 0-100 direkt. Det har man på High School i USA. Om nu rättvisan mäts i antal betygssteg.
Det gäller att välja sina ord. Björklund talar om rättvisa. Men det handlar om sortering. Björklund talar om att det ska bli svårare att få högsta betyg. Med det menar han att det är för många som får MVG. Vilket gör sorteringen till vidareutbildning svårare. Fler betygssteg gör sorteringen lättare. Faktum är att alliansen försöker lösa en del av sorteringsproblemet till högre utbildning genom sitt gymnasiedirektiv, där man vill låta niondeklassare sortera bort sig själva från högskolan genom att välja gymnasieprogram som inte ger högskolebehörighet.
På universitetet avtar behovet av sortering, och därför finns där bara G och VG, vilket inte ses som ett problem. Där handlar det egentligen bara om huruvida man klarat kursen eller ej. Varför kan vi inte ha det så i grundskolan och på gymnasiet? För där krävs s-o-r-t-e-r-i-n-g.
Hela det Björklundska betygsresonemanget bär på den underliggande tanken att skolan skall fungera som en sorteringsapparat som skall föra var och en till hans rätta fålla. Samhället är en pyramid och regeringen anpassar skolan efter pyramiden istället för att låta den ifrågasätta pyramidens själva existens och bidra till en förändring av den.
Bloggat: Alliansfritt Sverige, Christermagister
Intressant: skola, skolan, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, betyg, betygssystem, nya betygssystemet, utbildning, samhälle, gymnasiet, gymnasiedirektiven, högskolan, sortering, universitetet, lärare, elever, gymnasievalet, rättvisa, Jan Björklund, Folkpartiet, alliansen, regeringen
Det gäller att välja sina ord. Björklund talar om rättvisa. Men det handlar om sortering. Björklund talar om att det ska bli svårare att få högsta betyg. Med det menar han att det är för många som får MVG. Vilket gör sorteringen till vidareutbildning svårare. Fler betygssteg gör sorteringen lättare. Faktum är att alliansen försöker lösa en del av sorteringsproblemet till högre utbildning genom sitt gymnasiedirektiv, där man vill låta niondeklassare sortera bort sig själva från högskolan genom att välja gymnasieprogram som inte ger högskolebehörighet.
På universitetet avtar behovet av sortering, och därför finns där bara G och VG, vilket inte ses som ett problem. Där handlar det egentligen bara om huruvida man klarat kursen eller ej. Varför kan vi inte ha det så i grundskolan och på gymnasiet? För där krävs s-o-r-t-e-r-i-n-g.
Hela det Björklundska betygsresonemanget bär på den underliggande tanken att skolan skall fungera som en sorteringsapparat som skall föra var och en till hans rätta fålla. Samhället är en pyramid och regeringen anpassar skolan efter pyramiden istället för att låta den ifrågasätta pyramidens själva existens och bidra till en förändring av den.
Bloggat: Alliansfritt Sverige, Christermagister
Intressant: skola, skolan, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, betyg, betygssystem, nya betygssystemet, utbildning, samhälle, gymnasiet, gymnasiedirektiven, högskolan, sortering, universitetet, lärare, elever, gymnasievalet, rättvisa, Jan Björklund, Folkpartiet, alliansen, regeringen
När avskaffar vi skolplikten?
Från borgerligt håll talas det ofta om skolans kris. Mest i fråga om försämrade kunskaper och havererad disciplin. Skolans verkliga kris är en annan. Det som Björklund kallar kris är möjligtvis ett symptom av denna långt mer djupgående och verkliga kris för skolan.
Foucault identifierade vårt samhälles discplinära institutioner och Deleuze diagnosticerade deras kris. Kärnfamiljen är i upplösning, industrierna läggs ner eller flyttas från västvärlden, och armén, värnplikten, är inte längre vad den varit. Värnplikten föreslås som bekant att avskaffas i fredstid. Det vore nästan naivt att tro att skolan, som initierats och formats under samma epok som värnplikten och fabrikerna, inte skulle dras med i samma kris, institutionernas kris.
I det moderna samhället ordnade människor sina liv efter Focaults institutioner. Från skolan, till armén vidare till fabriken för att slutligen hamna på sjukhuset eller ålderdomshemmet. Vissa hinner också spendera tid i fängelset. När vi nu ser att människor skapar sina liv efter andra mönster än dessa institutioner så rämnar också institutionernas legitimitet.
Eleverna ligger långt före lärare och skolledare. Anledningen till de eventuella discplinproblemen i skolan beror på att skolan är på väg att förlora sin legitimitet. Varför skulle institutionen skola lyckas disciplinera folket när övriga institiutioner hänger på repen? Skolan spelar en mindre roll helt enkelt. På gott och ont.
Värnplikten är snart avskaffad. När ska vi avskaffa skolplikten?
Bloggat: Christermagister , Sharazad , Metabolism, Tomas Kroksmark , Alliansfritt Sverige
Intressant: skolan, skola, utbildning, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, samhälle, institutioner, institutionernas kris, Gilles Deleuze, Foucault, värnplikt, skolplikt, modernitet, fabriker, fängelse, makt, discplin, lärare, elever, rektorer, skolledare, skolplikt
Foucault identifierade vårt samhälles discplinära institutioner och Deleuze diagnosticerade deras kris. Kärnfamiljen är i upplösning, industrierna läggs ner eller flyttas från västvärlden, och armén, värnplikten, är inte längre vad den varit. Värnplikten föreslås som bekant att avskaffas i fredstid. Det vore nästan naivt att tro att skolan, som initierats och formats under samma epok som värnplikten och fabrikerna, inte skulle dras med i samma kris, institutionernas kris.
I det moderna samhället ordnade människor sina liv efter Focaults institutioner. Från skolan, till armén vidare till fabriken för att slutligen hamna på sjukhuset eller ålderdomshemmet. Vissa hinner också spendera tid i fängelset. När vi nu ser att människor skapar sina liv efter andra mönster än dessa institutioner så rämnar också institutionernas legitimitet.
Eleverna ligger långt före lärare och skolledare. Anledningen till de eventuella discplinproblemen i skolan beror på att skolan är på väg att förlora sin legitimitet. Varför skulle institutionen skola lyckas disciplinera folket när övriga institiutioner hänger på repen? Skolan spelar en mindre roll helt enkelt. På gott och ont.
Värnplikten är snart avskaffad. När ska vi avskaffa skolplikten?
Bloggat: Christermagister , Sharazad , Metabolism, Tomas Kroksmark , Alliansfritt Sverige
Intressant: skolan, skola, utbildning, politik, skolpolitik, utbildningspolitik, samhälle, institutioner, institutionernas kris, Gilles Deleuze, Foucault, värnplikt, skolplikt, modernitet, fabriker, fängelse, makt, discplin, lärare, elever, rektorer, skolledare, skolplikt
