Nya tider, nya härskartekniker
Gilles Deleuze menar i sitt Postscriptum till kontrollsamhället att ett samhälleligt skifte ägt rum, från ett disciplinsamhälle (vars institutioner präglas av disciplin och lydnad) mot ett kontrollsamhälle. Kontrollsamhället präglas av att nya kommunikationsteknologiska innovationer och en ny ekonomi kräver, och ger förutsättning för, nya former för maktutövning och kontroll. Fängelse kan ersättas med fotboja för att ta ett väldigt tydligt exempel. Men detta nya samhälleliga diagram (för att låna Foucaults uttryck) präglas också av den ständiga möjligheten till elektronisk lagring av information om individer.
En central del av detta skifte är då, som jag förstått det, det minskade behovet av fysiskt infångande (i skola, fabrik, fängelse etc). Ta bara en sådan simpel sak som hur mycket enklare och bättre distansutbildningar kan iscensättas. Men också, elever kan resa iväg på semester och deras arbete och utveckling kan ändå kontrolleras av läraren. Istället för att, som i disciplinsamhället, vara lydig och disciplinerad så är man i kontrollsamhället ständigt kontrollerad. Vi behöver inte vara kontrollerade, men vetskapen om att vi kan vara det räcker.
Kan den mäthets som präglar Alliansens skolpolitik vara ett resultat av denna samhällsutveckling? När institutionen skola tappar i "disciplineringsförmåga" så utvecklar den istället en "kontrollförmåga" där varje elev utreds via siffror i betygen och på de nationella proven. Jan Björklund krisar därför lite när han försöker stärka skolans försvagade disciplinförmåga genom att försöka införa uppförandebetyg, ge lärare befogenhet att beslagta mobiler och att ge polisen i uppdrag att hämta skolkare. Detta agerande är då ett desperat fastklängade vid ett flyende samhällsdiagram, disciplinsamhället.
En mer fruktsam härskarteknik, för den som utövar makten, är då alltså att kontrollera sina elever via siffror, och det stoppar inte vid att bara se elevens handlingar i form av siffror utan att t.o.m förutse vad som komma skall.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, politik, Gilles Deleuze, Deleuze, kontrollsamhälle, disciplinsamhälle, Jan Björklund, Alliansen, samhälle, makt, filosofi
En central del av detta skifte är då, som jag förstått det, det minskade behovet av fysiskt infångande (i skola, fabrik, fängelse etc). Ta bara en sådan simpel sak som hur mycket enklare och bättre distansutbildningar kan iscensättas. Men också, elever kan resa iväg på semester och deras arbete och utveckling kan ändå kontrolleras av läraren. Istället för att, som i disciplinsamhället, vara lydig och disciplinerad så är man i kontrollsamhället ständigt kontrollerad. Vi behöver inte vara kontrollerade, men vetskapen om att vi kan vara det räcker.
Kan den mäthets som präglar Alliansens skolpolitik vara ett resultat av denna samhällsutveckling? När institutionen skola tappar i "disciplineringsförmåga" så utvecklar den istället en "kontrollförmåga" där varje elev utreds via siffror i betygen och på de nationella proven. Jan Björklund krisar därför lite när han försöker stärka skolans försvagade disciplinförmåga genom att försöka införa uppförandebetyg, ge lärare befogenhet att beslagta mobiler och att ge polisen i uppdrag att hämta skolkare. Detta agerande är då ett desperat fastklängade vid ett flyende samhällsdiagram, disciplinsamhället.
En mer fruktsam härskarteknik, för den som utövar makten, är då alltså att kontrollera sina elever via siffror, och det stoppar inte vid att bara se elevens handlingar i form av siffror utan att t.o.m förutse vad som komma skall.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, politik, Gilles Deleuze, Deleuze, kontrollsamhälle, disciplinsamhälle, Jan Björklund, Alliansen, samhälle, makt, filosofi
Kunskapen är ickelinjär
Ett litet repetitivt klargörande. Kunskapen kan sägas bestå av ett par olika aspekter: information, förståelse samt utförande. Det är viktigt att förstå förhållandet dessa aspekter emellan som icke-linjärt. De ingår i ett ömsesidigt samspel och förutsätter varandra utan inbördes rangordning.
Så för att tala om tillägnandet av historiska erfarenheter (information, fakta) från svunna tider som ju är en stor del av skolan, så skrivs dessa erfarenheter inte in på en tom tavla. Eller hälls i en tom hink. Det mänskliga medvetandet är alltid fyllt med erfarenheter och alla potentiella kopplingar mellan dessa erfarenheter och de historiska erfarenheterna skall således komplettera (inte ersätta!) informationen för ett kunskapande av önskvärt format.
När vi nu ska införa betyg från sjätte klass så skärps kraven på mätbar kunskap, och I´ll be damned om det inte leder till en ökad fokus på just lagringen av historiska erfarenheter (information, fakta) i det mänskliga medvetandet, istället för på kopplingarna mellan dessa och elevens egna erfarenheter.
Uppdatering: Ett fint (fult) exempel på aningslösheten hos politiker, Liberala Anna skriver att hon är "övertygad om att tidigare betyg kommer att ha betydelse för kunskapsresultaten i skolan." Vilken kunskap Anna?
Bloggat:skolan, skola, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, kunskapssyn, rhizom, epistemologi, filosfi, pedagogik, betyg, Jan Björklund, skolsystem, utbildningsystem
Så för att tala om tillägnandet av historiska erfarenheter (information, fakta) från svunna tider som ju är en stor del av skolan, så skrivs dessa erfarenheter inte in på en tom tavla. Eller hälls i en tom hink. Det mänskliga medvetandet är alltid fyllt med erfarenheter och alla potentiella kopplingar mellan dessa erfarenheter och de historiska erfarenheterna skall således komplettera (inte ersätta!) informationen för ett kunskapande av önskvärt format.
När vi nu ska införa betyg från sjätte klass så skärps kraven på mätbar kunskap, och I´ll be damned om det inte leder till en ökad fokus på just lagringen av historiska erfarenheter (information, fakta) i det mänskliga medvetandet, istället för på kopplingarna mellan dessa och elevens egna erfarenheter.
Uppdatering: Ett fint (fult) exempel på aningslösheten hos politiker, Liberala Anna skriver att hon är "övertygad om att tidigare betyg kommer att ha betydelse för kunskapsresultaten i skolan." Vilken kunskap Anna?
Bloggat:skolan, skola, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, kunskapssyn, rhizom, epistemologi, filosfi, pedagogik, betyg, Jan Björklund, skolsystem, utbildningsystem
Är all kunskap instrumentell?
Kunskapens instrumentalisering kan vara ett problematiskt begrepp i den pedagogiska debatten. Det finns en kritik mot kunskapens instrumentalisering som menar att utbildning och kunskap i det moderna samhället alltmer görs till ett instrument för något annat. Därmed förlorar kunskapen sitt självändamål.
Kritiken härstammar från humanistiska tankegångar, vad jag förstår. Människan är där ett självändamål och får inte göras till ett medel för något annat. Det är en viktig kritik, såhär i Björklundska tider där utbildning och kunskap underordnas det globala ekonomiska systemets rationaliteter. Men det är också en något missriktad kritik.
Vi kan istället hävda att all kunskap är instrumentell. Eller snarare, att all kunskap instrumentaliseras i sitt konkreta uttryck. Kunskapen syftar till något, annars vore det väl inte kunskap? Kunskapen är ett instrument för att lösa problem och att vägleda praktiskt handlande.
Att tala om kunskap som ett självändamål eller om kunskapens egenvärde framstår då konstigt. Som om människan vore skild från sin omvärld, levandes i ett vakuum. Sen finns det såklart olika uppfattningar om vilka problem och vilket praktiskt handlade som kunskapen skall instrumentaliseras för. Men den frågan är av annan art.
Jag är verkligen inte tillräckligt påläst men gissar att problematiken har sin grund i den humanistiska uppdelningen av subjekt och objekt samt det lilla men viktiga påpekandet att människa och kunskap inte är, de blir.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, filosofi, humanism, subjekt, objekt, kunskap, kunskapssyn, politik, samhälle, kultur, kunskapssyn, epistemologi, pedagogik, kapitalism, Jan Björklund
Kritiken härstammar från humanistiska tankegångar, vad jag förstår. Människan är där ett självändamål och får inte göras till ett medel för något annat. Det är en viktig kritik, såhär i Björklundska tider där utbildning och kunskap underordnas det globala ekonomiska systemets rationaliteter. Men det är också en något missriktad kritik.
Vi kan istället hävda att all kunskap är instrumentell. Eller snarare, att all kunskap instrumentaliseras i sitt konkreta uttryck. Kunskapen syftar till något, annars vore det väl inte kunskap? Kunskapen är ett instrument för att lösa problem och att vägleda praktiskt handlande.
Att tala om kunskap som ett självändamål eller om kunskapens egenvärde framstår då konstigt. Som om människan vore skild från sin omvärld, levandes i ett vakuum. Sen finns det såklart olika uppfattningar om vilka problem och vilket praktiskt handlade som kunskapen skall instrumentaliseras för. Men den frågan är av annan art.
Jag är verkligen inte tillräckligt påläst men gissar att problematiken har sin grund i den humanistiska uppdelningen av subjekt och objekt samt det lilla men viktiga påpekandet att människa och kunskap inte är, de blir.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, filosofi, humanism, subjekt, objekt, kunskap, kunskapssyn, politik, samhälle, kultur, kunskapssyn, epistemologi, pedagogik, kapitalism, Jan Björklund
Kunskapssyn: rhizom vs träd
Babels torn-Daniel kommenterar min artikel i Pedagogiska magasinet genom att beskriva sin bild av kunskap. Han beskriver till att börja med tre olika sätt att se på kunskap och det som slår mig är att de är ganska lika varandra. De består av de tre aspekterna information, förståelse samt utförande. Ungefär. Fler lärare borde nog fundera över hur kunskap ser ut, och hur den blir.
En viktig sak med kunskapen som rhizom, eller ett pussel som Daniel själv föreslår, är att det pekar på en kunskapssyn som är öppen för ett icke-linjärt lärande. Ingen av kunskapsaspekterna, som nämns ovan, föregår den andra, de ingår i en ömsesidig sammansättning där kunskapen blir/växer.
Skolsystemet är i detta sammanhang att se som ett assemblage som skapar struktur eller ordning åt vårt annars vildvuxna kunskapsrhizom. Skolsystemet, makten, fångar alltså in och kanaliserar rhizomet och gör således kunskapen och lärandet (alltför) linjärt. Detta för att kunskapen skall bli hanterbar och kontrollerbar för makthavarens syften. Därav den förhärskande liknelsen av kunskap som ett träd.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, filosofi, deleuze, abstrakt maskin, assemblage, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, skolpolitik, lärande, pedagogik, Babels torn, pedagogiska magasinet, rhizom, makt
En viktig sak med kunskapen som rhizom, eller ett pussel som Daniel själv föreslår, är att det pekar på en kunskapssyn som är öppen för ett icke-linjärt lärande. Ingen av kunskapsaspekterna, som nämns ovan, föregår den andra, de ingår i en ömsesidig sammansättning där kunskapen blir/växer.
Skolsystemet är i detta sammanhang att se som ett assemblage som skapar struktur eller ordning åt vårt annars vildvuxna kunskapsrhizom. Skolsystemet, makten, fångar alltså in och kanaliserar rhizomet och gör således kunskapen och lärandet (alltför) linjärt. Detta för att kunskapen skall bli hanterbar och kontrollerbar för makthavarens syften. Därav den förhärskande liknelsen av kunskap som ett träd.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, filosofi, deleuze, abstrakt maskin, assemblage, kunskap, kunskapssyn, epistemologi, skolpolitik, lärande, pedagogik, Babels torn, pedagogiska magasinet, rhizom, makt
All kunskap värd lika mycket?
Det är irriterande att läsa en del diskussioner om Alliansens vilja att dela upp gymnasiet i "praktiska" och "teoretiska" inriktningar. När man kritiserar denna uppdelning så blir standardfrågan; men vadå, är inte all kunskap lika mycket värd?
Det är irriterande eftersom hela samhället skriker ut att olika yrken är olika mycket värda. Att hantverkare tjänar lika mycket eller ofta mer än t.ex lärare eller sjuksköterskor spelar ingen roll. Det är så självklart att det är löjligt att behöva nämna det, men det är inte enbart det ekonomiska kapitalet var avgör vårt inflytande i samhället. Ligger diskussionen fortfarande kvar på den nivå där man behöver påpeka detta? Det verkar inte bättre.
Utgångspunkten för att förstå diskussionen är väl denna: Vissa menar att olika kunskaper inte är lika mycket värda. I samhället idag. Rent deskriptivt således. Andra menar att olika kunskaper inte är värda lika mycket. I normativ mening. Det kan vara lätt att blanda ihop vem som tycker vad i vilket syfte.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, jämlikhet, arbete, hantverkare, yrke, lärare, sjuksköterskor
Det är irriterande eftersom hela samhället skriker ut att olika yrken är olika mycket värda. Att hantverkare tjänar lika mycket eller ofta mer än t.ex lärare eller sjuksköterskor spelar ingen roll. Det är så självklart att det är löjligt att behöva nämna det, men det är inte enbart det ekonomiska kapitalet var avgör vårt inflytande i samhället. Ligger diskussionen fortfarande kvar på den nivå där man behöver påpeka detta? Det verkar inte bättre.
Utgångspunkten för att förstå diskussionen är väl denna: Vissa menar att olika kunskaper inte är lika mycket värda. I samhället idag. Rent deskriptivt således. Andra menar att olika kunskaper inte är värda lika mycket. I normativ mening. Det kan vara lätt att blanda ihop vem som tycker vad i vilket syfte.
Bloggat: skola, skolan, utbildning, utbildningspolitik, politik, samhälle, kunskap, jämlikhet, arbete, hantverkare, yrke, lärare, sjuksköterskor
I Pedagogiska Magasinet 2/2010...
...har en debattartikel skriven av mig publicerats under rubriken Kunskapen utan början och slut. Titta gärna in och läs, diskutera där eller återkom hit och kommentera.
Tanken med artikeln var att identifiera en skolans assemblage/sammansättning, utefter t.ex. Manuel Delandas användning av begreppet. Det var ingen lätt sak, kan jag konstatera i efterhand, och resultatet är väl därefter. Men jag vill ändå tro att artikeln säger oss något om de utmaningar vi måste brottas med inom skolan idag.
Bloggat: skolan, skola, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, arkitektur, kunskap, kunskapssyn, politik, pedagogik, Manuel Delanda, assemblage, assemblageteori, rhizom
Tanken med artikeln var att identifiera en skolans assemblage/sammansättning, utefter t.ex. Manuel Delandas användning av begreppet. Det var ingen lätt sak, kan jag konstatera i efterhand, och resultatet är väl därefter. Men jag vill ändå tro att artikeln säger oss något om de utmaningar vi måste brottas med inom skolan idag.
Bloggat: skolan, skola, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, arkitektur, kunskap, kunskapssyn, politik, pedagogik, Manuel Delanda, assemblage, assemblageteori, rhizom
Universitetsbehörighet är en klassfråga
Göteborgsposten kritiserar de rödgröna för att de vill ha en gymnasieskola där alla program leder till universitetsbehörighet. Alla kan inte vara lika menar GP;
Varför skall de tvingas till meningslöst teoriplugg och bli underkända för att de inte lever upp till den rödgröna socialistiska drömmen om den kompletta människan som kan allt?
Alliansen vill som bekant motsatsen, de vill skrota universitetsbehörigheten på flera gymnasieprogram. Det innebär att man redan som femtonåring ska välja sin livsbana. Detta är en utbildningspolitisk kärnfråga, och den sträcker sig djupare än populismen i den partipolitiska debatten.
Det är utan tvivel så att ett utbildningssystem med skarp uppdelning av teoretiska och praktiska kunskaper lämpar sig ytterligt väl för ett klassamhälle. Uppdelningen verkar vara så central i det västerländska tänkandet att teoretisk och praktisk kunskap nästan ses som väsenskild. Uppdelningen är dock falsk, och har uppstått i samhällen (Antikens Grekland och 1800-talets Europa) där makten hade nytta av en sådan uppdelning.
Själva grundfrågan, och tillika orsaken till trätan, kan formuleras så här: Vad ska vi ha skolan till? Alliansen och de rödgröna är oense (hoppas jag) om svaret på den frågan. Alliansen vill ha skolan till att utbilda arbetskraft som gör Sverige internationellt konkurrenskraftigt. De rödgröna har svårt att värja sig mot utbildningens ekonomiska motiv men vill fortfarande använda skolan till att öka jämlikheten. Alliansen är egentligen nöjda med hur samhället ser ut och vill anpassa skolan därefter. De rödgröna är mindre nöjda och vill, åtminstone i fallet med högskolebehörighet, använda skolan för att förändra samhället.
De rödgröna hade kunnat distansera sig ytterligare från Alliansen om de tog upp grundfrågan om vad skolan är till för. Problemet är kanske tyvärr att de ligger närmre varandra än vad jag vill låtsas om?
Bloggat: skolan, skola, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, ekonomi, samhälle, politik, alliansen, val2010, pedagogik, klassamhälle, sorteringsskola, kunskap, kunskapssyn, universitetsbehörighet, grundskola, grundskolan, gymnasiet
Varför skall de tvingas till meningslöst teoriplugg och bli underkända för att de inte lever upp till den rödgröna socialistiska drömmen om den kompletta människan som kan allt?
Alliansen vill som bekant motsatsen, de vill skrota universitetsbehörigheten på flera gymnasieprogram. Det innebär att man redan som femtonåring ska välja sin livsbana. Detta är en utbildningspolitisk kärnfråga, och den sträcker sig djupare än populismen i den partipolitiska debatten.
Det är utan tvivel så att ett utbildningssystem med skarp uppdelning av teoretiska och praktiska kunskaper lämpar sig ytterligt väl för ett klassamhälle. Uppdelningen verkar vara så central i det västerländska tänkandet att teoretisk och praktisk kunskap nästan ses som väsenskild. Uppdelningen är dock falsk, och har uppstått i samhällen (Antikens Grekland och 1800-talets Europa) där makten hade nytta av en sådan uppdelning.
Själva grundfrågan, och tillika orsaken till trätan, kan formuleras så här: Vad ska vi ha skolan till? Alliansen och de rödgröna är oense (hoppas jag) om svaret på den frågan. Alliansen vill ha skolan till att utbilda arbetskraft som gör Sverige internationellt konkurrenskraftigt. De rödgröna har svårt att värja sig mot utbildningens ekonomiska motiv men vill fortfarande använda skolan till att öka jämlikheten. Alliansen är egentligen nöjda med hur samhället ser ut och vill anpassa skolan därefter. De rödgröna är mindre nöjda och vill, åtminstone i fallet med högskolebehörighet, använda skolan för att förändra samhället.
De rödgröna hade kunnat distansera sig ytterligare från Alliansen om de tog upp grundfrågan om vad skolan är till för. Problemet är kanske tyvärr att de ligger närmre varandra än vad jag vill låtsas om?
Bloggat: skolan, skola, utbildning, skolpolitik, utbildningspolitik, ekonomi, samhälle, politik, alliansen, val2010, pedagogik, klassamhälle, sorteringsskola, kunskap, kunskapssyn, universitetsbehörighet, grundskola, grundskolan, gymnasiet
Föräldrar struntar i skolplikten?
I Aktuellt 4 maj rapporterades det om att barn i ökande utsträckning åker på semester under pågående skoltermin. Det har höjts (moderata och socialdemokratiska) röster för att förbjuda barn att åka under de terminer då det skall göras nationella prov. För mig framstår det nästan som oförståeligt att detta skulle vara ett problem. Elever "rasar" mycket riktigt också. Det finns idag större möjligheter än någonsin att undervisa på avstånd. Det finns goda möjligheter att hålla kontakt med en elev på semester och ge feedback på uppgifter inom ett par minuter om man så önskar.
Det finns än intressantare trådar att spinna vidare på här. Sociologer talar om disciplinsamhällets övergång i ett kontrollsamhälle. Just det fysiska infångandet av eleven är centralt för det disciplinära samhället, kunskapen var dessutom bara tillgänglig i skolan som sådan. Denna bild av skolan som institution är stadd i förändring, istället kan eleven röra sig friare (åka på semester med familjen) men ändå vara kontrollerad genom nya tekniska innovationer.
När vi talar om upplevda disciplinproblem i dagens skola så tror jag att det finns mycket att hämta här, i gränslandet mellan disciplin- och kontrollsamhälle, det vore intressant att utveckla tankar kring detta.
Bloggat: skola.skolan, utbildning, skolpolitik, elever, disciplin, disciplinsamhället, disciplinproblem, pedagogik, politik, utbildningspolitik
Det finns än intressantare trådar att spinna vidare på här. Sociologer talar om disciplinsamhällets övergång i ett kontrollsamhälle. Just det fysiska infångandet av eleven är centralt för det disciplinära samhället, kunskapen var dessutom bara tillgänglig i skolan som sådan. Denna bild av skolan som institution är stadd i förändring, istället kan eleven röra sig friare (åka på semester med familjen) men ändå vara kontrollerad genom nya tekniska innovationer.
När vi talar om upplevda disciplinproblem i dagens skola så tror jag att det finns mycket att hämta här, i gränslandet mellan disciplin- och kontrollsamhälle, det vore intressant att utveckla tankar kring detta.
Bloggat: skola.skolan, utbildning, skolpolitik, elever, disciplin, disciplinsamhället, disciplinproblem, pedagogik, politik, utbildningspolitik
Stojan, här kommer vi!
Undrar om de börjar droppa in nu, lärarsäkringarna? Kontrollrättningar från skolinspektionen visar att det finns stora skillnader mellan hur elevens egna lärare och kontrollrättare bedömer nationella prov. Kontrollrättarna bedömer generellt sett att proven är sämre än vad elevernas ordinarie lärare gör. Svenska lärare glädjerättar alltså sina elever, enligt skolinspektionen.
Skolinspektionen pekar ut huvudproblemet: Proven lämnar för mycket utrymme för tolkningar. Så vad göra? dels så skall lärare inte få rätta sina egna elevers prov. Men också, skolinspektionen ger skolverkets provinstruktörer i uppgift att skapa nationella prov med minskat utrymme för tolkningar.
Slå ihop det här med den ökade marknadiseringen av utbildning. När utbildningen underkastas den kapitalistiska logiken måste den kunna mätas.
1X2 Herrejävlar...
Christermagister har gjort mig uppmärksam på att det här. Mycket behändigt.
Bloggat:skola, skolan, utbildning, kunskap, kunskapssyn, pedagogik, nationella prov, epistemologi, skolinspektionen, politik, samhälle
Skolinspektionen pekar ut huvudproblemet: Proven lämnar för mycket utrymme för tolkningar. Så vad göra? dels så skall lärare inte få rätta sina egna elevers prov. Men också, skolinspektionen ger skolverkets provinstruktörer i uppgift att skapa nationella prov med minskat utrymme för tolkningar.
Slå ihop det här med den ökade marknadiseringen av utbildning. När utbildningen underkastas den kapitalistiska logiken måste den kunna mätas.
1X2 Herrejävlar...
Christermagister har gjort mig uppmärksam på att det här. Mycket behändigt.
Bloggat:skola, skolan, utbildning, kunskap, kunskapssyn, pedagogik, nationella prov, epistemologi, skolinspektionen, politik, samhälle
Ett kubanskt exempel
Ett av besöken vi gjorde på Kuba var på ett s.k. kvällsuniversitet. Dit gick de som ville (vidare)utbilda sig på universitetsnivå. Det anmärkningsvärda var att kvällsuniversitetet härbärgerades i lokaler som på dagen användes som en vanlig högstadieskola. Universitetslärare och lektorer kom alltså ut till högstadieskolan för att hålla universitetskurser.
Jag slogs av en undran över vad själva den fysiska lokalen betyder. En byggnad är ju inte en "död" fysisk byggnad utan signalerar också vissa ideér och budskap. Kanske kan lokaliseringen till en högstadieskola bidra till att avdramatisera universitetet och locka elever från annat håll än vad som är vanligt? Mitt minne från när jag själv äntrade universitetet i Göteborg för första gången är att jag inte fattade ett skit. Vad är ett seminarium? Vem är han den där Lektor egentligen? Skrämmande.
Precis som i Sverige är det på Kuba de med universitetsutbildade föräldrar som söker sig till akademiska utbildningar. Jag vet inte om det här kubanska exemplet var medvetet utformat efter de tankar jag presenterat här. Det kan ju ha helt olika anledningar. Men jag tycker utformningen är väl värd att ta med hem till Sverige. Det kanske förresten redan finns sånt här hemma? Är det någon som vet?
Håll koll på nästa nummer av Pedagogiska Magasinet. Där kommer ett debattinlägg publiceras, signerat mig, som handlar om just skolans fysiska utformningen och dess samspel med kunskapssynen däri. /Björn
Bloggat: skola, skolan, Kuba, lärraresa, assemblage, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, politik, samhälle, universitetet
Jag slogs av en undran över vad själva den fysiska lokalen betyder. En byggnad är ju inte en "död" fysisk byggnad utan signalerar också vissa ideér och budskap. Kanske kan lokaliseringen till en högstadieskola bidra till att avdramatisera universitetet och locka elever från annat håll än vad som är vanligt? Mitt minne från när jag själv äntrade universitetet i Göteborg för första gången är att jag inte fattade ett skit. Vad är ett seminarium? Vem är han den där Lektor egentligen? Skrämmande.
Precis som i Sverige är det på Kuba de med universitetsutbildade föräldrar som söker sig till akademiska utbildningar. Jag vet inte om det här kubanska exemplet var medvetet utformat efter de tankar jag presenterat här. Det kan ju ha helt olika anledningar. Men jag tycker utformningen är väl värd att ta med hem till Sverige. Det kanske förresten redan finns sånt här hemma? Är det någon som vet?
Håll koll på nästa nummer av Pedagogiska Magasinet. Där kommer ett debattinlägg publiceras, signerat mig, som handlar om just skolans fysiska utformningen och dess samspel med kunskapssynen däri. /Björn
Bloggat: skola, skolan, Kuba, lärraresa, assemblage, utbildning, utbildningspolitik, skolpolitik, politik, samhälle, universitetet
